Grekland kommer inte kunna betala sina skulder. Aldrig någonsin. Detsamma gäller för flera andra medlemmar i den Europeiska Unionen. Det är därför Europas elit vägrar sätta Grekland i konkurs. Om Grekland tillåts skippa sina skulder, varför skulle då någon av de övriga skuldsatta EU medlemmarna betala dem?

Roger Scruton hör till en av de mest lästa författarna inom den moderna anglosaxiska konservatismen. Hans författarskap nämndes också av Sverigedemokraternas partiideolog Mattias Karlsson som en av hans inspirationskällor. Det som utmärker den anglosaxiska konservativa tradition som Scruton är en del av är en skepticism visavi statens och politikens möjligheter och en estetisering av lokala sammanhang och kulturer.

En av de stora debatterna idag mellan vänstern och högern, är huruvida statliga stimulanser är nödvändiga. Vänstern säger: ”Ja, snabbt och ofta”. Högern säger: ”Endast under rätt omständigheter”. Föga förvånande är både vänstern och högern ute och cyklar – stimulanser är den snabbaste metoden för att utarma en ekonomi.

Efter svensk stormaktstid och Karl XII var Sverige ekonomiskt ruinerat. Då inträdde frihetstiden med ett partivälde som varade i 54 år. Istället för fred blev det flera nya krig, ny inflation, monetärt kaos och ekonomisk korporativism. Gustav III gjorde slut på partiväldet år 1772 med sin statsvälvning. En bra början som sedan urartade i nya krig. För 41 år sedan återinfördes ett nytt slags partivälde.

Den ”farsartade orkan” som den spanska filosofen Ortega y Gasset hävdar rasade i det västerländska samhället vid denna tid (reds. anm.: 1900-talets första halva) ledde den ekonomiska vetenskapen på villovägar. Många kommer givetvis ihåg ”den nya ekonomin” som kläcktes på Herr Coolidges vakt, där det utan tvivel bevisades att kredit kunde staplas på kredit för evigt, alla skulle bli rika och ingen skulle behöva arbeta.

Socialismen är motsatsen till vad den utger sig för att vara. Den visar inte vägen till en bättre och vackrare värld, istället förspiller den vad tusentals år av civilisation lyckats åstadkomma. Den bygger inte, den river ned. Dess väsen är förstörelse. Istället för att producera, konsumerar den det som skapats i en samhällsordning som vilar på privat ägande av produktionsmedlen.

Under många år har jag velat ha en anteckningsbok med mig vid de tillfällen jag besöker andrahandsaffärer för böcker, så att jag kan skriva ner de absolut mest tråkiga titlar som någonsin publicerats. De som ofta besöker sådana bokaffärer vet vad jag talar om: Costa Ricas bankhistoria åren 1880-1925, Boskapsuppfödning i Marshland, och liknande saker. Lustigt nog kan en sådan lista av tråkiga boktitlar i slutändan var väldigt intressant, vilket följer en av den dialektiska materialismens tre påstådda lagar: den av omvandlingen av kvantitet till kvalitet.

Murray Rothbard har skrivit att logiskt är libertarianism kompatibelt med vilka attityder gällande kultur, samhälle, religion och moral som helst. Han menar att de flesta libertarianer i själva verket är hedningar, libertiner, omoraliska, militanta fiender till religion i allmänhet och kristendom i synnerhet – och de är fortfarande logiskt konsekventa med libertarianism. Men i ett psykologiskt, sociologiskt och praktiskt hänseende är de inte det.

Den grekiska skuldsanningskommisionen har just avlagt preliminär rapport. Den har kommit till slutsatsen att Grekland ”har varit och fortfarande är offer för en attack som planerats och organiserats av Internationella valutafonden (IMF), Europeiska centralbanken och Europeiska kommissionen”, den så kallade Trojkan. Kommissionen finner därför att den grekiska statsskulden är ”olaglig, ogiltig och stinkande” och rekommenderar att den inte betalas tillbaka. Därmed skulle grekiska staten frigöra sig från de besparingsåtgärder som den ålagts av Trojkan. Man kommer också fram till att skulden omöjligt kan betalas tillbaka. Det vore en förträfflig åtgärd om Grekland skulle ställa in återbetalningarna och nollställa skulden.

Transhumanismen innebär att man vill förbättra den mänskliga natur genom teknologi. Jag tänker ofrivilligt på 80-talets cyborgkultur när jag läser transhumanistiska bloggar, men det handlar även om genmanipulation i de senare teorierna.
Transraslighet är till skillnad från transhumanismen en fråga om identitetspolitik och att man skall ha rätten att identifiera sig med en annan folkgrupp än den man fått sig tillskriven/given. Varför ska vi nu stanna här?

Sverige regeras nu med en socialdemokratisk budget som stöds av de borgerliga partierna. Decemberöverenskommelsen, DÖ, har skakat om parlamentarismen och gjort Sverigedemokraterna till det enda oppositionspartiet. Men märk nu följande: Vad är det för oppositionsparti? Jag har i dagarna lusläst Sverigedemokraternas partiprogram och olika debattinlägg om välfärd, skola och omsorg och min slutsats är att partiet har en i grunden socialdemokratisk politik.

Så här börjar ytterligare en i raden helt värdelösa analysartiklar i SvD Näringsliv: En bil är på väg uppför en backe. Ett vägkrön närmar sig. Vid någon tidpunkt måste föraren börja bromsa för att undvika risken att förlora kontrollen. Men sker inbromsningen för tidigt så har bilen inte fart nog att ta sig över krönet. När är rätt tillfälle att bromsa?
Bilen ska tydligen vara ekonomin och föraren är centralbanken Federal Reserve.

I den förra artikeln om Sverigedemokraterna ville jag visa på mer grundläggande skillnader i politiska perspektiv mellan libertarianismen och Sverigedemokraternas vision om en välfärdsstat och folkhemsbygge. I denna artikel kommer jag att gå in mer i detalj på specifika politiska frågor.

Att ge statligt subventionerade lån till privata företagare minskar samhällets välstånd. Detta eftersom det tillgängliga reella kapitalet (såsom gårdar och traktorer) läggs i händerna på mindre kompetenta låntagare istället för hos de mer effektiva och ärliga låntagarna som kan övertyga de privata bankerna att låna ut till dem. Detta blir extra tydligt om vi tittar på andra former av verksamhet än jordbruk.

Den liberale debattören Mattias Svensson har på sin blogg publicerat ett inlägg om fri invandring där han refererar till den text jag publicerade på Mises.se om libertariansk invandringsdebatt, vilken utgick från den uppsats jag skrivit om ämnet. Precis som jag skrev när Svensson ursprungligen presenterade sina tankar på Facebook i höstas (i samband med att min ursprungliga text publicerades) så tycker jag att det är roligt att texten uppmärksammas och att människor kan debattera denna kontroversiella fråga på ett civiliserat sätt, men nu tänkte jag i större utsträckning än vad jag gjorde då förklara varför Mattias Svenssons kritik av Hans-Hermann Hoppe inte håller.

Den amerikanska interventionen i Mellanöstern har huvudsakligen lett till destabilisering, polarisering och radikalisering av regionen. I synnerhet har det skapat grogrunden för det stora, nya sekteristiska inbördeskriget mellan sunni och shiamuslimer som nu utkämpas över nationsgränserna. På båda sidor är det de mest sekteristiska grupperingarna som har tjänat på konflikten. Och de som tjänat mest är de fanatiskt intoleranta och mordiska salafistgrupperna som Al-Qaida och den Islamiska staten. Händelser som inträffat nyligen visar att detta mönster fortsätter i snabb takt.

Vi, på Misesinstitutet, tror inte att Riksbankens penningfifflande leder till en friskare ekonomi. Det kan ändå vara intressant att veta vad de grundar sin galenskap på. En av pelarna är konsumentprisindex. Denna artikel vill visa på brister i Riksbankens metodik när de baserar sina beslut på KPI. Riksbanken skriver: ”I april 2015 var inflationen, mätt som den årliga förändringen i konsumentprisindex (KPI) -0,2 procent (0,2 procent i mars 2015).” Detta är ett stort problem, enligt riksbanken.

Det här förklarar allt. En efter en har de stora konspirationsteorierna visat sig vara konspirationsfakta. Här på mises.se har vi krampaktigt hållit fast vid vårt sista hopp: Att åtminstone teorin om chemtrails skulle vara falsk.
Men detta blev veckan då miljöpartiet höll kongress och då nyspråksbegrepp som ”bibliotekshögern”, ”tysthetsnormen” och ”vildcampare” såg dagens ljus. Härav tvingas vi dra en av två slutsatser: antingen häller de något i vattnet, eller så släpper de det från skyarna.

I ytterligare en artikel i SvD Näringsliv hävdas i total avsaknad av argument att företagens sentida förtjusning över att lägga pengar på hög är ”en variant på Keynes sparparadox”. Avsaknaden av argument täcks dock upp av ett betonande av att det ”helt enkelt” är ett tecken på en keynesiansk prediktion. För att totalt förvilla läsaren och få henne att tro att det finns någon grund till slutsatsen så omnämns ett par både ganska kända och välrenommerade forskare i den första halvan av artikeln (som inte har ett dugg med slutsatsen att göra).

För ett år sedan lyckades vi samla in femtiotusen kronor för översättandet av Human Action. Det var väldigt många generösa människor som gick samman och möjliggjorde detta projekt. Sedan dess har vi arbetat väldigt mycket (så mycket att en som redigerar enbart arbetat halvtid för att ha tid) med översättningen och med redigeringen av det material vi fått från översättaren.

Politik är inte att vilja, utan att misstro individuell skaparkraft och desto mer politiker vill expandera staten, desto mindre tror de på medborgarnas frihet. En politiker och oavsett om färgen är röd, blå, grön eller brun, måste därför ha mycket gott självförtroende då han eller hon gör karriär på att reglera människors liv och inkomster. Men om vi lämnar politikers självförtroende och reflex att använda statens tvångs- och våldsmonopol, bör vi också förstå varför individer överhuvudtaget röstar på politiska partier och kandidater?

SvD har i en av sina bättre granskningar jämfört Nya Karolinska Sjukhuset (NKS) med ett tyskt sjukhus i Hamburg som ingår i sjukhuskedjan Asklepios. NKS är ett rekorddyrt sjukhus som från början skulle kosta 14,5 miljarder, och som sedan blev 2-3 miljarder dyrare. Men som vanligt när det byggs med hjälp av skattepengar blev det några miljarder till därpå. Slutsumman verkar hamna på 22 miljarder kronor i byggnadskostnader. Än så länge. Det tyska sjukhuset har motsvarande patientkapacitet och har likt NKS högspecialiserad vård – men kostade endast cirka 2 miljarder.

Expressen rapporterar från dagens presskonferens med Sverigedemokraternas Stefan Jakobsson som lade ut texten kring vad partiet vill i skolfrågor. Eftersom Jakobsson är politiker faller det honom inte naturligt att tala klarspråk. Men vi hjälper gärna till med en översättning. Håll till godo! ”SD vill satsa 280 miljoner på statlig indoktrinering av barn via skolan”, säger Stefan Jakobsson, skolpolitisk talesperson för Sverigedemokraterna.

Nyligen gick den fjärde frihetsfesten i Stockholm av stapeln. I detta avsnitt refereras föredragen och idkas allmänt frihetsmys.

Politik är att vilja, tyckte Olof Palme. Det är kanske därför så oerhört få politiker har en aning om ekonomi. De vill inte. För ekonomi skapar problem för politiken. Men att vilja något gör det inte så. Även om jag vill kunna flyga för egen maskin så betyder det inte att jag kan börja flaxa med armarna och höja mig mot molnen. Inte heller kan jag få en sportbil bara för att jag vill ha en.

Det är märkligt att det parti som media och andra partier tycks ogilla mest också är det enda partiet som inte har fått utstå en adekvat granskning av sitt partiprogram och ideologi. Ändå är Sverigedemokraterna ett av de mest tvångsintensiva partier vi har i Sveriges riksdag. Man är för övervakning av svenska medborgare, för en återuppbyggnad av välfärdsstaten, för en starkt reglerad, ja socialistisk, styrning av svensk ekonomi, för en utökning av statens biståndspolitik och för fortsatt reglerad immigrationspolitik.

Spanat av eyre på frihetschatten. Ni ser rätt. Denna söndag citerar GP Ludwig von Mises på förstasidan. Detta med vad som bland mittfåraekonomer idag bara kan beskrivas som det mycket kontroversiella uttalandet:
Ekonomiskt sett är krig och revolution alltid dåliga affärer.

Hans Herman Hoppe har en bakgrund inom filosofin vilket möjliggjort att han kunnat bidra inte endast med ekonomisk analys utan även med filosofiska argument för praxeologin. I detta inlägg vill jag titta närmare på det praxeologiska argumentet visavi ett visst reduktionistiskt synsätt som frånskriver mening och syfte från mänsklig handling och se vad detta får för konsekvenser på svensk politisk debatt.

Den som deltog på Freedomfest 2015 hade möjligheten att höra Joakim Fageströms historiska exposé av Dackeupproret och betydelsen av de decentraliserade strukturer i Småland som verkade som grogrund för motståndet mot centralmakten i Stockholm. I denna artikel vill jag göra en approximation över den svenska historien som en kamp mellan ”wasar” och ”dackar”, mellan dem som följer den uråldriga nordiska traditionen av decentraliserat styre och tingsdemokrati och dem som verkat i riktning mot att centralisera och politiskt homogenisera den politiska makten.

För mig var det med Björn Wahlroos allt startade. Hans bok ”Marknader och Demokrati – uppbrott från majoritetens tyranni” fungerade som en dörröppnare till den värld av ekonomiska och moraliska teorier som präglat min sinnevärld de senaste åren. Wahlroos citerade Ayn Rand ganska flitigt i sin bok, vilket gjorde att jag ville läsa något av henne. Så min väg in i den libertarianska tankevärlden var, som för så många andra, via Rand.