Ibland kan man inte få allt av det goda och man måste välja det mest goda av två alternativ. Detta tycks vara något som blivit alltmer uppenbart efter terrorattentaten i Frankrike, Belgien och Danmark. Vad vill vi försvara och bevara om vi inte kan få både ett öppet samhälle med tolerans för mångfald och samtidigt fortsätta med statliga uppehållstillstånd till misstänkta radikala islamister, terapi och lönebidrag till återvändande IS-krigare och fortsatt statsfinansierad anhöriginvandring och framväxten av utanförskapsområden där radikal islamism tillåts att jäsa?