Till slut tittar jag på Soran Ismails ”Absolut svensk”. Och till en början reagerar jag som förväntat och börjar fundera på om de blandar något i skolmjölken i Tomelilla med omnejd … vad annat skulle kunna förklara flickebarnet som på frågan om varför hon inte gillar invandrare och flyktingar svarar: ”Men .. öh …va …öh .. de vill ju ändra i Kalle på julafton”.

Och vi ska alla inse att så här ser SD:s väljarbas ut.

Men efter programmet lägger sig adrenalinet och jag inser att om stats-TV förser mig med kameramän och ett produktionsteam så kan jag åka runt i landet och hitta extremt oartikulerade …

… miljöpartister som tror på konspirationsteorier, kolporterar anti-semitism, tycker att det är väl inget problem om människan som art utrotas och i bästa fall oroar de sig bara för chem-trails.

… människor som röstar på Vänsterpartiet och som inte kan förstå vad det är för fel på Nord-Korea, Kuba eller östblocket innan muren föll.

… och jag skulle inte behöva leta länge innan jag hittade människor verksamma i de andra partierna och som dessutom var valda till olika poster i politiska församlingar som inte på ett begripligt sätt skulle kunna förklara och försvara en enda punkt i den parti deras politik för.

Och på det här sättet är det med det som ska påminna om ett offentligt samtal i Sverige. Man letar upp de mest obegåvade företrädarna för politiska uppfattningar man inte gillar och så kan man låtsas att man angriper ett parti eller en ideologi.

Det är därför det här samhället bara blir dummare och dummare – de flesta som har en politisk uppfattning anstränger sig inte att söka upp motståndarens bästa argument, de försöker inte förstå deras ideologi för att i verklig mening kunna visa vad det är som är fel. Man gör det inte därför att man inte vågar – tänk om man har fel – då kan man mista den position som man har genom att ha de åsikter man har – eller så kan man förlora debatten … och även då riskera att mista sin position. Det här gäller tvärs över hela den politiska skalan.

Så vad vi har är en åsiktskorridor som inte kännetecknas av att vissa åsikter inte får framföras.

Alla åsikter får framföras! Även de som är fel. Bara de är tillräckligt oartikulerade, simpla och känslosamma.

I varje politisk rörelse finns det tänkande reflekterande människor – från vänster till höger … och jo, de finns faktiskt också i SD:s led. Men ju mer debilt det offentliga samtalet blir desto mer riskerar även de reflekterande individerna att dras ner i träsket för att de vill göra sig hörda.

Jag har sett marxister nästan lika kloka och bildade som jag sakta men säkert omvandlas till statskramare och anhängare av diktaturer bara för att diktaturerna är i krig med USA. Jag har sett bildade och eftertänksamma nationalister sakta men säkert glida ut i rasism.

Vad kan man göra? Ja…

Jag undrar vad stats-TV och Soran Ismail tycker vi ska göra efter programmet. Uppbåda företrädare för flyktingar som vi skickar ner till Skåne i en chartrad buss så de i en officiell ceremoni kan lova och försäkra att inte ändra på Kalle Anka på julafton?

Nähä, inte det … men vad gör vi då?

Att människor går omkring och är korkade är inget vi löser genom att diskutera de korkade uppfattningarna – det löser vi genom att skapa ett offentligt samtal som är logiskt, förnuftigt och som förstås bygger på fakta. På det sättet skapas ett samhällsklimat som förhoppningsvis fostrar även människor som fruktar för vad som ska hända med Kalle Anka eller känner oro inför chem-trails … eller klimatet.

… och förresten … det är inte en åsiktskorridor vi har … det vi förväntas klafsa fram i är en odränerad avloppsbrunn.

Foto: Sub-urban.com