Expressens ledaress Anna Dahlberg publicerade nyligen en högst uppmärksammad krönika om tiggeriet. Den ovanligt rättframma konfliktpresentationen lyder enligt följande:
I grunden finns det bara tre positioner att välja mellan: 1) att genom systematiska avhysningar och/eller ett förbud se till att färre väljer att söka sig hit för att tigga, 2) att acceptera framväxten av kåkstäder och öppen misär eller 3) att ta ett försörjningsansvar för fattiga EU-migranter som vill bo i Sverige. Men är denna uppställning verkligen komplett?