Aldrig visar sig väl den svenska kulturens klenhet så tydligt som när en regering lägger en ny budget; kulturen sträcker sina tunna spagettiarmar mot den minister som för tillfället ska administrera allmosorna och vädjar: Goa ministern, ta inte pengarna ifrån mig – alternativt – goa ministern, ge mig lite mer pengar.

Nu får Bah skäll för att hon inte har någon ståndpunkt om gammelmedias kris. Och jag blir lika förundrad varje gång vi får uppleva detta.

Numera tycker väl inte ens Göran Greider att vi ska pumpa in pengar i företag som går dåligt – till exempel SAAB.

Men det gäller på något sätt inte tidningar och magasin.

Varför inte?

Att SAAB inte sålde och säljer beror på att de inte gör tillräckligt bra bilar. Vi – ja, fortfarande inkluderar jag Greider i detta ”vi” – inser att bilköparna är välinformerade personer som studerar utbudet på marknaden av bilar, jämför det med sina behov och sin kassa och så väljer de en bil – och väljer alltså bort SAAB.

Men när detta sker på tidningsmarknaden eller när det gäller stats-TV och statsradio så blir det plötsligt ett problem för ”mångfald och demokrati”.

Varför då?

Ska vi inte längre utgå från att konsumenterna har informerat sig om vad som finns på marknaden och att de vägt det mot sina behov? Klart vi har. Och allt fler av oss kommer fram till att svenska tidningar inte har något värde eller intresse. Och antalet tidningsläsare kommer givetvis att minska av sådana saker som att GT och Kvällsposten lägger ner ledar- och kulturredaktionerna.

Vi är medvetna konsumenter som gjort ett medvetet val. Hur kan detta vara ett demokratiproblem?

Demokratiproblem blir det först när man tar våra skattepengar för att hålla liv i produkter som vi inte vill ha. Hela presstödstanken bygger på tanken att vi är dumma i huvet och inte vet vårt eget bästa och därför måste det finnas produkter på marknaden som vi inte vill ha.

Det vi ser är inte bara något nödvändigt och lagbundet – kreativ förstörelse – det är också storslaget och vacker att se något så nedgånget som svenska tidningar gå under – det ger mer plats för nya media och tidningar. För det är klart att människor inte är korkade, det är klart att människor vill ha nyheter, information och bildning. Det är därför de vänder gammelmedia ryggen, det är därför vi med tillförsikt kan utgå från att vi kommer att få tidningar som på alla sätt står fria från staten och som i första hand är beroende av att de har läsare – och de kommer att få det därför att de talar om det som är väsentligt för oss och vår tid.