Vad är inte vänster, del 3: Att vila och slappa


I min barndom var det vanligt att jag och andra som läste allt vi kom över fick höra varnande berättelser om hur farligt det var att ständigt hänga med näsan över böckerna.

Man kunde bli galen … rubbad … från sina sinnen.

Och om man någon gång på stadens gator mötte en person som uppenbarligen passerat den gränskontroll man ska igenom när man träder in på det territorium där man får vanka runt om man betraktas som mentalsjuk … då kunde man vara säker på att någon i ens närhet viskade att den person man såg en gång i tiden hade varit väldigt intelligent … men förstås … läst för mycket.

Den sortens varnande berättelser verkar helt försvunna i dag. Det beror förstås på att de inte har någon funktion. Ingen läser några nämnvärda mängder numera – speciellt inte barn och ungdomar – och läser de uppväxande generationerna så läser de ofarliga böcker. Istället för att läsa böcker om hur man lär sig behärska den värld man lever i så läser man böcker om världar som överhuvudtaget inte finns; Harry Potter eller fantasy – man försjunker i berättelser om hur man ska hantera tillvaron genom att lära sig rätt trollformel eller genom att tämja en drake.

Ganska ofarligt.

Istället har vi fått andra varnande mytbildningar som ska hålla menigheten på plats och underdånig och även i dessa myter så är det galenskapen som hotar.

Nu sägs det oss att vi blir tokiga om vi arbetar för hårt eller sover för lite.

Dagstidningar och magasin har med väldigt jämna och täta mellanrum berättelser om – eller intervjuer med – någon som arbetat för mycket och därför blivit utbränd och liksom ett mycket skört rö nu bryts av minsta lilla ansträngning.

Och som om det inte räcker pågår en två decennier lång kampanj om hur skadligt det är till och med att ha en åttatimmars-arbetsdag; man blir en sämre människa om man arbetar så länge fem dagar i veckan hävdas det om och om igen.

Mina tankegångar har utlösts av en artikel i senaste The Atlantic. Nu ska vi indoktrineras inte bara till att arbeta mindre, nu ska vi också formateras till att krypa till sängs tidigare. Artikeln varnar för att man blir tokig om man inte sover tillräckligt länge (återigen detta hot om galenskap) – som skrämmande exempel används bland annat Margaret Thatcher och Thomas Alva Edison (den senare såg sömn som något egentligen onödigt) och det påtalas att vi inte ska lyssna på alla dessa industrialister och imperiebyggare som genom historien hävdat att de inte behövde mer än fyra timmars sömn; en Carnegie eller en Morgan.

Själv formades jag i ungdomen av att läsa om att Wallenbergarna (ja, de gamla riktiga Wallenbergarna) satte en ära i att bara sova fyra timmar varje dygn och jag tänkte; om vi i vänstern ska ta över samhället så måste vi sova lika lite – och arbeta lika hårt – annars vinner ju fienden på walk–over.

Men dagens ”vänster” tänker inte som gårdagens marxister. Dagens vänster har erövrat statsapparaten med hjälp av en helt ny och väsensfrämmande tankegång för verklig vänster. Man förklarar ständigt för medborgarna att individen är svag och inte förmår någonting utan kollektivet och staten. Med detta som ideologisk plattform är det sedan lätt att konstant kampanja för att vi ska arbeta mindre – och nu alltså sova mer.

Följden av detta blir förstås att det går ännu sämre för Sverige (indier och kineser lär ju nämligen knappast anamma den svenska synen på arbete och studier).

Resultatet blir att medborgarna behöver tas om hand än mer – om än på allt sämre sätt på grund av minskade resurser. I vilket fall kan dock staten växa lite till – och det är ju målet.

En verklig vänsterradikal politik i Sverige i dag måste alltså innebära att man uppmanar människor att arbeta 12 timmar om dagen, läsa varje ledig minut och inskränka sömnen till fyra timmar. Så blir man herre över sitt liv och slipper lunka in i statens boskapsfålla.

Foto: Homini 

1 comment

Add yours
  1. 1
    Jaha

    I Boris Benulics värld tycks “vänster” vara synonymt med “i enlighet med Boris Benulics åsikter”. För den som inte är vansinnigt intresserad av herr Benulics psykologi blir det därmed tämligen ointressant vad som är eller inte är “vänster”.

+ Leave a Comment