Efter att ha hållit en undrande befolkning på tå i veckor pekade den allsmäktiga valberedningen ut Magdalena Andersson som den smorde, eller som hon också kalla i en trängre krets: “Happy-Face” Andersson.

När man sitter här tjugo år senare så är det svårt att minnas hur annorlunda tiden runt millennieskiftet faktiskt var.

Så inträffade då det som alla väntade skulle ske. Socialdemokratins alfa-hanne meddelade pöbeln sin avgång. Löfvet föll och en historisk epok av ryggradslöshet inom Sveriges arbetarparti var plötsligt över!

Tecknen i skyn är många. Krav på social distansering medborgarna emellan. “Håll ut och håll avstånd” trummas överallt in i det allmänna medvetandet. Pandemirelaterade och godtyckliga inskränkningar i våra grundlagsskyddade fri och rättigheter. En allestädes närvarande offentlig värdegrundsindoktrinering av medborgarna från förskolenivå och uppåt.

Vad ligger egentligen bakom kulturmarxisternas ständiga strävan att “förbättra hela världen”? Handlar det om en ren och oegennyttig godhet och därmed om ren altruism? Existensen av ren altruism kan ifrågasättas då inte ens de kristnas godhet stammar ur en ren altruism. De kristnas godhet handlar ytterst om utövarens biljett in i himmelriket.

Att vara svensk handlar inte om att sjungit små grodorna, läsa Heidenstams samlade verk eller kunna rabbla upp alla monarker. Svenskhet är mer likt att vara en balettdansös eller pianist.

Av var och en efter förmåga – Åt var och en efter behov”. Tesen formulerades av Louis Blanc 1839 och har bl.a. använts av Karl Marx.

Misstroendeförklaring, avsättning, spekulationer om extraval, “talmansrundor” och omröstning och plötsligt, vad händer? Jo, till ny statsminister och tillika regeringschef utses snabbt samma gamla trötta statsminister som just har blivit avsatt!

Hur ser då samhällskontraktet ut i Sverige av idag? Vi har ett av världens högsta skattetryck. Vi har en polis som definitivt har förlorat slaget om den allmänna ordningen. Vi har ett försvar som bara är en skugga av sitt forna jag och vilket definitivt inte skulle klara av att avvärja några storskaliga invasioner.

Javisst är jag nationalist! Har jag något annat val?

Sofia Larsson, nybliven ordförande i Friskolornas riksförbund, låter sig intervjuas i SvD. Om man känner till det faktum att hennes företrädare hette Lars Leijonborg förstår man varför det alls kan vara av intresse att ta upp saken.

Människor och särskilt då barn, skall inte behöva utsättas för våld och övergrepp i hemmet och särskilt inte inom den egna familjen. Ja, jag håller fullständigt med! Men är möjligheten att göra “anonyma orosanmälningar” till andra myndigheter än polisen, verkligen ett befogat myndighetsverktyg för att komma till rätta med våld i nära relationer? 

När den svenska sommaren stod som fullast i blom får hr. Löfven snubbla omkring i ruinerna av sin nedröstade regeringsbildning.

Det finns en avgörande skillnad mellan om ditt beteende dikteras av lag eller av moral. Lagar är något strikt externt och straffet för lagbrott hänger på att du fångas och fälls, kommer du undan med ett lagbrott så är det som att du aldrig begått det.

Nu är det avgjort från kurderna i Syrien. Kvällsblaskan Expressen meddelade tidigare i veckan att alla jihadister skall utvisas till sina respektive “ursprungsländer”. För Sveriges del handlar det om ett fyrtiotal vuxna och deras barn.

Den kulturmarxistiska gycklarcirkusen har äntligen fallit. Till råga på allt fällda av sin egen lilla hovnarr. Vad hände egentligen?

Överhuvudtaget skall inte staten syssla med våra barns utbildning alls. Vi ska inte låta den blanda sig i våra barns väl och ve, den saken skall barnens föräldrar/vårdnadshavare sköta.

Varje morgon på väg till jobbet i rikets huvudstad så möts jag av skattefinansierad propaganda på elektroniska skyltar. Det är budskap om alltifrån hur jag ska agera som medborgare i corona-tider till att barn och ungdomar ska bada försiktigt i sommar.

Personer som anser sig vara kultiverade kan tämligen obehindrat göra sig lustiga över folk som inte är det. Höjdpunkten i det här beteendet inföll förmodligen när Hillary Clinton kallade Donald Trumps supportrar for basket of deplorables – dvs människor som är bedrövliga, eländiga, sorgliga.

Bör världen oroa sig för ett land med ett BNP per capita som ligger mellan Montenegros och Botswana, och samtidigt har en kris i befolkningsfrågan?

Till mina politiska motståndares förtjusning kan jag konstatera att jag regelbundet är ute och cyklar. Bland annat över Göta älvbron. På grund av tvingande omständigheter är det nu slut med det nöjet.

Vår statsminister och käre ledare, Stefan Löfven, har som en av få svenskar ostraffat kunnat lämna landet för att bevista ett så kallat toppmöte i Portugal.

Även bland frihetligt lagda människor så fortskrider diskussionen såsom om alla ännu levde i slutet på nittiotalet. Skattesatser, systembolagets vara eller icke-vara, legalisering av knark och hor, ibland dyker till och med danstillståndet upp, det är sömngångare som på autopilot glider fram helt omedvetna om vad som sker i landet under de senaste årtiondena. En bild säger mer än tusen ord och här nedan ser ni den enda bilden som man behöver se för att käbblet ska upphöra.

Många går nog runt med en magkänsla av att det moderna samhället är sällsynt hänsynslöst. På papper lever vi i någon slags liberalt utopi som inkluderar allt och alla och där det är lika acceptabelt att vara ett lösaktigt fruntimmer med vältränade höftabduktormuskler som det är att vara en konservativ kristen var händerna hålls på täcket fram till giftermålet.

Våren kommer. Vintern rasar ut och i Göteborg riskerar bilar att rasa i Göta Älv. Välkommen till den lilla randstaten i Europas utkant där folket är något eljest!

Vad som skildras av citatet är inte att trångsynta äldre vita män har en sur tendens att tycka att allt var bättre förr, ju förr ju bättre, nej citatet beskriver konsekvenserna av ungdomskultur.

Om man ägnar lite tid åt att krypa igenom högerns så kallade undervegetation så börjar man få en känsla för att något där växer så det knackar.

Med vaccinationsprogrammet är det alltså så att politiker och byråkrater i planeringen av detsamma helt missat att folk obehindrat förflyttar sig över länsgränserna. Jag skulle vilja påstå att det inte varit helt okänt för dem att människor i det moderna Sverige gör det.

Om du läser detta kan du sannolikt vara en av två typer. Antingen tillhör du etablissemanget och intresserar dig för för vad de mindre vetande har för sig. Kanske för att det känns bättre då, eller så ska du publicera en rapport om eländet som kräver lite fältstudier. Eller så är du Slentrianti.

Vi har alltså en situation där företag drivs att ta beslut som egentligen skadar deras räkenskaper men där kostnaderna är så diffusa och svåruppskattade att de aldrig syns i kalkylen och därmed kan viftas bort på just ekonomisk grund. Det är inte bara ondska, det är även kostsamt!