Det diskuteras en hel del om kulturell appropriering … och vad jag förstått är det väl något man inte ska göra … alltså lägga sig till med kulturella uttryck som har sitt ursprung i en annan kultur än den egna. Det anses tydligen vara bara något mindre illa än att köra över en jycke tillhörig någon från en annan kultur.

Kanske.

Möjligen är det värre.

Rasen på jycken spelar antagligen på något sätt roll – efter det att den fastställts genom intersektionell analys.

I de här diskussionerna så finns det flera ståndpunkter:

– den som framförs av till exempel de där tjejerna som inte blev antagna till Paradise Hotel och istället startade ”Rummet” och fick en bok utgiven av Galago. De menar att kulturell appropriering är en sällsynt vidrig följd av vita människors herrefolksmentalitet och senkapitalismens imperialistiska förtryck.

– så finns det motsatsen – den där lite gulliga försvarslinjen för kulturell appropriering som försynt mumlar något i stil med att ”… men det är väl fint att kulturer lånar av varandra … så har kulturer alltid gjort”.

Jag känner mig lite ensam med min uppfattning som väl bäst kan sammanfattas som att jag inte har den bittersta lust att appropriera svart kultur, naturfolkskultur – vare sig det är eskimåers eller indianers kultur, indisk kultur, japansk kultur, kinesisk kultur eller för den delen någon annan slags asiatisk kultur.

Jag har fullt sjå med att tillägna mig den västerländska kulturen – från Thukydides till Timpanaro. Varför jag skulle tillägna mig uttryck från kulturer som redan Karl Marx kunde konstatera var underlägsna – det förstår jag inte riktigt.

Och det betyder givetvis inte att jag anser att människor som tillhör dessa kulturer på något eller på minsta lilla sätt skulle vara underlägsna människor från andra kulturer. Klart de inte är.

Men kulturer växer fram som en följd av samspelet mellan en mängd variabler – vetenskapens och produktivkrafternas utveckling, natur, miljö, klimat och geopolitiska förhållanden – dessa varierar från land till land – och det är klart att en del kulturer blir i objektiv mening sämre. Och nu talar vi om kulturer – inte om enskilda personers kulturella verk – för det är också självklart att storverk skapats av konstnärer som har en annan hudfärg än vit. Men ser man till kulturen en helhet – som något som uttrycker människans syn på vad en människa är, vad en människa kan bli och människans förhållande till vetenskap, frihet och natur … ja, då har jag lite svårt att ranka icke-västerländska kulturer speciellt högt.

Och att så många i den tredje världen fortfarande tvingas leva i olidlig misär och är förtryckta beror inte på att uttryck för deras kulturer approprierats – det beror på att de är förtryckta av politiska och sociala förhållanden och därför inte ges en möjlighet till befrielse genom appropriering av grundläggande element i den västerländska kulturen.

Men man tycker ju att tjejerna i ”Rummet” som lever i ett fritt land borde ha förstånd nog att appropriera det vita kulturella arvet – åtminstone från renässansen och framåt – det borde vara mer utvecklande för dem än att grubbla på om Miley Cyrus har rätt att vicka på ändan.

Foto: Manu_H