Hej Anna,—Jag läste nyligen din krönika i Expressen angående högern och vinstfrågan. I krönikan påstår du att alliansen stod för och implementerade en svensk form av ”anarkokapitalism”, vilket du definierar som ”en övertro på att marknaden kan frälsa alla verksamheter”. Du tar även upp övervakningssamhället som ett bevis för att Sverige under alliansregeringen var ”anarkokapitalistiskt”.

Vår nya finansminister, Magdalena Andersson, målar upp en mörk bild av svensk ekonomi. Det heter att ”ladan är tom” och att ”bordet knappt står kvar”. Ett minst sagt intressant sätt att beskriva Europas starkaste statsfinanser. Sanningen är att Sverige är det enda landet i EU där det finansiella sparandet har ökat och statsskulden minskat sedan 2006.

Varje tänkande individ borde ha en inbyggd aversion mot det tvingande kollektivet. Under vår uppväxt tvingas vi i mindre eller större grad att delta i diverse tvingande kollektiv. Att lära barnen att vara ”en del av en grupp” och ”att fungera i grupp” är några av de viktigaste byggstenarna i ett socialistiskt fungerande samhällsordning. Detta är även grunden till ett statligt kollektivistiskt tänkande. För att bli en del av det tvingande kollektivet krävs att du ger avkall på din egen individ. Detta blir en av de viktigaste byggstenarna där du lär dig tidigt att bli en kugge i ett större maskineri.

Idag höll den nytillträdda finansministern Magdalena Andersson (S) sin första presskonferens [1][2] och den handlade inte oväntat om läget för statens finanser. I och med att det är just det första mötet med pressen för en ny regering så brukar dem i vanlig politisk sedvana att skylla på den föregående regeringen. Den här gången rådde det inga undantag.

Hur mycket är individer ansvariga för de gärningar som de begår med avsikt och i frihet från tvång? Det finns givetvis en moralisk skillnad om jag skulle råka springa på en dam i rusningstrafiken och hon trillade och skadade sitt ben jämfört med att jag med avsikt önskade att faktiskt skada hennes ben. Det första är vållande till kroppsskada och innebär att jag kan klandras för min oaktsamhet och vårdslöshet. Det andra är avsiktlig misshandel och vilar på ett klandervärt uppsåt.

Kungliga Vetenskapsakademien tillkännagav nyss sitt val av vinnare av Riksbankens Pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels Minne: Den franska ekonomen Jean Tirole vid Toulouse School of Economics (Även MIT).

Krönikören Anna Dahlberg skrev nyligen en krönika [1] som publicerades i Expressen i vilken hon anklagar den avgångna allliansregeringen för att ha en grund syn på marknadsekonomin, en övertro på företagsamhet och konkurrens. Detta benämner hon ”anarkokapitalism”.

Vi sammanfattar vecka 40, 2014. Veckan då vi fick lära oss att bara miljöministern får göra en Romson, om fredspristagaren som vill tvinga på alla världens barn precis samma sak som hon fick pris för att motsätta sig samt om hur man sparar bassängvis med vatten genom att förätta sina behov i duschen. Vi fick även lära oss att Sverige, tack vare alliansregeringen, och helt utan institutets vetskap, redan var anarkokapitalistiskt.

Nu tänkte vi erbjuda de lite mer ”vanliga” liberalerna en ingångsdrog till det glödande statshatatet via den sociala nyhetssajten Reddit. De av er som redan är redditörer vet att reglerna där är lika enkla som de är hårda. Populära nyheter bubblar upp och syns bra. Inlägg som inte får så många röster sjunker och får ingen uppmärksamhet. Det är här du kommer in. Hjälp mises.se och annat frihetligt material att synas bättre på Reddit genom att:

F. A. Hayek är en av den mänskliga frihetskampens stora figurer. Han stod upp för frihet under en tid då de flesta intellektuella i världen anammade centralplanerande ideologier. Hans litterära arv bidrar fortfarande med några av de allra mest kraftfulla argument som någonsin förts fram för en avpolitisiering av samhällsordningen, inklusive det kommersiella livet.

Expressen publicerade igår en ganska lång men än mer förvirrad krönika av Anna Dahlberg: Högern måste sluta spela dum i vinstfrågan. Det enda man lär sig av denna krönika är att Dahlberg själv inte behöver spela.

I och med att främlingsfientliga och rasistiska krafter växer sig allt starkare har också yttrandefriheten kommit under allt större tryck. Det är just när kontroverserna om vad man får uttrycka växer som principen om yttrandefrihet blir som viktigast.

Frihetssmedjan publicerade igår uppgifter om den kris som Unga humanister står inför vad gäller medlemmar, engagemang och ekonomi. Då det råder oklarheter om vad som faktiskt står i de diskussionsunderlag och dokument med problemformuleringar, väljer vi nu att publicera dessa dokument i sin helhet. Dessa dokument skickades till oss med avsikten att den interna krisen skulle uppmärksammas, något vi ansåg vara relevant och därför valde att gå vidare med.

I det här avsnittet har vi David på besök hos Kristian och Victor. Nyheter om bland annat Svenskarnas skulder, inflationen och Ben Bernanke. Det blir också matnyttiga diskussioner om Banksystemet, Dollarn, Bitcoin, guld, guldmyntfot och hur David blev ancap! Som vanligt tipsar vi också om spännande hemsidor och det senaste inom kryptovalutor och blockkedjan!

I jämlikhetens namn har många massmord begåtts och begås än idag. Statens existensberättigande byggde en gång på att tillhandahålla lag och ordning. I dag är dess syfte det egalitära samhället, strävan efter att utjämna alla skillnader. Ett folk som dresserats i egalitärt politiskt tänkande kommer att leta och finna orättvisor överallt och kräva att staten ständigt expanderar för att med våld förbättra samhället och människan.

Häromdagen kom utspelet alla frenetiskt upprörda vänstermänniskor runtom i Sverige längtat efter; Stefan Löfvén ger med sig, och regeringen tänker nu försöka att kraftigt minska s.k ”vinstuttag” i välfärdssektorn. Vi på Frihetssmedjan önskar lycka till med det, särskilt utan stöd från de förfärliga Sverigedemokraterna.

Stig-Björn Ljunggren skrev nyligen en intressant artikel i Dagens Samhälle rörande Vänsterpartiets, Socialdemokraternas och Sverigedemokraternas förhållande till Folkhemmet och Folkhemmets grundare, Rudolf Kjellén. Stig-Björn skriver helt korrekt att det finns en paradox i att det idag enbart är Sverigedemokraterna som vill säga något om Folkhemmets konservative grundare och dennes idé om att samla det svenska folket i ett nationellt och socialistiskt bygge som dels överskrider socialismens klasskamp men också den liberala atomismen.

Få har förmodligen undgått rapporteringen om vår nytillträdda framtidsminister Kristina Perssons (S) bakgrund – i dåtiden. Den tidigare landshövdingen i Jämtland var 1997 med i SVT:s Striptease och talade där om sina tidigare liv som bland annat utspelade sig på medeltiden.

I denna artikelserie publicerar vi hela den svenska översättningen av Murray Rothbards klassiker ”What Has Government Done to Our Money?” Den som är otålig och vill läsa boken direkt kan ladda ner den gratis från vårt bibliotek. Missa inte heller Per Bylunds introduktion till den svenska utgåvan.

Miljöminister Åsa Romsons båt vållar fler problem. Nu har en användare på Flashback tipsat Skatteverket om att det verkar som att Romson och hennes man begått skattebrott genom att ha annat i tankarna än de får.

Vänsterpartiets ekonomisk-politiska talesperson Ulla Andersson sammanfattade uppgörelsen om vinster i välfärden med att ”nu kan ingen tjäna pengar på mormors omsorg”. Därmed fortsätter hon trampa i vänsterns gamla hjulspår att det råder något slags motsatsförhållande mellan vinst och kvalitet. I verkligheten brukar det vara tvärtom.

Det var fler än jag som på valnatten övervägde vilket valresultat vi helst ville se; en smal seger för Alliansen där Reinfeldt hade fortsatt agera ansvarsfull socialdemokrat med en av världens högsta skatter, eller en brakförlust där ett eller flera partier ramlat ut. Jag sällade mig fort till skaran som önskade brakförlust. Det för väl inte frihetliga värden framåt, tänker den något skeptiske läsaren?

Efter dagens avslöjande om att vår nya miljöminister både tar flyget från Bromma och målar sin båt med förbjuden bottenfärg vars miljögifter allvarligt skadar Östersjön, kände vi på Frihetssmedjan att det behövde klargöras vissa fördomar och hur de egentligen förhåller sig till verkligheten.

Miljöpartiet tyckte inte om att jag ställde frågor till dem. På sin Facebook-sida jublade de över sex ”gröna ministrar” vilket fick mig att fråga dem i en kommentar:

I dag presenterade regeringen sin uppgörelse kring vinster i välfärden. En kunde ju ha förväntat sig att när Vänsterpartiet skulle lämnas utanför regeringskansliet, så skulle deras påverkan på sakpolitiken också begränsas. De rödgröna partierna har nu lanserat en överenskommelse om att de dels ska utreda hur en vinstbegränsning ska utformas, och dels genomföra kraftiga begränsningar i lagen om valfrihet redan i höst.

Historien är full av konstiga veck, rynkor och upprepningar. Ta till exempel följande historia. En gång i tiden existerade ett storslaget imperium av den despotiska-byråkratiska sorten. Under flera århundraden hade det varit väldigt framgångsrikt, men till slut drabbades det av korruption, politisk förlamning, invasioner och fragmentering.

Från islam och islamism går vi vidare till reinkarnation och framtidsvisioner. Man kan åtminstone inte anklaga Löfven för att sakna humor och ett mångfaldsperspektiv. Statsrådet Kristina Persson har tidigare varit Landshövding i Jämtland och anordnade då ett projekt för arbetslösa som hette Tankekraft. Ett inslag i detta projekt var att få arbetslösa att förflytta gardinringar med tankens hjälp (en slags telekinesi) på en tråd.

Ursprungligen från uppsatsen ”The Mantle of Science” av Murray N. Rothbard. Översatt av Robert Sundström och Misha Wolynski.

De organismiska analogierna tillskriver medvetande, eller organiska egenskaper, till ”samhälleliga helheter” som egentligen bara är benämningar för individers samverkan. Liksom i de mekanistiska metaforerna inordnas och bestäms individer, här är de celler utan medvetande i någon sorts social organism. […]

I några inlägg här på Mises har jag tänkt att titta närmare på de nya namnen i Sveriges regering. Jag börjar med Mehmet Kaplan från miljöpartiet.