Miljöproblemens verkliga orsaker


Nej, jag har inte hunnit läsa Naomi Kleins senaste bok ”This changes everything” – den där hon hävdar att kapitalismen måste avskaffas om inte mänskligheten ska gå under därför att naturen kollapsar. Men det är klart jag ska läsa den. Jag läser ju de mest märkliga saker som inte har med verkligheten att göra – som SL:s och SJ:s tidtabeller eller Proletären. Det är kul på sitt sätt.

Johan Ehrenberg är väl att betrakta som någon slags föråkare i backen med sin senaste stora text i ETC där han också förklarar att marknad och kapitalism måste regleras och ”politiken” skaffa sig kontroll över sådant som påverkar miljön.

Och si just det säger så väldigt, väldigt många i dag. Faran ligger i marknaden, räddningen i ”politiken”. Men det är egentligen bara ett bevis på att alltför många som bekymrar sig över miljöproblem inte har någon större kunskap om naturen eller om vad som förorsakar eländet som förstör vatten, luft, jord och skog.

I helgen läste jag Paul R Josephsons ”Would Trotsky wear a bluetooth?” – en fascinerande skildring av hur miljön kollapsade i det forna Sovjetimperiet’ inte därför att marknaden härskade utan därför att staten kontrollerade allt. Och det var paradoxalt nog en stat där de som hade makten till slut insåg att det samhälle de i några årtionden byggt upp nu utgjorde ett hot mot naturen och människors basala villkor – och därför beslöt de att något måste göras.

environment photoDe samlar några tusen av imperiets skarpaste hjärnor i staden Sverdlovsk där de ska gripa sig an med att sanera den radioaktiva slagghög som Sovjet börjat förvandlas till. Och de sliter, och tänker och skapar, de definierar problemen och anvisar åtgärder … men Josephson skildrar det i verklig mening tragikomiska som händer i Sverdlovsk under dessa år … staden försumpas, förslummas, förgiftas. Vattendragen som rinner genom staden är till slut så giftiga att man inte kan äta de få fiskar som överlevt i sörjan, luften är så förorenad att alla hostar, parkerna fylls med små berg av industriavfall. Sopor överallt.

Men politiken fanns där. Målet. De gröna avsikterna. Men vad hjälpte det ens i den stad som till stor del beboddes av dem som fått makt och myndighet att hejda förfallet av miljön. De satt där och satte upp regler och gröna mål – alltmedan skiten anhopades runt omkring dem. Ingen kan väl knappast hävda att detta var marknadens fel?

Kan vi inte istället låta oss leka med tanken att problemet var avsaknaden av en marknadsekonomi och avsaknad av privat äganderätt? Inget hade något verkligt värde och ingen hade ett direkt personligt intresse av att stoppa verksamheter som förgiftade luft, vatten och jord – för ingen ägde någon del av naturen och därför fanns det ingen som hade intresse av att värja sin egendom och det stod var och en som hade lust att släppa ut tungmetaller, radioaktiva ämnen och varje annat upptänkligt gift på varje upptänklig plats.

Och kan vi inte försöka studera historien och se att den stora miljöförstöraren i historien är staten och regleringar? Låt oss tala mer om det i morgon – för nu måste jag ägna några timmar åt att väga upp groteska mängder nyrökt kött från boskap som fått beta fritt.

+ There are no comments

Add yours