När du åker genom Kalifornien så ser du dem i väldigt många gathörn. Kraftiga, korta, kompakta män från Mexiko och Centralamerika, fortfarande långt in på eftermiddagen dästa av morgonens stabila frukost på majspannkakor och köttstuvning. De väntar på jobb. Och då och då stannar en bil eller en pick-up och ägaren berättar vad han behöver hjälp med och några av dem i hörnet hoppar in i eller upp i fordonet.

Photo by andjohan

Daglönare.  Hemskt? Jag vet inte det …

På FB kan man ibland läsa vackra små berättelser om hur någon behövt hjälp med att fixa en båtbrygga eller måla ett garage och då fått den briljanta idéen att fråga några romska tiggare som flinkt fixat det som ska fixas. Och i de här fallen så ses det som utmärkta initiativ – även om det rör sig om daglöneri och svarta pengar.

Jag skulle tro att rätt många kan tänka sig att inta dessa ståndpunkter samtidigt. Mexikanska daglönare i Kalifornien – fel. Romer som daglönare i Sverige – rätt.
Men en handling blir ju inte rätt eller fel beroende på vilken breddgrad den utförs på. En möjlig invändning skulle kunna vara att man inte kan jämföra en tillfällig handling med ett system där arbetslösa invandrare blir daglönare. Varför inte då?

Om en handling är god så är den det oavsett om den utförs på stundens ingivelse eller systematiskt.

En annan möjlig invändning är att det skulle pressa ner lönerna för den ”vanliga” arbetskraften. Men det skulle den inte alls. Den arbetsmarknaden skulle fortfarande vara reglerad av lagar och avtal – men det finns mängder av arbeten som människor behöver hjälp med men som de inte har råd att betala för om de ska anlita ett företag. De tillfälliga påhuggen finns där och om vi tillät en oreglerad arbetsmarknad där människor kunde köpa sig hjälp med att fixa allt sådant som de inte hinner eller kan fixa så skulle tillvaron bli så mycket bättre för både dem som köpte tjänsten och dem som utförde dem, och väldigt många arbetslösa invandrare skulle få in en fot på arbetsmarknaden.

Vi får jobb gjorda som annars aldrig skulle bli gjorda.

Jag kan svårligen se att det skulle vara bättre att vänta på socialbidrag i en trea i Rinkeby än att vänta på ett blixtjobb i en lokal dit hugade kunder kan komma om de behöver handräckning.

En del kommer att invända att dessa blixtjobbare kommer att utnyttjas – men jag tror nog att vi ska utgå från att de flesta kommer att vara mycket måna om dem som de får förmånen att anlita för en dag, eller två eller en vecka.

Varför ska vi inte ge människor en chans att börja hjälpa sig själva?