Den mansfria festivalen Statement festival äger rum i Göteborg framåt augusti, ett initiativ som har sin upprinnelse i de sexuella trakasserier som ägt rum på senare tid på etablerade musikfestivaler. För att få bukt med detta väljer man att arrangera en festival där männen sonika stängs ute. Så långt tämligen logiskt i hur PK-manin fungerar.

Nu stöter man däremot på patrull i och med att Diskrimineringsombudsmannen väljer att granska arrangemangets definitioner om vad en “cis-man” är och vilka som kommer ha möjlighet att köpa en biljett till festivalen. Det visar sig inte vara så enkelt att ordna separatistiska möten i en tid där så mycket energi läggs åt att bryta ner alla gränser mellan könen. Gång efter annan har det påpekats och propsas på att det inte finns några reella skillnader mellan män och kvinnor, att allt som har med genus att göra är en social konstruktion och att alla kan göra allt med alla. Alla försök att vilja dela upp människor i distinkta grupper som har sina egna roller och sfärer har varit sprunget ur en reaktionär illvillighet som måste kämpas ner till varje pris.

Rimligen blir de därför inte förvånade när deras eget initiativ ifrågasätts på dessa grunder, “det är okej när vi gör det” räcker bara så långt. Radikalfeminismen har på många sätt hamnat i en återvändsgränd där deras eget prisma förhindrar dem att se vad de reella problemen i samhället egentligen härstammar ifrån. Att otryggheten har växt, att sexuella trakasserier ökar och att kvinnors livskvalitét sjunker allt mer är inga påhitt i sig, men deras modeller hindrar dem från att säga något annat än att den rena manligheten är problemet som måste åtgärdas istället för att kunna analysera och förstå de samhällsförändringar som ägt rum på senare tid. När alla gränser är uppbrutna och försvunna så blir ens syn på verkligheten inte särskilt skarp.

Det blir lättare att blunda och hoppas att ingen upptäcker hur förvirrad ma.. en har blivit. Synd att det har blivit så uppenbart att till och med myndigheter klarar av att göra det..