I nästan två år har världen hållits i någon form av lågintensivt undantagstillstånd på grund av coronaviruset. Redan sedan epidemins – senare pandemins tidigaste fas har den svenska så kallade strategin minst sagt stuckit ut. Inledningsvis kantades myndigheternas uttalanden av ren desinformation och förnekelse, för att sedan övergå i en närmast euforisk personkult kopplad till den märkbart självgode Anders Tegnell.