Diskussionerna om invandringens ekonomi fokuserar ofta på andel som arbetar. Inget västland är sämre på att integrera invandrare på arbetsmarknaden än Sverige. SCB skrev nyligen: ”År 2011 förvärvsarbetade 82 procent av de inrikes födda och 57 procent av de utrikes födda i åldrarna 20-64 år.” Vad många inte inser är att de här katastrofala siffrorna ändå underskattar problemet.

Flyktingpolitikens kostnader har blivit en viktig valfråga, men det råder förvirring i debatten. Kostnader för invandring i statsbudgeten bör för inte röras ihop med kalkylerna över invandringens fiskala kostnader. Statsbudgeten räknar bara på direkta kostnader för de som är i asylsystemet just nu. Fiskala studier om invandring räknar djupare och bredare. Alla invandrare studeras, inte bara de som är i asylsystemet just nu.

Runt 7 minuter in på inslaget i kvällens Rapport kritiserar jag hur Sverigedemokraterna räknar i sin valbudget. Till expressen sa jag: “SD antar att invandrare använder offentliga välfärdstjänster 1,5 gånger mer än inrikes födda. Det har aldrig gjorts noggranna beräkningar av överrepresentation av välfärdstjänster. Budgetar borde inte baseras på gissningar, och borde dessutom utgå från försiktighetsprincipen.”