Begin typing your search above and press return to search. Press Esc to cancel.

Archives

Hyckleriets utmarker

Var finns arvtagarna till sansculotterna idag: bland kaviarvänstern eller i förorterna till Paris?
Den största marschen genom Frankrike under den löjliga parollen ”Je suis Charlie” måste ses som det värsta hyckleriet i modern politisk historia. Där gick en Allende och en Merkel i täten för andra politiska ledare vilkas främsta gemensamma nämnare är att de hatar frihet och i synnerhet yttrandefrihet. De har en sak till gemensamt: de har alla varit med om att skapa det samhälle som varit förutsättningen för att massakern på Charlie Hebdo skulle kunna äga rum. Höjden av hyckleri kom emellertid med den flamberade politiska efterrätten: att använda attacken mot yttrandefriheten för att inskränka samma yttrandefrihet. Faktum är att jag har lättare att stå ut med konsekventa radikala islamister som står för sin ideologi, än med politiker som säger sig värna frihetliga europeiska värden och därför anser sig ha skäl att avskaffa samma värden i namnet av demokrati.

”Sverige ska ha en stark ekonomi”

Just så uttryckte sig nya moderaternas nya partiledare Anna Kinberg Batra i sitt installationstal: ”Sverige ska ha en stark ekonomi”. Det låter ju bra. Men vad betyder det egentligen?
Intressant nog kan det tolkas på i alla fall tre sätt tack vare (eller på grund av) det moderna, högst oprecisa språkbruket. Ett problem är sammanblandningen mellan ordet ”Sverige” (som står formellt är namnet på riket, nationen) och den svenska staten. Så vad menar man med att ”Sveriges” ekonomi ska vara stark? Det kan betyda endera:

Veckan som förgick: Vecka 1 & 2

Veckan är tillbaka!
Veckan som förgick blev plural efter välförtjänt ledighet efter överdådigt ätande efter dopparedan. Här följer ett axplock av märkvärdiga lustigheter och olustigheter som timat sedan vi sågs sist.

Charlie Hebdos Heliga Kor

När Jyllands-Posten för några år sedan publicerade Muhamedkarikatyrer väcktes en stor debatt om yttrandefrihet, en debatt där jag som libertarian kompromisslöst försvarade rätten att publicera vad som helst. Svaret på Muhamedkarikatyrerna från Iran blev emellertid att utlysa en tävling där man drev med Förintelsen av den europeiska judenheten i nationalsocialistiska koncentrationsläger i Polen och Tyskland. Karikatyrerna över Förintelsen ledde ut i en het debatt i svenska medier om antisemitism, historierevisionism och antisemitiska tendenser i muslimska länder. Många skribenter som försvarat Jyllands-Posten ansåg nu att Iran passerat en moralisk gräns för vad som var acceptabelt att publicera. Och om vi backar tillbaka några år till for Elisabeth Ohlsson land och rike runt med utställningen Ecce Homo som visade fotografiska montage av Jesus Kristus i sexualiserade miljöer.

Centraliserad polis ska komma närmare medborgarna

Idag fick Sverige en helt ny polisorganisation. Istället för länspolisindelningen blir det nu en enda rikspolis. Varför?
Målet med den nya organisationen är att komma närmare medborgarna, effektivisera och samordna både kompetens och resurser. Ända till 60-talet var polisen kommunal. Sedan blev den centraliserad till länen. Och nu ska den centraliseras till Stockholm. Kan någon nämna en enda byråkratisk organisation som kommit närmare medborgarna, blivit effektivare och ökat sin kompetens genom att centraliseras? En enda? Bara en. Någon?

Gammelmedia om Ny[liberal]a Moderaterna

Förvisso har svensk parti- och medievänster alltid hävdat att moderaterna varit nyliberala kapitalister uppväxta på Östermalm i Stockholm och födda med guldsked i munnen. Och det hävdar man givetvis fortfarande. Idag skriver till exempel Karin Eriksson, ytterligare en i raden ignoranter i gammelmedia som inte förstår att hennes tid är förbi, en kusligt lång artikel om tidigare överförtryckaren (”statsministern”) Fredrik Reinfeldt. Det är i det närmaste ett idolporträtt skrivet utifrån ett ursvenskt mellanmjölksperspektiv. Så långt är allt oerhört ointressant.
Men så kommer en passus som etatisterna som häckar på mises.se nog känner sig lite bedrövade över. Eriksson skriver om den ”konservative” Reinfeldt att: Han trodde inte, som nyliberalerna, på perfekta individer eller perfekta marknader.

Omar Mustafa: Kristna från Mellanöstern är inblandade i moskébränderna

Det var en kraftfullt anklagelse som ordföranden för Islamska Förbundet Omar Mustafa gjorde i en intervju för tidskriften EuroPress Arabica under annandag jul. I intervjun påstår Omar, som har en politisk bakgrund inom Socialdemokraterna, att kristna från Mellanöstern är inblandade i moskébränderna i Sverige. Ännu märkligare är att Omar senare, efter att ha mötts av kritik för sitt påstående, dementerar utsagan. Då emellertid intervjun spelades in och överhördes av fyra personer, står redaktionen för EuroPress Arabica fast vid att det var detta som sades.

Kristendom, Islam och Tolerans (Icke-våld)

Jag har aldrig haft problem med religiös fundamentalism och fanatism om den inte leder till våld och tvång mot oliktänkande. Faktum är att jag har svårt att se hur en seriös religiositet inte i någon mening måste gå till fundamenten, grunderna, för sina urkunder och söka sanning och insikt där. Vad betyder sedan fanatism? Betyder det att man tar sin religion på för stort allvar? Betyder det att man inte bör vara religiös offentligt? I så fall så är jag positiv till fundamentalism som inte leder till tvång och våld eller inte, som fallet blev med den svenska frikyrkorörelsen, lade grunden för mycket av den svenska välfärdsstaten. Jag kan till och med tycka att det är intressant att se vissa religioner i det offentliga rummet.

Yttrandefrihet är till för att håna staten, inte religioner

Det skrivs mycket om yttrandefrihet efter dåden i Paris, både bra och mindre genomtänkta saker. Till kategorin mindre genomtänkt bör man nog lägga Özz Nûjens senaste alster i Expressen. Han skriver att vi bör skratta åt terrorismen, vilket känns klokt på alla sätt, men sen säger han också att
Det är vår förbannade plikt, skyldighet och rättighet att skämta om allt.
Låt oss testa påståendet. Är det vår plikt och skyldighet att skratta åt offren i Paris? Åt deras familjer? För normalt funtade människor känns det nog inte helt rätt. Är det vår rättighet att göra det? Javisst, men var beredd på att betraktas som idiot.

Henrik Arnstad är sinnebilden för bigott kaviarvänster

Det finns skribenter som saknar egna idéer, som följer med opinionen och som tycks sakna moralisk kompass och integritet. Henrik Arnstad är en sådan skribent. Att läsa Arnstad känns ungefär som att läsa en djurgårdssupporter som skriver monomana betraktelser över AIK och allt som är fel med motståndarlaget. Arnstad tillskriver dem alla dåliga egenskaper och anklagar dem ständigt för fulspel. Själv står Arnstads alterego på den goda sidan i en kosmisk kamp mot allt som är orättfärdigt och fel i tillvaron. Arnstad använder taggen ”Jag är muslim” på sig själv för att markera sitt spellag. Själv har han givetvis aldrig fallit på knä som muslim en enda gång under sitt vuxna liv, men det bekymrar honom icke. I Arnstads dikotoma världsbild är nämligen alla som spelar i rätt lag på de förtryckta muslimernas sida.

Mehmet Kaplan: Muhammedkaritaryrer är inte en fråga om yttrandefrihet

Mehmet Kaplan (MP), numera bostadsminister i den Löfvenska regeringen, har uttalat sig om yttrandefriheten och Jyllands-Posten när det begav sig med diverse karikatyrer. Kaplans åsikt var då att karikatyrer på Muhammed inte bör omfattas av samma yttrandefrihet. Kaplan skriver:
”– Det här handlar inte om yttrandefrihet utan att man kränker människor i deras tro. Jag kan inte se någon yttrandefrihet råda i detta. Det är en provokation som inte går att stödja.”

16 radikala punkter

1.) Sverige, folket eller riksdagen kan inte ha en vilja. Demokratin kan inte ha en vilja. Endast individer har viljor och att en del individuella viljor vill samma sak betyder inte att de har mer moraliskt rätt än andra som vill något annat.
2.) Majoritetens vilja betyder endast att fler individer delar samma åsikt, inte att åsikten i sig är sund, önskvärd eller allmängiltig. Att många individer råkar dela en åsikt, gör inte heller åsikten bättre än andra åsikter. Den är endast giltig för dem själva och de har inte moraliskt rätt att låta den gå ut över någon annan. Även om majoriteter under historien har varit överens om slaveri och övergrepp mot andra individer (vilket har ägt rum) betyder inte detta att de har haft moraliskt rätt…

Vad vi kan lära oss av Smaug och guldet i Erebor

Ni som har läst JRR Tokiens bok ”The Hobbit” och/eller sett hobbitfilmerna vet att det finns en till synes oändlig mängd guld och ädelstenar i dvärgfästningen Erebor. Stället liknar mest Joakim von Ankas pengabinge, ett veritabelt hav av guldmynt som draken Smaug simmar omkring i. Förutom en spännande historia och intressant dialog innehåller guldet i Erebor också en intressant lektion i penningteori.
Det första jag kom att tänka på när jag såg Erebors skatt var vad som skulle hända om ens hälften av allt guld där skulle sättas i cirkulation. Precis som i nästan all sagor är det metallmyntfot som gäller, det vill säga koppar, silver och guld används som pengar.

Radio Mises 40: Invandring, migration och flyktingpolitik

Nådens år 2015 inleds med ett längre avsnitt om migrationspolitik. Edra ödmjuka podpratare med utländsk härkomst diskriminerar ingen politik utan tycker illa om alla sorter, inte minst den sorten som använder andras pengar till att flytta runt andra människor. Däremot ser de gärna frivilliga goda handlingar mot människor som behöver hjälp. Hur ser libertarianer på invandring rent principiellt? Är det möjligt att tillämpa sådana principer på ett förstatligat samhälle? Slutligen aktuellt om invandring med anledning av nyligen timade händelser i Sverige och Europa, och vilda spekulationer med stöd av historiska paralleller.

En kritik av förslaget om 100 procents kassakrav

Frågan om bankers nyttjande av s.k. fraktionella reserver – ”bråkdelsreserver” – är en omtvistad vattendelare bland ekonomer av den österrikiska skolan. Den mest bitande kritiken mot bankverksamhet med bråkdelsreserver (hädanefter benämnt FRB, ”fractional reserve banking”) kom från Murray Rothbard med den radikala slutsatsen att denna bäst betraktas som en alltigenom bedräglig och skadlig verksamhet, tillika huvudorsak till inflation och konjunkturcykler i ekonomin. Den moderna Fribanksskolan med George Selgin och Lawrence White i spetsen hävdar emellertid att viljan att reglera bort FRB grundar sig på missförstånd och att det är helt andra krafter som ger upphov till ekonomins cykler. Så vem har rätt och vem har fel, och var pratar dessa respektabla ekonomer förbi varandra?

Demokratins död?

Det talas om decemberöverenskommelsen, DÖ, i utländsk media. Den samlade bilden från tidningar som New York Times, BBC och Reuters är att uppgörelsen syftar att cementera en politisk vänster-center koalition i svenskt politik och en fortsatt bred uppgörelse om svensk asylpolitik. I New York Times heter det att Sverige slår fast en överenskommelse för att undvika att röster går till Sverigedemokraterna. Reuters talar om vice-statsminister Åsa Romsoms uttalande att uppgörelsen åsyftar att slå fast konsensus om migrationsfrågor och i BBC:s artikel knyter man dessutom DÖ till antalet asylsökande som Sverige tar emot per år:

Medelvägens motståndare, del 2

Mises riktar I denna skrift svidande kritik mot socialismen och anti-liberalismen. Han förutspådde att ekonomin aldrig kommer fungera under socialism. Genom kommunismens ekonomiska undergång och sönderfall har Mises prognos blivit verklighet. Marx arbetsvärdeteori har visat sig vara felaktig och full av hål. Den har ersatts av den idag allmänt accepterade subjektiva värdeteorin, framtagen av Carl Menger och vidareutvecklad av Mises. I den bedöms värdet av en vara eller tjänst utifrån köparens subjektiva värderingar. Den subjektiva värdeteorin är en förutsättning för att kunna beräkna ett pris. Utan prismekanismen finns inga meningsfulla ekonomiska kalkyler, ingen fungerande marknadsekonomi. I en socialistisk ekonomi famlar man därför i mörkret.

Låt inte skurkarna ta hand om konjunkturen

Varför blir det såhär, frågar värden i tv-soffan.
– För att det är ekonomisk oro, marknaden har tappat förtroendet för marknaden, svarar expertkommentatorn.
– Vad märkligt, hur kommer det sig att alla tappar förtroende för allting exakt samtidigt, undrar den ovanligt intelligenta värden.
– Ibland blir det så, ganska regelbundet faktiskt. Men den ekonomiska trenden pekar uppåt, svarar experten.
Samtalsämnet är vilken lågkonjunktur som helst, till exempel den som är runt hörnet.
Den allmänna förståelsen för lågkonjunkturen ser ungefär ut såhär: giriga ekonomiska aktörer blir tagna på sängen, och tappar synkroniserat förtroendet för allting — i hysteri försöker de rädda sina tillgångar — och ingen kan egentligen svara på varför.

Vilka väljare representerar de borgerliga riksdagsledamöterna?

En sammanfattning av det politiska läget. Den parlamentariska demokrati vi har i Sverige bygger på och förutsätter en tydlig och stark opposition. Under 1900-talet möjliggjordes den parlamentariska oppositionen av en vänster- och högerindelning som man ärvt från den franska revolutionen. Redan under den kulturradikala perioden under 60- och 70-talen minskade emellertid gapet mellan oppositionspartierna och grunden lades för den konsensus vi idag ser om mångkultur, integration och flyktingpolitik.

Berättelser om titaner och hobbitar

Ayn Rand var huvudsakligen en romanförfattare. Många människor konverterade till liberalism (i alla fall i någon form) efter att ha personligen upplevt hennes obestridliga karisma och magnetiska personlighet, men betydelsen av hennes romaner, speciellt Och Världen skälvde,[2] kan knappast förbises.
Faktum är att det är endast genom att ha läst hennes beskrivande berättelse som många framtida libertarianer – bland dem Walter Block [3] – en gång för alla förkastade socialismen och dess ofrånkomligen påtvingade, fysiska och mentala, bojor. Således var det en berättelse – en roman, eller om du vill, en saga – som lyckades forma och sätta läsarens uppfattning om sådana abstrakta frågor som frihet, statsdyrkan och egalitism i sitt sammanhang. En annan romanförfattare som också lyckades att få en exceptionellt stor läskrets och många beundrare var John Ronald Reuel Tolkien, författaren av den globala storsäljaren Sagan om Ringen.[4] Även om Tolkiens sätt att skriva på var mycket mindre påträngande än Rands – han tvingade aldrig på sina läsare någon särskild tolkning av sin bok, och han ogillade öppet avsiktliga allegorier – förnekade han aldrig att hans arbete handlade om något mer än alver eller dvärgar, eller att den behandlade vissa idéer.

En man på jorden

Din tid kan tyckas svunnen, karl,
men den skall komma åter.
Lyss till hymn som när ditt bröst.
Lyss till frihets saga.
Hör ditt kall och lyft din näve,
fyll din röst med jubel.
Din tid skall komma åter.
Din tid att lyfta dina kära,
att nå de grenar som bär frukt.
Att skydda de som är dig nära,
att aldrig bruka tukt.
Att stark gå fram och visa vägen,
att stilla lära, lyssna.
Att älska som att du ska dö,
att hålla om, att vyssja.
Att se naturen i sin storhet,
att låta den ge tröst.
Att inte tro på några herrar,
att förvägra dem din röst.
Din tid är inte svunnen, karl.
Din tid är redan här.
Men bara om du vaknar upp.
Men bara om du hör.
Ty i ditt sinne finns en stillhet,
en vetskap, något viktigt
Som har fått nog av dessa ord;
att tvång är gott och riktigt.
Du anar det du har förlorat;
att ansvaret för din värld,
inte längre är i dina händer,
den är långt från hemmets härd.
Sök upp en vän och skaka hand,
skratta, fatta mod.
Sträck på ryggen, börja tro,
att tiden snart är kommen.
Förkasta det din skolgång sade,
att du är endast en,
att du behöver staten.
Som en i mängden kan du treva.
Som en man på jorden kan du leva.

Din röst spelar roll

Det blev inget nyval. Demokrati betyder numera förmåga att göra uppgörelser över blockgränser, att förhandla fram att det förlorade blockets budget får gälla ett år till och att man inte röstar på sitt eget budgetalternativ utan lägger ner sin röst. Man kan tala om ekonomiska recessioner och man kan tala om politiska dito. Befinner sig inte regeringen Löfven i en maktpolitisk sådan? Att regera ett helt år med motståndarlagets budget kan ju inte kännas något vidare. Kommer han att kunna infria sina vallöften? Och vad håller hans statsråd på med? Vi har en bostadsminister, Mehmet Kaplan, som åker till Turkiet och uttalar sig om svensk utrikespolitik och lägger in en åsikt om Mellanösternkonflikten där han talar om att tvinga en annan stats regering till förhandling med en annan stat. Är det statsmannamässigt?

SAURON:s öga

I jultider passar det att skriva lite om Tolkien, en författare som jag älskat sedan min ungdom. I denna artikel kommer jag emellertid att särskilt fästa vikten vid några av de filosofiska aspekterna av Tolkiens böcker och tolka dem utifrån några av de brev där han förklarar dem för sin läsekrets.

Julen, det goda och det onda

Julen. Högtiden då vi firar omtanke, medmänsklighet och generositet — mänsklighetens bästa sida. Men också tiden då vi påminner oss om hur staten utan samvetsbetänkligheter kan tvinga en ung familj med en höggravid förstföderska att resa tvärs över land och rike bara för att kunna registrera dem som skattskyldiga i Skatteverkets databas.

Radio Mises 39: Somligt var sämre förr

Årets avslutande episod går i julens, tacksamhetens och miraklernas tecken. Tänk att inte längre behöva dö i barnsäng, slippa äta bara kornmjölsgröt, kunna köpa en banan från andra sidan planeten för en krona, dagligen få vakna upp i en varm säng, kunna läsa information från hela världen i en manick man bär i fickan. Profit och medmäsklighet i harmoni har åstadkommit ett ofattbart välståndsmirakel. Edra ödmjuka podtjänare gör också etymologiska utsvävningar i nationens intresse. Och avslutar traditionsenligt politiskt inkorrekt.

Libertarianism som radikal ideologi

Det som gör höger-vänster-skalan så effektiv är att den på ett effektivt sätt smalnar av den politiska debatten och etablerar falska alternativ. Argumentet för skillnaderna mellan höger och vänster är i det närmaste lika löjligt att hävda att enäggstvillingar inte är lika varandra för att de inte är siamesiska tvillingar. För faktum är att både vänster- och höger-etatism handlar om kollektivism; varför skulle det vara en principiell skillnad mellan att diskutera kollektiven klass (vänster) och nationen eller folket (höger)? Den svenska politiska scenen gör tydligt att ”vänster vs. höger” på den politiska skalan inte spelar någon större roll; skillnaden mellan moderater och socialdemokrater är negligerbar – om man inte anser att spektrumet mellan Jonas Sjöstedt/Gudrun Schyman/Gustav Fridolin (vänster) och Annie Lööf/Göran Hägglund/Jimmie Åkesson (höger) på något sätt inkluderar samtliga möjliga åsikter.

Till patriarkatets försvar

”Who run the world?” frågar Beyoncé i en av sina hitlåtar, innan hon otvetydigt svarar: ”Girls”. Det får dig att tänka efter, eller hur? Hur skulle världen se ut om detta faktiskt stämde? Om civilisationen lämnades i kvinnors händer, skulle vi då leva i en utopi utan våld, våldtäkter och urinnedstänkta toalettsäten? Eller skulle vi, vilket den akademiska feministen Camille Paglia en gång elakt påstod, fortfarande leva i gräshyddor?
Det är ett intressant tankeexperiment, och ett som många feminister har sysslat med i flera årtionden. Tänk om männen uppfann patriarkatet för att de var avundsjuka på de otroliga samhällen som kvinnor hade skapat? Tänk om ett kvinnligt styrt samhälle inte de facto spårade ur i gnäll och bråk?

Självklart är jag nationalist

Självklart är jag nationalist. Jag har alltid tyckt att nationalismen är det mest naturliga svaret på likriktning och konformism. Nationalism betyder för mig att man tolererar och accepterar att individer i olika kulturer och sammanhang lämnas i fred att vara sig själva om de vill vara sig själva.

Nationsdebatten öppnas upp

Det har blivit mycket kultur på senaste, särskilt för något som är ett institut som ägnar sig åt libertarianska ideer och österrikisk ekonomi. Problemet som sådant är att i ett land så fullständigt dränkt i politisk ideologi som Sverige så blir det lätt så. Kanske vore ett land som Sverige ett ypperligt tillfälle att undersöka de kulturella förutsättningarna för ett fritt samhälle – om inte annat för att vi är så långt därifrån då vi marinerats i socialpolitisk statsideologi så länge. Fördelen är naturligtvis att vi ges en närmast obegränsad mängd aktuella händelser där vi kan exemplifiera såväl hur ofriheten ter sig i ett överpolitiserat samhälle, som att visa på den ekonomiska inkompetens som tycks vara totalt rotad i den samhälleliga diskursen, oavsett vem som har ordet.