The American Conservative skriver utifrån Tocqueville om hur demokratin självdör med två exempel. Det ena handlar om paternalismens mjuka förtryck som liberaler (men inte socialliberaler) klagar på. Den andra, som jag tänkte ta upp här, handlar om ett fenomen som både konservativa och (rousseausk?) vänster anklagar det moderna samhället för: att människor i den moderna världen lever ett allt för hektiskt liv och stressar så mycket att de inte får glädje av sitt materiella välstånd. Kort de tappar bort sin andlighet (alltså inte nödvändigtvis religiös andlighet). Tocqueville skriver: