När folk vill förklara olägenheter i tillvaron, exempelvis Agenda 2030 och ESG-konceptet (att företag ska tänka på ett hållbart leverne vilket betyder att bry sig om miljö, sociala faktorer och bolagsstyrning; om du inte förstår vad detta kan betyda så har jag slagit in en av mina poänger, nämligen att det är tveksamt om konceptet går att förstå), så brukar jag rysa av obehag.

En av vår tids stora frågor är massinvandringen och västvärldens dramatiska demografiska förändring. Mina samtal på podden Tankar från framtiden med de före detta kommunistledarna Nils Littorin och Robert Mathiasson har gjort mig nyfiken på invandringskritiken från vänster. Hur ser den ut?

Med Parisavtalet år 2015 tog världens ledare ett sinnesrubbat språng ut i det okända. De bestämde sig för att gå från tankar och drömmar till handling. Den insikt som grott i mig under de senaste åren är just att detta språng faktiskt är sinnesrubbat. Stalins femårsplaner och Mao Zedongs eget stora språng bleknar i jämförelse.

När rapparen Einár blir mördad i Hammarby Sjöstad (bilden) är det inte så mycket mordet på en troligen kriminell (fast musikaliskt begåvad) rappare som förvånar och väcker uppmärksamhet utan det faktum att dådet inträffade i Hammarby Sjöstad.

Västvärlden hade kunnat se annorlunda ut idag, inbillar jag mig, om vi bara hade lyssnat till några centrala visselblåsare under de senaste 50 åren. Då hade vi kanske kunnat slippa den självdestruktiva och anti-civilisatoriska utveckling, som fått fäste inom media, akademi, myndigheter och politik.

Om man har något viktigt att säga ska man säga det många gånger enligt den romerska principen om att repetitio est mater studiorum (repetition är all kunskaps moder). Se på kyrkan. Hur många gånger har den inte bett Fader vår under de senaste millenierna.

Rubriken har jag lånat av amerikanen Herman Kahn (bilden) som år 1963 skrev en bok om hur ett krig mellan USA och Sovjetunionen skulle kunna arta sig.

När islamistiska våldsdåd debatteras är ett vanligt påstående: ”Skilj mellan vanliga muslimer och islamisterna! De har inget med varandra att göra.” Hur kan man framföra ett så uppenbart falskt påstående? I själva verket måste ju islamisterna vara de enda verkligt sanna muslimerna.

Varför röstar kvinnor vänster? Varför verkar kvinnor så måna om att unga män från avlägsna länder ska få komma till Sverige? Handlar det om kvinnans traditionellt sett omhändertagande funktion? Har en naturlig instinkt hos kvinnor att ta hand om de unga männen i familjen eller släkten blivit överflödig i vårt individualistiska samhälle? Och vore det inte bättre om alla de kvinnor som engagerar sig för unga män från andra sidan jorden kunde ge sin kärlek till sin familj, sina släktingar eller sina grannar?

Ett antal klimatforskare, däribland två som presenteras som huvudförfattare till IPCC:s senaste rapport, har skrivit en debattartikel i Dagens Nyheter som ger åtminstone mig myror i huvudet. Jag tror att dessa forskare, som rimligtvis tillhör världseliten i branschen, försöker varna oss att inte ta klimatalarmen för mycket på allvar.

Åter till frågan: var Tage Lindbom muslim? Nja, inte i någon rimlig mening. Han var framför allt en lärjunge till den schweiziske nyandlige ledaren Frithjof Schuon (1907-1998). Denne Schuon förkunnade en lära som brukar kallas ”traditionalismen”. Man tror att det finns en tidlös visdom, en filosofi, dold innanför skalet på alla ”äkta” religioner. Denna filosofi kallar man ”philosophia perennis” (den eviga filosofin).

Min kompis läkaren har efter många års observationer av de sjukhus där han jobbat formulerat vad han hävdar vara en sociologisk järnlag. Järnlagen säger att vi nu nått en punkt där sjukvården producerar mindre ju större resurser den får. Tillskjut några vårdmiljarder så ska du se att vårdköerna växer.

Enligt Éric Zemmour var en av de Gaulles tankar bakom konstruktionen av den femte republiken att den skulle ha en kungalik president (monarchie républicaine). Varför då?

Under 70-talet talade feministerna om för alla att kvinnor är starka, kvinnor är dugliga, kvinnor kan! Alla eventuella uttryck för ojämlikhet mellan könen utraderades i rask takt och jämlikhet uppstod. Åtminstone i Sverige.

För någon månad sedan skrev jag en krönika på temat att staten alltmer stiftar lagar som den när det kommer till kritan inte klarar av att följa.

Tabellen nedan visar svart på vitt det alla redan vet: utan invandrarnas röster skulle vänstern inte vara i majoritet.

Om någon har gett förnekelsen av sambandet mellan invandring och ökad grov brottslighet i Sverige ett ansikte, så är det kriminologen Jerzy Sarnecki

Mannen i fråga är Éric Zemmour, fransman född av judiska berbiska föräldrar i Algeriet 1958 (och således inte arab) som kom till Frankrike under Algeriets befrielsekrig i början av 1960-talet. Han är, förutom att vara känd författare, tv-personlighet och journalist, kanske Europas mest spännande politiker och författare, om än mycket kontroversiell. Zemmour är också en tänkbar utmanare till att bli Frankrikes president 2022 och har redan fler röster än Marie Le Pen i senaste opinionsundersökningen.

Slaveriet i bestämd form singularis tycks alltid syfta på det transatlantiska slaveriet. Detta utgjorde dock en ytterst liten del av slaveriet genom historien. Många fler människor, även många européer, var offer för det islamiska slaveriet som pågick i mer än 1400 år. Detta är något som få moderna svenskar känner till och som vi skulle behöva öka vår kunskap om.

På jorden finns omkring 200 nationer. Det främsta organet varigenom dessa hanterar sina relationer år Förenta Nationerna. Bara en handfull stater, till exempel Taiwan, Västsahara och Cooköarna, står av olika skäl utanför FN. Alla de andra är medlemmar.

När Moderna museet ska förklara varför de ratar det kanske viktigaste konstverket i modern tid, Lars Vilks rondellhund, låter det så pompöst att klockorna stannar. De vet inte till sig hur fina och komplicerade ord och uttryck de ska använda för att förklara varför just denna provokation är fel medan andra provokationer är rätt.

Sedermera har jag insett att politikerväldets ursprung är demokratin. I demokratin väljer folket sina härskare och det är nästan omöjligt att föreställa sig – framför allt nu när världen börjar få ett facit i hand – något annat än att dessa härskare med tiden både skulle ta sig mer makt och sträva efter att permanent konsolidera den i sina egna händer.

Det finns inget förbud mot att häda Muhammed i svensk lag. Inte heller fransk, tysk, eller amerikansk lag. Det finns inget sådant förbud i något västerländskt land. Det är muslimernas lag, inte de otrogna västerlänningarnas. För oss icke-muslimer är Muhammed inte en profet. Han är inte helig. Ändå följer vi muslimernas hädelselag. Inte för att vi tror på Koranen, utan för att vi är rädda för de muslimska massornas reaktion: våld, eld, kaos.

Min erfarenhet är att sociala system som går under inte fallerar för att de ansvariga inte känner till fakta utan för att de inte bryr sig om dem. Detta ser man tydligare i företag än i nationer eftersom det är så mycket vanligare att företag havererar än att nationer gör det. För övrigt gör det inte så mycket om företag kraschar så länge bankrutter hanteras enligt regelboken, det vill säga att ägarna får ta smällen.

När jag för flera årtionden sedan arbetade på dåvarande Sekretariatet för Framtidsstudier hade jag återkommande meningsfulla diskussioner om klimatpolitikens möjligheter med min chef Lars Ingelstam som jag gillade för hans tolerans och intellektuella rörlighet. Men det kan hända att, som sakerna sedan dess utvecklats, vi helt och hållet var på fel spår.

Som allt mänskligt måste demokratin ständigt analyseras på nytt med nya intellektuella verktyg för att dess kaleidoskopiska förvandlingar ska uppenbaras. Men allt måste starta från utgångspunkten som var den blivande nya statsbildningen USA i sjuttonhundratalets Amerika.

Det finns en troligen påhittad historia som satt djupa spår i människors uppfattning om klassrelationerna i Paris före franska revolutionen (i den mån de har någon). Folket hade ofta ingen mat. Det så kallade mjölkriget år 1775 och svälten 1788 – 89 var två exempel på hungerepisoder. En känslolös och nedlåtande drottning Marie Antoinette ska enligt legenden hånfullt ha rekommenderat de svältande att i stället äta kakor (egentligen briocher, se bilden, ett lite finare bröd).

I ett nytt avsnitt av podden TANKAR FRÅN FRAMTIDEN pratar Eddie (Mohamed Omar) med Pablo Sender om Madame Blavatsky.

Av någon anledning framträder saker tydligare i USA än i Sverige. Det har märkts särskilt under de senaste två åren när den politiska korrektheten, som vi i Sverige levt med i ett årtionde eller däromkring, under beteckningen ”wokism” plötsligt bryter fram i USA.

John Stuart Mill (bilden) anses av en del vara liberalismens urfader. Han sa att en nations kvalitet bestäms av kvaliteten hos dess folk. Detta kan vara en banalitet om man läser det exempelvis som att kvaliteten hos ett fotbollslag bestäms av spelskickligheten hos lagets medlemmar. Men det kan också, tror jag, tolkas som något mer djupsinnigt och rentav omvälvande, kanske särskilt om det tillämpas på den svenska skolan.