I frågan om kvotering av föräldraförsäkringen vill jag helst agera som Clint Eastwood i filmen “För en handfull dollar”. Man vill hela tiden hjälpa den svagare sidan så att den kan ställa till med maximalt med problem för den starkare sidan. Tänker då på kampen mellan de kvoteringsliberalerna och de kärnfamiljskonservativa. För båda grupperna har synpunkter på hur andra människor ska leva sina liv, vad som är “rätt”, och är mer intresserade av att andra beter sig som dom vill än att människor får frihet att styra över sina egna liv.