Den svenska samhällsdebatten är intressant, på det sättet att den tycks röra på sig exakt en gång per generation, och sedan stå relativt stilla i 20 år. Det stora systemskiftet i början på 90-talet som välte den socialdemokratiska hegemonin var förra gången. Det inledde en period där Sverige normaliserades något gentemot omvärlden – där privata ekonomiska initiativ inte längre ansågs vara ondskefulla och möjligheten att i vissa fall slippa få sina livsval dikterade uppstod. Sedan stabiliserades ekonomin och med det samhällsdebatten i slutet av 90-talet, och sedan dess har det varit stiltje, och viktigpettrar och systemförsvarare har hållit taktpinnen.