Äsch.

Här tänkte jag skriva ingående om hur de olika reaktionerna från Johan Westerholm och Ilan Sadé visar på hur viktigt det är att förstå memkulturen och hur man ska bemöta vänstern på den arenan, så visar det sig att Westerholm sedermera agerar på samma sätt som Sadé: backar och tar avstånd från Finspångsmemen, ber om ursäkt för sitt beteende och bekräftar därmed vänsterns narrativ på alla relevanta punkter. Typiskt. Nå, Martin och Boris hade inte möjlighet att känna till Westerholms tvärvändning och deras resonemang är fortfarande giltigt.

Backa aldrig när vänstern attackerar dig för vad du sysslar med, tycker om eller skrattar åt. Med dessa attacker är deras enda mål att begränsa ditt utrymme att tänka och agera efter eget huvud. De vill få in dig i en fyrkant som de sedan ständigt krymper tills du inte längre klarar av att tänka någonting alls och har blivit en zombie av samma hipstertyp som ränner runt på Södermalm.

Finspångmemen är för all del “edgy”, i vissa varianter är den ganska magstark och att bli provocerad av den är inte överdrivet konstigt. Poängen är bara att det är vad bra humor allt som oftast gör. Ambivalensen och absurditeten i det som skildras i de många berättelserna om Finspång skapar en yta där det är möjligt att tänka friare än annars, propagandamarinadens makt bryts för en stund och ett värdegrundsskadat sinne kan i skydd av skämtets förvirring få lov att möjligen få syn på något nytt. Är Finspång allvarligt menad? Nej, högst antagligen inte. Samtidigt går det inte att veta, ambivalensen finns alltid där och av goda anledningar.

Livskraftiga memer växer fram ur ett behov av att förstå svåra sanningar på andra sätt än ur ett rent rationellt perspektiv. Anarkokapitalismen har en egen provokativ mem i vårt användande av helikoptrar som en symbol för uteslutningar. Vissa blir oerhört upprörda över detta och att det är möjligt att skämta om att döda kommunister medelst luftfärder, men memen finns för att kunna hantera vikten av att “fysiskt avlägsna” för att kunna uppehålla ett libertarianskt, sunt samhälle. Det är ingen insikt som kommer enkelt och skämten är där för att spränga gränserna för ad man tidigare fått lov att tänka. Det måste vara edgy, det behöver provocera och därför är det så oerhört viktigt att be vänstern fara åt helvete när de vill få en att sluta. Ingen, och allra minst dem, ska ha någon makt över vad som är möjligt att tänka.