Problemet med Le Pen


Marine Le Pen konstaterade i sitt tacktal efter första omgången av regionalvalen i Frankrike att alla som vill kalla sig fransmän måste ”äta franskt, tala franska och leva franskt”.

Det vore mig fjärran att anse att politiska riktningar inte ska få hävda en nationell grund för sin politik – det kan vara alldeles utmärkt för en nations politiska liv och den politiska debatten.

Men det är uttalanden som Le Pens som gör en rationell politik omöjlig – för även en politik med nationalistiska förtecken ska väl resas på en rationell och logisk grundval?

Eller …?

I en sådan grundval ingår med självklarhet tydliga och enkla lagar och att göra nationalitet beroende av något så obegripligt som ”leva franskt” gör perspektiven obehagliga.

En svensk nationalistisk politik borde till exempel utgå från det som är ursprunglig svensk tradition – den frihetliga traditionen hos självägande bönder – och då blir det inte frågan om att definiera det hela som att ”leva svenskt” utan givetvis att leva av sitt eget arbete och sköta sig själv. Det är sådant som går att definiera, diskutera och bedöma utan fluffiga – och farliga diskussioner. Det här skulle förstås också inbegripa avskaffande av merparten av alla skatter till centralmakten – för som redan Mr X förklarade är skatter något osvenskt som tyskarna tvingade på er på 1500-talet.

Kravet att tala franska blir också något obegripligt. Graham Robb berättar i sin ”The Discovery of France” om hur det stora problemet för Napoleons arméer inte var motståndarens styrkor utan det faktum att manskapet inte talade franska. Franska existerade inte som språk ute i landet, det talades en mängd olika språk i de små byarna och städerna som utgjorde Frankrike. Ibland kunde inte de som bodde i grannbyar göra sig förstådda med varandra. Det tvingade fram enkla kommandometoder och en speciell militär taktik och strategi samt organisation som utgick från detta. Men det födde också insikten om att om man marscherade för Frankrike och stred på slagfälten för Frankrike – då var man fransk.

De som vill tillhöra en nation ska vägas och mätas efter sådant som kan vägas och mätas.

Men mest förundrad blir man väl över Marine Le Pens yngre släkting Maréchals uttalanden om att alla som vill kalla sig fransmän måste böja sig för ”Frankrikes kristna traditioner”.

Tror inte ens gamle pappa Le Pen skulle hålla med om det – för det skulle innebära att harkis – hans gamla algeriska och muslimska vapenbröder i kampen för ett franskt Algeriet inte kunde betecknas som fransmän.

Som sagt – jag har inga problem med att folk vill föra en politik på nationalistisk grund – även om jag föredrar tanken på små oberoende stadsstater. Men det är inte så bra om en sådan politik utformas av personer som kombinerar makthunger och arrogans med brist på bildning och ren dumhet.

… och lite historia måste man kunna om man ska hänvisa till historien …

Foto: Rémi Noyon 

+ There are no comments

Add yours