Radio Mises gästas av Tom Woods. Det diskuteras amerikansk och svensk libertarianism, varvid den svenska finnes vara förvånansvärt stark. Tom förklarar att historiekunskaper är viktigt för framtidens utveckling och för att motverka personlig barbarisering. Vidare om frihetsvänner som Ron Paul och Nils Dacke kontra centralstatsbyggare som Gustav Vasa och Abraham Lincoln.

Jag vet inte hur ofta jag har hört det. Innan jag hittade mises.se trodde jag att jag var ensam om att tänka så här. Eller. Mises.se och Radio Mises är min frihetsfix. Då känner jag mig inte ensam. Och liknande på samma tema. Nu tänkte vi försöka göra ytterligare något åt ensamheten. Vi öppnar ett forum dit alla som uppskattar frihet är välkomna att ansluta sig och snacka med likasinnade.

Det var platå ett tag, men nu har det varit en fullmatad tokvecka igen. Utmärkt. Och då räknar vi inte ens med socialdemokraternas partikongress, DÖ-nickarnas julafton. Vi gjorde ett inledande försök att kategorisera veckans vansinne under några vid detta lag välbekanta tok-rubriker, som kön, integration, galenskap, dårskap och allmän svagsinthet men återföll till någon slags spontan ordning. Sitt ner, svälj några piller, så kör vi.

För den som har hängt med i den internationella ekonomi-rapporteringen ett tag så är det ingen nyhet att det går mycket illa för Venezuela. Senaste rapporterna säger att växelkursen mot dollarn (vilken kan användas för att indikera förtroende för den egna valutan) har börjat kollapsa. Den officiella inflationen var 69% i December i förra året, men av någon anledning så har centralbanken inte rapporterat sedan dess.

Det var en hel del tal om incitament på Freedomfest och den fick därför en viss praxeologisk prägel. Praxeologin konstaterar att människor agerar för att avlägsna så mycket obehag som möjligt. Att agera innebär att man kalkylerar och bestämmer hur man ska använda sina (alltid begränsade) resurser för att minska obehag som alltid finns i våra liv.

I sin upplaga av Ludwig von Mises bok Human Action hade den objektivistiska filosofen Ayn Rand gjort flera noteringar. Många av hennes kommentarer pekade korrekt ut vissa meningar där Mises yttrade olika värdeomdömen. Man kan anta att Rand tyckte att Mises var slarvig, hon tyckte nog att Mises borde ha hållit sådant utanför. Mises gjorde ofta en poäng av att den ekonomiska vetenskapen skulle vara värdefri. Han ville att ekonomer i sin egenskap av ekonomer skulle beskriva hur världen är, inte säga någonting om hur den bör vara. Men detta är inte så paradoxalt som det kan verka utan går att förklara.

Mina första observationer [inom historia] började i den moderna tiden och sedan arbetade jag mig bakåt genom den amerikanska politiska historien istället för framåt. Efter detta arbetade jag mig igenom andra nationers historia på samma sätt.

I väntan på utförligare rapporter från FreedomFest 2015 kommer här en mycket kort sammanfattning.

Ytterligare en vecka går till historien i landet Sverige, stjärnpatienten på världens dårhus.

Jag inleder med en kortare förklaring till min sorti i mars månad då det är påkallat och tydligen har lett till en stor diskussion på bland annat Flashback om min person. Bakgrunden är att jag under denna period råkade ut för flera negativa händelser samtidigt vilka ledde till nedstämdhet, ja depression. Delkomponenterna i detta var hur min artikelserie om Frankfurtskolan hade blivit bemött i vissa sammanhang, att en nära anhörig gått bort och en mycket hög arbetsbelastning i övrigt. Det är också tillbörligt att vara öppen med att jag har en brokig politisk bakgrund.

SvT har sin vana trogen uppmärksammat den ”heta debatten” om vård, arbete och bostad till återvändande IS-soldater och hanterat debatten genom att bjuda in en folkpartist vid namn Lotta Edholm som representerar kritiken mot förslaget och en leende Mona Sahlin som förvandlats till ”sakkunnig på extremism” på den andra. Miljöpartiet som kläckt idén till ”handlingsprogrammet” för Stockholms Stad var inte inbjudna.

Statligt “främjande” av företag bör ibland fruktas lika mycket som statligt motstånd mot företag. Detta påstådda främjande tar ofta formen av statliga krediter eller garantier för privata lån. Frågan om statliga krediter kan vara komplicerad eftersom den innebär en möjlighet för inflation. Vi sparar analysen av inflationens olika effekter till ett senare kapitel. För enkelhetens skull kommer vi utgå ifrån att den kredit vi diskuterar är icke-inflatorisk. Som vi senare kommer se ändrar inflation inte konsekvenserna av den typ av politik som diskuteras, men den komplicerar analysen av den.

Österrikiskt ekonominörderi med Per Bylund som gäst. Poddpratarna diskuterar några ekonomer i den österrikiska familjen. Mises och Hayek, hur skiljer sig deras syn på ekonomi och politisk filosofi? Varför accepterades Hayek av etablissemanget medan Mises inte gjorde det? Vem är nästa stora miseanska ekonom?

Dagens historiska graf (med tillhörande klotter) presenteras utan kommentar.
Storbritanniens katastrofala deflation
Vi väljer även att notera att bostadspriser inte ingår i inflationsmåttet i Storbritannien, precis som i Sverige. Istället ingår ”boendekostnader”, vilket innebär att om centralbanken pressar ned räntorna, så sjunker bolåneräntorna, och alltså …… sjunker konsumentprisindex.

Max Ehrendfreund, skribent på Washington Post Wonkblog, tror sig att ha upptäckt någonting nytt: Världen producerar för mycket och vet inte vad den ska göra av överskottet. Lösningen är självfallet att konfiskera de överproducerade produkterna, som exempelvis olja och bomull, från de legitima ägarna och ge bort det till de personer som behöver det. Detta falska problem och lösning går ända tillbaka till 1930 talet då socialister förespråkade ”produktion för användning” istället för det hatfulla kapitalistiska konceptet ”produktion för vinst”.

Veckan tas ut bakom det frihetliga skjulet och får en human(istisk) avslutning. Peter Wolodarski, på Dagens Nyheter, har fått en del bannor från oss här på mises.se. Välförtjänt givetvis. Men idag ska vi berömma Wolodarski för följande citat som visar att något verkar ha gått upp för honom: Vad politiska ledare väljer att säga och göra kan få djupgående konsekvenser, mer än vi anar i stunden.

Den 23 maj smäller det! Frihetstörstare från hela landet samlas för en dag i frihetens tecken. Jag ser fram emot det så oerhört att det bara kan beskrivas som pur längtan. Det var 2013 det begav sig senast och två år är minst ett år för lång tid att vänta. Det jag uppskattar mest med FreedomFest är att träffa andra och ha samtal som man väldigt sällan har ute i ett Sverige där etatismen är så tät att den är direkt kvävande.

Demokraterna i det amerikanska senatshuset, med galningen Elizabeth Warren i spetsen, satte igår p för president Obamas förhoppningar om en ”fast track” för frihandel. Många ny- och klassiska liberaler, som är lika ignoranta som Warren, förfasas nog över att det ser ut att inte bli så mycket av den utlovade frihandeln. Fast det betyder ju egentligen bara att vi fått pest snarare än kolera, för frihandel är inte något annat än politiskt styrd handel.

I mitt Facebookflöde idag gjorde Martin Borgs reklam för Timbroseminariumet ”Nystart för den moraliska skattedebatten”. Jag gillar verkligen Borgs och tycker det är spännande och angeläget hur han nästan startat en genre i att exponera statens slöseri. När han talade på FreedomFest Stockholm 2013 stod håret på mina arma. Speciellt när han berättade om sin närkontakt med den svenska sjukvården när den är som bäst.

Det här med frihandelsavtal är ett gott exempel på hur politiken fungerar. Eller som illustration för hur politiken tenderar till att använda värdeord för att få koncept att framstå som sina raka motsatser. Frihandelsavtal har nämligen sällan något med varken fri handel eller frihandel att göra. Snarare tvärtom. Frihandel handlar om att kunna byta varor och tjänster utan tvång och utan tvingande påverkan från tredje part.

Förra veckan läste jag Lovsång, av Ayn Rand, igen. Det är en enastående vacker hyllning till innovationen i egenskap av livskraften för samhällets utveckling. Den publicerades 1937 men det mesta av utkastet gjordes på 1920-talet i Ryssland. Var beredd på kalla kårar när du inser att denna berättelse faktiskt håller på att besannas. Precis just nu.
I den dystopiska berättelsen slår en grym stat till hårt mot en ung man som har återupptäckt glödlampan.

Mitt liv har bjudit på mycket förströelse, men få saker har varit mer spännande än att bevittna utbildningsrevolutionens utveckling. Jag har under många år betraktat den utifrån, men jag har även följt den från insidan under ett par år då jag gjorde ett ökänt misslyckat försök att undervisa på universitet. Revolutionen började med en drastisk utrensning, en noggrann giljotinering, av den klassiska utbildningen, varhelst man hittade den.

Desperata journalister och medieprofiler gör sitt bästa för att få veckan som förgått att låta som den var viktig. Det har handlat en del om bostäder och som vanligt detta eviga ämne kön: biologiskt kön, upplevt kön och bostadskön. Dessutom en del humor från det brittiska valet. Men så viktig var inte veckan; vi kopplar ett retoriskt judogrepp och tar ner den på marken igen.

Praxeologi är vetenskapen om mänskligt handlande. Den främsta avhandlingen i detta ämne är Ludvig von Mises magnum opus “Human Action”. Praxeologi är dock inte enbart relevant för ekonomiska resonemang, även om det är det som Mises huvudsakligen ägnade sig åt. Mises främste elev, Murray Rothbard, valde att applicera praxeologi på politiskt agerande, och applicerade ofta sitt Qui Bono? på politiska och sociala skeenden.

Nu är Freedomfest-programmet spikat.
Vi har glädjen att presentera Jon Karlung som den siste talaren vid årets Freedomfest. Han ska tala om övervakning.
Jon är vd för Bahnhof och oförtröttlig försvarare av frihet på internet. Han har motarbetat PTS och andra delar av övervakningsstaten i många år.
“Övervakningen är i grunden ett hot mot friheten. Själva livsnerven i allt vad vi gör sker idag lika mycket på nätet som i den fysiska verkligheten.”

Ett mellanavsnitt där poddvärdarna filosoferar över bland annat abortfrågan och på libertarianskt manér inte vill förbjuda men absolut inte heller stödja; funderar också över varför den centralplanerade vården inte kräver att hjärtkirurger måste delta i aktiv dödshjälp. Vikten av historiestudier betonas. Det hinns också med att diskutera de moraliska och logiska aspekterna av minarkism och deltagande i röstningsceremonier. Veckans ord är ”ovetenskaplig”.

Konkurrensen i podd-etern hårdnar. Myndigheten Statens medieråd lanserar egen podd med det självklara namnet Statens mediepodd. Det finns just nu tre avsnitt ute, och det första beskriver staten så här:
I det första avsnittet av Statens mediepodd träffar programledare Johnny Lindqvist tre gymnasieelever och pratar om deras medievanor, och vem de egentligen litar på, på internet. Det är ett samtal med unga om deras mediedygn.

Centralbanker världen över ter sig göra allt för att uppnå prisinflationsmålet på 2 % med argumentet att om prisnivån inte stiger i rätt takt kommer folk inte att spendera sina pengar tillräckligt fort, vilket får konsekvensen att den ekonomiska aktiviteten avstannar i en negativ spiral. Detta är givetvis inte fallet i verkligheten, då lägre priser till följd av ökat sparande leder till ökad ekonomisk aktivitet i produktion av kapitalvaror.

Vecka 18 anmäler sig för rakning! Vi finner att den behöver hyfsas på både längden och tvären. Ett storartat ingenting.
Att säga mycket med så få ord som möjligt är en fin konst. Omvänt så går den politiska konsten ut på att ödsla många ord på att säga ingenting alls, eller i värsta fall något som är så obegripligt så ingen orkar kritisera det. Veckans pris för bästa floskel-stapling går denna vecka till Centerns-Certifierade-Solsken™ Annie Löööfvwfv.

Dagen till ära, det vill säga 1 maj, tänkte vi ta tillfället i akt och publicera denna översättning som en bonusartikel. Vad är det egentligen alla dessa rödklädda hennar och hunnar går omkring på stan och skriker om? Störta kapitalismen? Jaha, men sen då? Det är ett tecken på styrka att kunna erkänna sina svagheter, vilket är orsaken till att jag villigt erkänner att jag är ekonomiskt efterbliven.