Våra sociala vanor baseras främst på flockbeteende, då människan är ett flockdjur. Vi vill passa in, bli accepterade. Ensamheten är lika med döden. Vi vill också jobba upp oss till en tillräckligt hög position i flocken, eller åtminstone på något sätt associeras med dem tillräckligt högt upp, för att bli intressanta för resten av gruppen. Vi vill passa in. Det är så jobbigt för oss att bli uteslutna från flocken, att det är det högsta straffet i vårt samhälle idag. Det enda straffet som är högre än fängelse och isolering är döden.