När jag arbetade inom det bi- och multilaterala utvecklingsbiståndet gjorde jag ett antal i mitt tycke grundläggande observationer. En var att denna utrikes social- och utvecklingshjälp på det hela taget inte fungerade. En annan var att inte bara jag, utan också övriga välutbildade och kloka människor inom utvecklingsbataljoner som Sida och UNDP, noterat detta faktum och därför hade en tendens att gripas av missmod.

För många kändes det som en vitamininjektion när moderaterna, kristdemokraterna och sverigedemokraterna nyligen la fram ett eget, gemensamt budgetförslag. Händelsen var inspirerande på flera sätt. Först var det förstås signalvärdet av att dessa partier kunde samla sig till något samfällt. Det gick en stöt av förvåning genom nationen. Plötsligt bangade inte ens moderaterna för att uppträda tillsammans med sverigedemokraterna.

I det lugna, välordnade landet Sverige har man drivit bisarrerierna ett steg längre. Här dömer man brottsoffret  till inre exil. Det sker gång på gång. Nu senast redovisades hur en ung kvinna, efter att ha våldtagits och misshandlats så att hon höll på att förblöda, och sedan förövarna avtjänat sitt korta straff, blivit tvungen att gå i inre exil. Det var polisen som rådde henne att flytta till hemlig adress.

Återigen ser vi bilder på horder av arga män som försöker forcera gränsen till bidragsparadisen i Västeuropa. Denna gång vid Polens gräns. De exakta politiska orsakerna till just denna situation kan vi lägga åt sidan. Jag vill ta upp vad som motiverar män att lämna Mellanöstern och Nordafrika.

De två vetenskapliga studier som Gudmundson åberopar visar att det ligger till på just det viset. Den ena studien visar vad som hände när kommunal rösträtt år 1975 infördes även för icke-medborgare. Det ledde till att skatterna höjdes i just de kommuner som hade tillräckligt många nyanlända för att det skulle kunna påverka valresultatet.

Kulturartiklar brukar inte ge lika många snabba klick som polemiska politiska artiklar. Men jag tror att de har en mer långsiktig effekt.

Ibland sätter man blinkers på hästar för att de inte ska se så mycket av vad som pågår runt omkring dem och därför bli lugnare och lättare att hantera. När det gäller människor får man använda andra metoder. Man döljer inte världen för dem med ögonbindlar utan med idéer.

På mindre karga platser än Sverige kan jordens större yppighet ha gjort det ekonomiskt möjligt att reducera kvinnor till någon sorts förtryckta djur men det hindrar inte att förtryck alltid är en förlustaffär för den som förtrycker annat än om det är nödvändigt för att hålla den arbetande vid arbetet. Förtryck är en lyx som förutsätter ekonomiska resurser. Det kan förklara varför sådant kvinnoförtryck som kan iakttas verkar vanligare i bördigare länder söderut än vad det varit i Sverige.

För nästan sju år sedan, inför den stora migrantvåg som redan hördes mullra längre söderut i Europa, skrev jag att det här kommer som på beställning av det välfärdsindustriella komplexet. Dess hemmamarknad var i stort sett mättad. Det var svårt att hitta nya klienter och alla de mänskliga tillstånd som ansågs behöva behandling och bidrag av socialkontoren och de psykiatriska hjälpinstanserna var redan uppfunna.

Det är alltid med ett mått av obehag som jag läser morgontidningarna och ser de statliga nyhetsprogrammen på teve eftersom jag alltför ofta inte begriper vad som skrivs och sägs. Jag menar inte att publiken presenteras svåra ord och komplicerad grammatik utan att narrativet så sällan håller.

Ibland blir man häpen över hur vissa människor tänker. Jag vet att man egentligen borde vara van vid allt, men hur det än är så förekommer det fortfarande tillfällen då åtminstone jag blir förvånad. Det blev jag häromdagen, då jag mötte en gammal bekant vars dotter blivit antastad av en grupp afghanska unga män.

Klimatrörelsen uppvisar alltmer totalitära ambitioner, inte minst i sina skamlöst öppenhjärtiga önskemål om att inrätta en statlig propagandaapparat – som om det inte hade räckt med statens tv-kanaler! – som skulle ha tilltalat informationsgurun Joseph Goebbels.

Jag ska inte hävda att det var jag som låg bakom de senaste seklernas strålande framsteg i västerlandet. Men däremot är det väl bara naturligt att alla som liksom jag har fått tillfälle att med bävan och beundran studera denna process måste ha blivit påverkade av den idévärld – de värderingar, de uppfattningar, de synsätt, kort sagt den mentalitet – som skapat de sociala och ekonomiska framgångarna. Och har vi undgått att låta oss påverkas av den idévärlden så har vi åtminstone lärt oss att känna igen den.

Vi matas överallt med den falska idén om att män och kvinnor är i det närmast identiska. Att ”ta det röda pillret” innebär att vakna upp och genomskåda denna illusion och se verkligheten som den är.

Den vetenskapliga formeln för vetenskap är så här: Vetenskap = sunt förnuft + trial and error. Det betyder att vetenskapspersoner (och andra kunskapssökare) börjar med en hypotes som verkar rimlig och sedan testar hypotesen på verkligheten.

Hollywood är ett ganska bra mätinstrument när det gäller trender och företeelser i samhället. Film- och serieskaparna är snabba att fånga upp det som gäller för stunden och just nu är det wokeismen – det vi kanske oftare kallar pk-ismen – som präglar filmparadisets produktioner.

En ny roman skildrar en muslimsk slavräd på den lilla isländska byn på Hemön år 1627. Författaren vill belysa bortglömda delar av vår historia. I Turkräden möter vi en tid när befolkningen i norra Europa riskerade att föras till Nordafrika som slavar.

Utan rätt uppfattning om terrängen går man förr eller senare vilse. Man kan inte leva enbart i kända hemmakvarter – eller man kan väl, men det blir enahanda och tråkigt. Men ger man sig utanför dessa kvarter måste man utgå från en rättvisande bild av omgivningen – till exempel en karta.

Asymmetrisk krigföring är när två eller fler krigförande parter möter varandra med helt olika typer av vapen och strategier. Om du någonsin ägnat dig åt spädbarnsvård vet du precis vad det handlar om. Fastän du är så mycket mognare, kunnigare och starkare så är det illiterata krypet en fullvärdig motståndare ty det har en formidabel krigarinstinkt som det hänsynslöst utnyttjar för att få sin vilja igenom, till exempel att slippa gå och lägga sig eller att skrika sig till något annat.

Om något inte händer som borde hända så beror det nästan alltid på att människor inte tar de ofta obetydliga initiativ som det civiliserade samhället kräver – eller borde kräva – av dem. En gång seglade jag rejält på grund och kunde inte komma loss av egen kraft. Båt efter båt for förbi utan att hjälpa till att släpa oss av grundet. Sedan kom en som lovade att kalla dit sjöräddningen. Det hade jag kunnat göra själv. Till slut simmade en djärv besättningsman till en närbelägen fyr och fäste en tamp så vi kunde vinscha oss av grundet.

För medierna handlar det självklart till viss del om sensationsjakt och ”klickhoreri”. Gängkrigsporr, liksom våldsporr i allmänhet, lockar läsare. Men det räcker inte som förklaring av kulturetablissemangets, inte bara mediernas, förhållande till Orten. Inställningen är tydligt och envist apologetisk.

Om det finns någon som fortfarande tror att det växer en inkännande humanitär välvilja i mitt bröst så kommer han att ha avfallit från den tron när han läst denna text. Jag vill gärna resonera kring ett svårt mänskligt dilemma om vilket Jesus hade starka synpunkter, nämligen huruvida vi är skyldiga att hjälpa vår nästa. För att inte trassla in mig i en massa obegriplig moralfilosofi så ska jag bara pang på rödbetan koncentrera mig på ett enda konkret fall, Afghanistan.

Sedan många år har jag lett i mjugg när jag hört nationalsången, särskilt raden ”Du tronar på minnen från fornstora dar”. När jag gick i skolan föreställde jag mig, fast ingen lärare förklarade det, att de fornstora dagarna avsåg 1600-talet när Sverige ett kort tag faktiskt var en stormakt.

En skitstorm har blåst upp efter att den omtyckte komikern Dave Chappelle skämtat vanvördigt om transpersoner. Så får man inte göra, menar transaktivisterna. Det är ”transfobiskt”.

Jag kan inte bestämma mig för om könsmaktsordningstänkandets djupaste innebörd är att kvinnor är så mentalt underlägsna och oerfarna att de inte klarar mänskliga relationer på egen hand eller om de anses vara sådana himmelskt överlägsna varelser att män endast har rätt att närma sig krypande och med nedslagen blick som inför en asiatisk despot.

Nästan alla jobbar i Sverige och de jobbar i en av två existerande typer av organisationer. Båda typerna vill ha pengar men de använder väsensskilda metoder för att nå sitt mål.

De senaste åren har vi i väst, och framförallt länderna i Asien, blivit varse ett alltmer aggressivt, ekonomiskt rikt och militärt mäktigt Kina.

I sitt avskedstal 1961 efter sina presidentperioder varnade Dwight D. Eisenhower det amerikanska folket för ”det militärindustriella komplexet”. Militären behövs visserligen, men den måste hållas på mattan. Annars, sade Eisenhower, kommer hela det system där militären ingår – försvarsindustri, politiker, militärskolor, tankesmedjor, strategiprofessorer, säkerhetsjournalister och så vidare – att få ett alldeles för stort inflytande över nationen och dess tänkande.

Den gemensamma andan hos artiklarna och hos de kommentarer som artiklarna föranlett är en till satir förklädd ilska över att det kommer främmande människor hit till Sverige och anser sig – särskilt uppmuntrade därtill av statsmedia – ha rättigheter på svenskarnas bekostnad som svenskarna egentligen aldrig beviljat

Gillar du att vara ute i friska luften? Kanske fjällvandrar du? Paddlar? Gör utflykter i skog och mark? Sluta genast upp med det! När vi som tillhör den vita befolkningen rumsterar om i naturen sprider vi en osund vithetsnorm som skrämmer människor som har annan etnisk bakgrund.