Världen erbjuder allehanda faror, men det är onödigt att ge efter för urskillningslös rädsla, och att med kittlande spänning elda på rädsla i andra människor. Ljudliga och publika uttryck för skräck och undergångsprofetiande är ofta ett sätt att kanalisera ensamhet, fördomar eller förbittring till ett sinnesuttryck som kan förefalla slugt, rättfärdigt och tappert för deltagarna.