På detta enorma bårhus för de halvdöda – där någon i närheten drog sin sista suck; någon annan var döende; någon kämpade sig upp ur sängen bara för att ramla framstupa ned på golvet; ytterligare någon annan sparkade av sig sina filtar, eller yrade i feber med sin kära mor eller svor åt någon; andra vägrade att äta, eller krävde vatten, med feber som fick dem att försöka hoppa ut genom fönstret; medan andra grälade med doktorn eller bad om något – låg jag och tänkte att jag fortfarande ägde styrkan att förstå allt som var på gång och kunde behålla lugnet i min lunk.