Begin typing your search above and press return to search. Press Esc to cancel.

Archives

Låt oss aldrig glömma

Igår högtidlighölls judiska offer för den socialistiska regimen i 30-talets Tyskland. Må de vila i frid.
Det är en utmärkt idé att minnas offer för statligt våld.
Så idag kan vi till exempel högtidlighålla offren för den regim som uppfann koncentrationsläger, nämligen den brittiska regimen under boerkrigen.
Vi kan också minnas de japan-amerikaner som samlades in i amerikanska koncentrationsläger under andra världskriget.

Tio anledningar att fördöma inflation

Inflation, definierad som expansion av mängden fiatpengar, är att frukta oavsett när och var den förekommer.[1] Det är den dolda orsaken till flertalet av våra problem såväl i samhället som i ekonomin:
1. Inflation orsakar hög- och lågkonjunktur
Kreditexpansion som sker till följd av en ökning av mängden fiatpengar och inte verkligt sparande leder till artificiellt låga räntor. Detta välkomnas till en början då kreditexpansionen ger upphov till en ekonomisk ”boom”. Investeringar som tidigare inte var genomförbara blir plötsligt lönsamma med de artificiellt låga räntorna. Men eftersom inget verkligt sparande har skett kommer det uppstå resursbrist, det finns nämligen inte tillräckligt med resurser för att slutföra samtliga projekt. När räntorna stiger igen uppdagas felinvesteringarna och en oundviklig korrigering blir ett faktum. För att övervinna recessionen sänker centralbanken räntorna igen. Recessionen, eller depressionsfasen, som hade inneburit likvidationen av felinvesteringar och återställningen av produktionsstrukturen förhindras då det inte är politiskt önskvärt…

Radio Mises 42: Gamla och nya medier

Internet tog vid där Gutenberg slutade. Information är idag mer lätt-tillgänglig än någonsin. Har det gjort människor till smartare och mer upplysta informationskonsumenter? Edra ödmjuka podpratare har olika åsikter i frågan och presenterar sedan en favoritlista på några av de mer eller mindre rumsrena poddar och webbsidor de brukar besöka.

Historien som en kamp mellan statsmakt och social makt

På samma sätt som de två ömsesidigt uteslutande relationerna människor emellan är fredlig samvaro eller tvingande exploatering, produktion eller rovlystenhet, är mänsklighetens historia, framförallt dess ekonomiska historia, att betraktas som en kamp mellan dessa två principer. Å ena sidan finns kreativ produktivitet, fredligt utbyte av varor och tjänster samt samarbete; å andra sidan påtvingade krav och predation av de sociala relationerna. Albert Jay Nock namngav gladeligen dessa två konkurrerande krafterna som: ”social makt” och ”statsmakt.”[41] Social makt är människans makt över naturen, hans samarbetsvilliga förvandling av naturens resurser och kunskap om naturens lagar, vilket gynnar alla inblandade parter.

Upp till bevis, Syriza

Efter en sensationellt oansvarig, skenande utgiftspolitik som ledde till statsfinansernas sönderfall och lika oansvariga, paternalistiska räddningsaktioner från den berömda trojkan (EU, ECB och IMF) som permanentat förlamningen av ekonomin, så trodde många bedömare nog att Grekland hade nått sin botten. Men efter gårdagens valseger för det nysocialistiska Syriza kan det vara dags att ompröva denna tanke.
När Grekland 2001 smög sig in i euron bakvägen och fick tillgång till ECB:s kreditfönster som gjorde det billigare att låna, låg de offentliga utgifterna på en nivå av 46 procent av BNP och statsskulden på omkring 100 procent av BNP. Idag är motsvarande siffror 59 respektive 176 procent och växande. Denna utveckling tillsammans med det kontraproduktiva agerandet från EU, ECB och IMF och brottet mot Maastrichtfördraget tycks vara den perfekta grogrunden för spänningar och politisk totalitarism.

Lamporna slocknar

Häromnatten, runt midnatt, slocknade alla gatulampor i min lilla trevliga engelska småstad. Faktum är att de har slocknat varje natt vid midnatt i över två månader, men eftersom jag har inte varit där hade jag ingen aning om det. Hur detta har utvecklat sig (eller, detta är snarare motsatsen till utveckling) är indikativt för alla de ekonomiska problem som västvärlden idag står inför.
Lamporna släcks för att skära ner på kostnader, inte för att mörkret är estetiskt eller kulturellt fördelaktigt (något jag faktiskt hävdar kan vara fallet), eller för att det är något fel med elnätet. Privata boenden lämnas orörda. Du kan fortfarande ha ljuset tänt hela natten om du så vill.

Makromyt nr 1: Sparandeparadoxen

Nationalekonomin brukar delas upp i mikroekonomi och makroekonomi. Av dessa två är mikron förbunden med verkligheten, medan makron är närmast besläktad med alkemi. De två teorierna är oförenliga. Makro är inte ens en sammanhängande teori utan snarare ett lapptäcke av motstridiga modeller.
Ett vanligt argument för makrons nödvändighet är följande. ”På individnivå (mikro) är sparande inget problem, men om många sparar samtidigt stannar ekonomin.” Alltså behövs en särskild teori som gäller när det är ”många” inblandade. Detta är makromyt nummer 1. För övrigt är makromyt nr 2 är den om handelsbalans, vilken Per Bylund klädde av här.

Veckan som förgick, vecka 4

Vecka 4. Sverige. 2015. Det är mörkt. Det snöar. Riksbanken ger ut sedlar med nazistmotiv, hävdar en operasångerska som framfört musik av känd nazistsympatisör. När inte ryssen kommer, då kommer vargen. Skatteverket tvingar inte enbart till sig pengar under hot om våld, utan nu har de i all sin oöverträffade vishet även fastställt vad som utgör den perfekta koppen kaffe. Vi ser även till att uppmärksamma något viktigt, som tyvärr håller på att försvinna. Eller?

Den social-liberala offerkulturen

Det är en fruktansvärd begreppsförvirring nuförtiden, särskilt bland s.k. liberaler. Detta kan tyckas vara en perifer fråga, men det är tvärtom av yttersta vikt att vara tydlig med vad man pratar om. Som exempel, ta det senaste utspelet från De Nya Moderaterna ™s eventuellt sista partiledare :
”Det viktiga är att det måste bli färre som kan bli offer för våld. Att värvas som krigare för att utöva dödligt våld är faktiskt också att bli offer för våld och att bidra till att det sprids i världen.”[1] Orwellianskt ”double-speak” i ordets finaste bemärkelse.

Den svagaste länken mot terrorism är en kombination av amerikansk utrikespolitik och politisk korrekthet

Ok, vi är emot terrorism och våld, men vad är vi för? Frågan ställdes nyligen av Pat Buchanan i artikeln: ”Against terrorism but for what”. Buchanan noterar att det finns en korrelation mellan närvaron av amerikanska militärbaser och amerikansk krigföring i länder vars befolkning generellt upplever sig som muslimer och terrorism mot västerländska politiska, ekonomiska, kulturella och civila intressen. Det amerikanska politiker brukar anföra som argument mot denna korrelation är en floskel om att terroristerna hatar västerlandet på grund av vår demokrati och vår frihet. Terroristerna själva anför å sin sida ofta helt andra skäl, bland annat amerikanska militärbaser, amerikansk inblandning och amerikanskt stöd till staten Israel.

Skapar yttrandefrihetslagar konflikter?

Lag har inte bara en förmåga att verka avskräckande på potentiella förövare, utan kan också ingjuta en falsk känsla av trygghet hos deras offer. Ta som exempel en ensam kvinna som går lättklädd om natten genom, säg, ett typiskt ”utanförskapsområde” i sydvästra Sverige. Har hon rätt att göra det utan att bli antastad? Javisst. Skyddar lagen henne mot våldtäkt? Inte ett dugg. Den som ofredar henne kan visserligen åtalas och straffas, men detta sker i så fall post factum och förändrar inte något som redan skett.

Logiskt underskott med handelsöverskott

I den ekonomisk-politiska debatten talar man ständigt och jämt om huruvida landet har handelsöverskott eller -underskott. Det låter lika viktigt och uppenbart som om man har överskott eller underskott på ens lönekonto, så de flesta reflekterar nog inte över vad det betyder. Det är ju ganska uppenbart att underskott är dåligt och överskott är bra. Att en hel hop så kallade experter – politiker, makroekonomer och utredare hos storbankerna – uttalar sig om detta i TV gör ju att det hela verkar väldigt viktigt. Ändå saknar den österrikiska skolan i allt väsentligt en teori om handelsbalans. Hur kan det komma sig? Det är helt enkelt så att det inte finns något ekonomiskt problem som har med rikets handelsbalans att göra. De problem som man anför när man har handelsunderskott (eller ”för mycket” handelsöverskott) handlar nästan bara om arbetsmarknads- och monetär politik. Det handlar aldrig om tillväxt eller välstånd och det blir uppenbart om man går lite djupare än endast ser till retoriken.

Schweiz lämnar euron

Idag publicerar vi två kortare artiklar, den första från Patrick Barron och den andra från Frank Hollenbeck, om Schweiz beslut att lämna euron. – Redaktören
Jaså, du visste inte att Schweiz var en del av EMU? Du trodde kanske att de använde sin egen valuta, den schweiziska francen? Definitionsmässigt stämmer detta så klart. Inom sitt monopoliserade valutaområde, det vill säga Schweiz politiska gränser, är francen det lagliga betalmedlet. Den schweiziska centralbanken (SNB) har dock under tre års tid vidhållit en fast växliningskurs mellan franc och euro, där 1 euro gav 1.2 franc.

Bail in – ett steg i rätt riktning

Den notabla bloggaren Cornucopia har uppmärksammat att G20-länderna på ett möte i november föreslagit att bail-outs av banker, d.v.s. statliga utköp och rekapitalisering av banksektorn med hjälp av skattemedel i händelse av en bankkris, ska överges som krishanteringsstrategi. Istället föreslås en annan metod som går under namnet bail-in. Med detta avses en inkonvertering av vissa skulder till eget kapital för att minska de krisande finansinstitutens belåning och absorbera förluster som inte täcks av det egna kapitalet. Impulsen att undvika fler kostsamma bail-outs kommer rimligen ur en insikt om att många stater inte längre är starka nog att ta över sina banker vid nästa kris. Att förslaget kommer sent och med kniven mot strupen betyder dock inte att själva innehållet är tokigt.

FMSF recenserar Ron Paul

Fria Moderata Studentförbundet med Alexandra Ivanov i spetsen har tagit ton mot Students for Libertys inbjudan av Ron Paul som talare på sin internationella årskongress som går av stapeln den 13-15 februari i år. Anledningen är vad man ser som Ron Pauls ”desinformationskampanj i namnet av fred, frihet och välstånd”. Han har helt enkelt kritiserat fel stormakt i inbördeskriget i Ukraina. Ron Paul har nämligen, i likhet med LewRockwell.com, jag själv här på Mises.se och flera andra libertarianska och konservativa debattörer, konstaterat att Förenta staterna och EU orsakade konflikten och krisen i Ukraina, inte Ryssland. Detta betyder inte att vi därför (ett annat missförstånd) stöder Putin eller den ryska staten. Det betyder endast att vi är emot Förenta staternas offensiva nykonservativa politik i andra stater.

Radio Mises 41: Japan

Vad har Japan med heliga krigare och Sovjetunionen i Afghanistan att göra? Jo, Daniel Fjellström, gäst i denna episod är påläst inom alla dessa områden och delar med sig av sina kunskaper. Tips på hur man känner igen bra sushi.

En vägledning till systemtrogen godhet

Det kan vara svårt att få till det där med godhet enligt svensk modell. Det första du behöver göra är att kasta ifrån dig förnuft och likabehandling och istället lära dig att förstå systemideologin som sådan. Det är viktigt att: 1.) Försvara Charlie Hebdo som gjort karikatyrer på alla religiösa symboler och i kanske i synnerhet på Muhammed. Det är nämligen inte islamofobi när vänstern gör det i Frankrike. Samma sak med Lars Vilks som också tillhör vänstern och som gjort det inom gränserna för vad som är tillåtet i Sverige…

Ryssland är skyldig att köpa svensk mjölk

Sveriges Radio levererar idag ett smått underhållande inslag om svenska mjölkbönder. Under hösten har betalningen för mjölken sjunkigt kraftigt p.g.a. att Ryssland som ett svar på sanktionerna ifrån EU stoppat importen av mjölk och mjölkprodukter. Det finns just nu inte köpare för all den mjölk, ost och smör som flödar inom EU. Mjölkbonden menar att:
– Vi ska inte behöva stå för politiska beslut när Putin härjar. Det måste samhället hjälpa oss med, säger Peter Peterson, mjölkbonde utanför Eneryda i Småland.
Stat A genomför alltså sanktioner mot stat B. Stat B svarar genom sanktioner i form av importförbud. Efter att staten har saboterat den fria marknaden är lösingen att stat A ska beskatta invånarna i stat A och subventionera mjölkbönderna i stat A som plåster på såren (finska staten subventionerar just nu p.g.a. detta finska bönder med 1 kr/liter).

Medelvägens motståndare, del 3

Välfärdsprincipen kontra marknadsprincipen, ur Human action (1949)
Kritiken av kapitalismen bygger enligt Mises på bristande ekonomisk kunskap. Marknadsekonomin måste bära ansvaret för oundvikliga misslyckanden som är följder av interventionismen. Marknadsekonomin, säger motståndarna till kapitalismen, är bristfällig från socialpolitisk synpunkt. Den är ett system som gynnar en liten grupp privilegierade på bekostnad av den överväldigande majoriteten och är därmed orättvist. Välfärdsprincipen måste därför ersätta vinstprincipen.

Vår Fiende, Staten

Om vi ser under ytan på aktuella händelser kan vi utröna ett fundamentalt faktum, nämligen ; en enorm omdistribuering av makt mellan samhället och Staten. Detta är det faktum som intresserar en student av civilisationer. Denne har enbart ett sekundärt eller härlett intresse av sådant som pris-fixering, löne-fixering, inflation, bankpolitik, “jordbruks-justeringar”, och snarlika delar av statlig policy som fyller tidningarnas sidor och omtalas av publicister och politiker.

Jämlikhet är omöjligt

Den sannolikt mest vanliga etiska kritiken av marknadsekonomin är att den inte lyckas uppnå jämlikhet. Jämlikhet har förespråkats på diverse ”ekonomiska” grunder, så som en minimal social uppoffring eller pengars avtagande marginalnytta, men på senare tid har ekonomer insett att de inte kan rättfärdiga egalitarism med hjälp av ekonomi och att de är i digert behov av en etisk grund för sin strävan efter jämlikhet.
Ekonomi, eller praxeologi, kan inte fastställa etiska ideals giltighet, men även etiska mål måste framställas meningsfullt. De måste vara internt konsekventa och konceptuellt möjliga och än så länge har inte rimligheten i strävan efter jämlikhet testats på ett tillbörligt sätt.

Iluminati attackerade Charlie Hebdo

I ett tidigare inlägg skrev jag en lathund för vänsterskribenter som fick lite olika alternativ att välja mellan angående de egentliga ORSAKERNA till massakern i Paris. Orsakerna kunde med andra ord konstrueras utanför gärningsmännens egna avsikter, motiv och världsbild och upptäckas bland vänsterskribenternas föreställningar om motsättningarna kapital/ arbete, rika/ fattiga, kolonialherrar/ förtryckta massor och fredsvänster/ våldshöger. Man kunde då, utan att egentligen veta något om motiv, redan ”känna” till varför massakern ägde rum.

Hyckleriets utmarker

Var finns arvtagarna till sansculotterna idag: bland kaviarvänstern eller i förorterna till Paris?
Den största marschen genom Frankrike under den löjliga parollen ”Je suis Charlie” måste ses som det värsta hyckleriet i modern politisk historia. Där gick en Allende och en Merkel i täten för andra politiska ledare vilkas främsta gemensamma nämnare är att de hatar frihet och i synnerhet yttrandefrihet. De har en sak till gemensamt: de har alla varit med om att skapa det samhälle som varit förutsättningen för att massakern på Charlie Hebdo skulle kunna äga rum. Höjden av hyckleri kom emellertid med den flamberade politiska efterrätten: att använda attacken mot yttrandefriheten för att inskränka samma yttrandefrihet. Faktum är att jag har lättare att stå ut med konsekventa radikala islamister som står för sin ideologi, än med politiker som säger sig värna frihetliga europeiska värden och därför anser sig ha skäl att avskaffa samma värden i namnet av demokrati.

”Sverige ska ha en stark ekonomi”

Just så uttryckte sig nya moderaternas nya partiledare Anna Kinberg Batra i sitt installationstal: ”Sverige ska ha en stark ekonomi”. Det låter ju bra. Men vad betyder det egentligen?
Intressant nog kan det tolkas på i alla fall tre sätt tack vare (eller på grund av) det moderna, högst oprecisa språkbruket. Ett problem är sammanblandningen mellan ordet ”Sverige” (som står formellt är namnet på riket, nationen) och den svenska staten. Så vad menar man med att ”Sveriges” ekonomi ska vara stark? Det kan betyda endera:

Veckan som förgick: Vecka 1 & 2

Veckan är tillbaka!
Veckan som förgick blev plural efter välförtjänt ledighet efter överdådigt ätande efter dopparedan. Här följer ett axplock av märkvärdiga lustigheter och olustigheter som timat sedan vi sågs sist.

Charlie Hebdos Heliga Kor

När Jyllands-Posten för några år sedan publicerade Muhamedkarikatyrer väcktes en stor debatt om yttrandefrihet, en debatt där jag som libertarian kompromisslöst försvarade rätten att publicera vad som helst. Svaret på Muhamedkarikatyrerna från Iran blev emellertid att utlysa en tävling där man drev med Förintelsen av den europeiska judenheten i nationalsocialistiska koncentrationsläger i Polen och Tyskland. Karikatyrerna över Förintelsen ledde ut i en het debatt i svenska medier om antisemitism, historierevisionism och antisemitiska tendenser i muslimska länder. Många skribenter som försvarat Jyllands-Posten ansåg nu att Iran passerat en moralisk gräns för vad som var acceptabelt att publicera. Och om vi backar tillbaka några år till for Elisabeth Ohlsson land och rike runt med utställningen Ecce Homo som visade fotografiska montage av Jesus Kristus i sexualiserade miljöer.

Gammelmedia om Ny[liberal]a Moderaterna

Förvisso har svensk parti- och medievänster alltid hävdat att moderaterna varit nyliberala kapitalister uppväxta på Östermalm i Stockholm och födda med guldsked i munnen. Och det hävdar man givetvis fortfarande. Idag skriver till exempel Karin Eriksson, ytterligare en i raden ignoranter i gammelmedia som inte förstår att hennes tid är förbi, en kusligt lång artikel om tidigare överförtryckaren (”statsministern”) Fredrik Reinfeldt. Det är i det närmaste ett idolporträtt skrivet utifrån ett ursvenskt mellanmjölksperspektiv. Så långt är allt oerhört ointressant.
Men så kommer en passus som etatisterna som häckar på mises.se nog känner sig lite bedrövade över. Eriksson skriver om den ”konservative” Reinfeldt att: Han trodde inte, som nyliberalerna, på perfekta individer eller perfekta marknader.