Nemo / Pixabay

Det är alltid bra med lång erfarenhet, och jag antar att det var därför Löfven utsåg Kristina Persson till framtidsminister – att ha levt flera liv tidigare ger ju ett svårslaget CV.

Man bör dock inte se Persson som unik – snarare som en uttryck för att en strömning som alltid funnits i socialdemokratin nu helt enkelt tar mera plats.
En svaghet för seanser och en håg till att leka anden i flaskan har präglat vissa riktningar i den svenska socialdemokratin sedan begynnelsen.

Landets första uttalade buddist var den kvinnliga agitatorn Kata Dahlström och en annan känd svärmare för österländsk mysticism var Carl Lindhagen och deras ståndpunkter hade många efterföljare.

Mysticismen var tätt sammankopplad med pacifism och ett motstånd mot industrisamhälle och teknik och på det religiösa planet tog sig mysticismen uttryck i en vilja att se alla religioner som likvärdiga och man citerade den profet eller gudom man tyckte passade bäst för det givna tillfället – allt var ju lika bra. Man såg sig också som motståndare till ”materialism” – världslig rikedom var inget att sträva efter.

Som jag brukar tjata om – man ska se till de långa vågorna, se hur saker utvecklar sig över tid. Och om jag betraktar socialdemokratisk regeringspolitik i dag så ser jag hur Kata Dahlström har flyttat fram sina positioner – framförallt genom det allt intimare samarbetet med Miljöpartiet.

Pacifismen tar sig uttryck både i oviljan att stärka det egna landets krigsmakt och i att delta i internationella aktioner mot folkmord och etnisk rensning. Istället ska vi förhandla med ondskans krafter.

Anti-industrialismen, teknikfientligheten och anti-materialismen visar sig genom att det anses som självklart att tala om ”tillväxt” som något farligt.
Den ekumeniska mysticismen och svärmandet för alla religioner visar sig i oförmågan att ta strid mot riktningar i islam, hinduism och buddism vars utövande leder till förtryck och brutal diktatur.

Jag tror Löfven skulle må bra av att isolera sig lite och studera de hårda ideologiska striderna i sin rörelses historia. Då skulle han upptäcka att just de strömningar som Branting, Per Albin och Gustav Möller – men även marxistiska vänstersocialdemokrater som Fredrik Ström och Zäta Höglund – bekämpade … dessa strömningar har han släppt in i regeringen och gett makt och myndighet.

Man börjar nästan hoppas på att Kristina Persson har rätt – då kanske Branting och Zäta snart återföds och rätar upp saker och stoppar tillbaka anden i flaskan.