Det är inte lätt att veta vad man ska tro på längre. Jag brukade blogga om socialdemokratiskt skattefnatt, om moralistiska skräplagar gällande sexhandel, om värdet av personlig integritet i en värld där vårt minsta steg följs dygnet runt, året om. (Det sistnämnda försöker jag återkomma till emellanåt, även om jag känner en allt större apati i takt med att den globala massövervakningen blir permanent.) Men jag märker att mitt fokus har skiftat. Jag kan inte sitta still i båten längre och skriva om skatter, den uttjatade sexköpslagen eller varför detaljhandelsmonopolet på alkohol borde avskaffas när hela landet genomgår vad som mycket väl kan bli en systemkollaps.