Dagens Nyheter rapporterar att ”Falska nyheter och desinformation ökar”. Det handlar om en ”ny unik studie” från Utrikespolitiska institutet som publicerats i facktidskriften Journal of Strategic Studies enligt vilken Ryssland på senare tid börjat påverka Sverige med ”aktiva åtgärder”. (Full genomlysning av egna svagheter: jag kunde ha läst själva den unika studien i facktidskriften, men tidskriften ville ha 42 US-dollar för att jag skulle få tillgång till studien under ett dygn, och där inlade snålheten sitt veto.)

Jo, doktorn, det som äter mig och många jag känner, framför allt männen, är att vi tycker att vi gör en massa nyttiga och bra saker i samhället för oss själva och för andra människor och sedan får vi bara skit för det. Till exempel som att man är småföretagare med ungefär trettio anställda. De skulle kanske inte ha varit anställda om inte jag hade varit småföretagare. I varje fall kan det inte ha skadat deras chanser på arbetsmarknaden att jag är företagare, men vad får jag för det? Ja, de anställda är nog rimligt tacksamma, men politikerna? Jag gör det jobb de påstår sig vara ansvariga för och som tack höjer de min skatt.

Runt om i Sverige kämpar olika människor just nu med att leva upp till sina nyårslöften. Vissa går på gym och andra har slutat röka. Jag önskar dem all lycka till och hoppas att alla som lovat saker under tolvslaget klarar av att hålla det, eftersom även jag har ett nyårslöfte. För 2017 har jag lovat mig själv att jag ska lägga mindre energi på svenska liberaler. Under åren har jag ägnat ganska mycket uppmärksamhet åt dem. De har ju kloka tankar i många olika områden, så om de bara släppte sina lustiga idéer om att staten behövs för att försvara äganderätten kunde ju kanske plocka upp lite klokare tankar, såsom idén om att staten är ond och att ingen människa borde ha en herre.

Även om USA sedan några årtionden kan sägas ha haft en svacka i bemärkelsen att landet delvis tappat självsäkerheten och – vilket kanske hänger ihop – på det hela taget har förlorat alla sina krig så hålls det ändå för det mäktigaste landet i världen.

USAs mest betydande makt ligger inte i krigsarsenalen eller i BNP per capita, utan i landets kulturella och intellektuella inflytande över världens länder. Om svenskarna varit som amerikaner så hade åtminstone hälften av världens alla hamburgerrestauranger i stället serverat renklämmor. Påstå inte att den amerikanska hamburgaren är objektivt ”godare” än renklämman, i varje fall inte sedan klämman fått den ansiktslyftning som svenska fast food-entreprenörer har förnekat den.

Demokratin bör sätta sitt hopp till islamister, skriver Per Wirtén i Expressen. Rubriksättningen är tydlig: ”Islamister kan vara demokratins hopp”.

Jag förutsätter att Wirtén kan skilja mellan muslimer och islamister. Jag förutsätter dessutom att Wirtén menar allvar.

Ju mer jag skriver, desto mer tycker jag att jag hamnar i självklarheter. En självklarhet, som jag bara vill påminna om, är att det finns medborgerliga skyldigheter.

Låter det ovant? Skaver det lite? Det vore i så fall inte så konstigt eftersom politiker inte talar om sådant annat än när skyldigheterna är sådana som framgår av självdeklarationen. Jo, John F. Kennedy, president i USA, uppmanade en gång landets ungdomar att ”inte fråga efter vad USA kan göra för er, utan efter vad ni kan göra för USA”. Det var rätt vågat. En politiker som tror sig vinna röster på att begära att medborgarna ska ta ansvar inte bara för sig själva, utan även för sin nästa, är antingen en tok eller också värdig representant för ett ovanligt civiliserat och kultiverat samhälle.

Jag började mitt vetenskapliga arbete i Tyskland under 1990, just efter den tyska återföreningen. I samband därmed intervjuade jag flera forskare från det tidigare DDR för möjlig anställning. Flera av dessa hade en utmärkt utbildning i teoretisk fysik och matematik men saknade i flera fall experimentell erfarenhet och föga erfarenhet från avancerade datorberäkningar. En intressant notering var all den omfattande tid som hade lagts ned på ämnet marxism-leninism. Under intervjun förhörde jag mig om detta och fick undvikande och generade svar. Undervisning i traditionell kommunistisk teori var obligatorisk på alla nivåer och jag fick på detta sätt en inblick i det intellektuella livet i DDR.

Ekonomiska olikheter och den ilska som omgärdar denna fråga dominerade valkampanjen i USA. Polemiken flödade över hela det politiska spektrumet gällande frågan, men vi har inte kommit närmare någon egentlig klarhet.

Brist på klart tänkande gällande ekonomiska olikheter har existerat under mycket lång tid. Se till exempel på Illinois delstatskonstitution som antogs 1970, den lyder bland annat att delstaten ska söka utrota “fattigdom och ekonomiska olikheter.” (^*)

Notera kopplingen mellan fattigdom och olikheter. Det låter bra. Vem skulle inte vilja utrota båda sakerna?

Men tänk igenom det.

Idag fyller J.R.R. Tolkien 125 år. Hans episka sagor från Midgård är fortfarande omåttligt populära och vinner ständigt nya fans. De fick förstås skjuts av Peter Jacksons filmatiseringar, först trilogin om Härskarringen och sedan Bilbo. I hans saga står de goda krafterna mot de onda, de fria folken är hotade av en växande skugga i öster, Saurons rike.

När Frodo får veta att han har den mäktiga ringen i sin ägo och att det innebär att han måste lämna det trygga livet i Fylke blir han förtvivlad och önskar att han hade fått slippa och att inget av detta hade hänt. Det gör alla som lever i sådana tider, förklarar trollkarlen Gandalf, men de kan inte råda över det.

När man läser Mohamed Omars och Magnus Norells och Adonis, bara för att nämna några bemärkta namn, texter om islam så blir man rädd för vad som skulle hända om den religionen fick ett rejält inflytande i ett land som Sverige. Jag tror att dessa författares varningar ska tas på allvar och att svensk politik bör läggas om i syfte att begränsa detta inflytande i stället för att uppmuntra det (som jag tycker att vi gör).

Men jag kan ju ha fel. Det vore inte första gången. Det kan hända att islam, om det fick ordentligt fäste i svensk politik, inte alls skulle visa sig så radikalt som poeten Adonis uppmuntrar oss att tro. Det kanske inte alls vore så farligt med lite moderat sharia. Vi kanske bara skulle behöva ruska lite på oss och anpassa oss till ett annorlunda, men fullt uthärdligt läge.

Jag brukar inte avge nyårslöften och jag tänker inte börja i år heller. Men. Jag har en nyårsönskan för nationen Sverige.

Min nyårsönskan är inte helt okontroversiell. Jag har nämligen kommit fram till att jag struntar i om svensken motionerar eller inte. Jag kan till och med ha överseende med om medborgarna äter processat kött till frukost, lunch och middag. Om det kniper kan jag dessutom stå ut med att någon struntar i att panta flaskor.

Men snälla Sverige – gör upp med din självbild!

Jag ägnar rätt mycket tid åt att lyssna på brasilianska debatter, intervjuer och föredrag, exempelvis på YouTube. En udda hobby kanske, men definitivt givande.

I Brasilien finns nämligen några dussin intellektuella i världsklass, för det mesta professorer i humanistiska ämnen från universitet i São Paulo, som dessutom är gudabenådade estradörer och som inte verkar göra annat än just debattera, intervjuas och hålla föredrag inför tevekameror varefter allt publiceras på YouTube och säkert också på andra ställen.

Det var det år då ett stort flertal svenskar insåg att landet var på fel väg och där allt fler vågade säga detta öppet.

Det var det år då det stora flertalet insåg att den svenska välfärden inte räckte till åt världens alla som ville dela den.

Det var det år då ett stort flertal insåg att om landets regering lovade något så skulle detta aldrig kunna komma att uppfyllas.

Det var det år då man insåg att flertalet av landets politiker var mer angelägna om sig själva än om svenska folket.

Häromdagen träffade jag några framstående pedagoger. De var bekymrade över att det var så dåligt med lärarnas fortbildning. Bland lärare var fortbildning ingen prioriterad fråga, sa de. Den fortbildning som faktiskt finns handlar, sa de vidare, för det mesta om tillfälliga kurser som lärarna snart glömmer bort.

”Vilka slöa lärare”, sa jag. Då tittade pedagogerna förvånat och lite osäkert på mig. ”Hur menar du?”, frågade de.

Där blev jag ställd. Hur kunde mitt uttalande missförstås? Skojade de med mig?

I dagarna är det 25 år sedan Sovjetunionens kollaps. Ett land blev 15 länder. Ett imperialistiskt imperium föll samman. Kommunismens lögner blev avslöjade. Den socialistiska ekonomins systemfel ledde till bankrutt.

Vi som växte upp i Sverige under kalla krigets dagar – och under den socialdemokratiska hegemonin – fick lära oss att den stora skillnaden var att östblocket hade en annan ekonomisk politik än det kapitalistiska USA. Men det var inte den avgörande skillnaden. Det handlade ytterst om frihet, sanning och människovärde – även i den ekonomiska politiken.

Det gångna året har bjudit på osedvanligt många höjd- och lågpunkter. Det har också varit ett storartat år för den frihetliga rörelsen. Hör Klaus, Per och Ola diskutera några av sina favorithändelser och avslöja sina önskningar inför 2017.

Helt i linje med ett #vimåsteprataom-inlägg på Facebook inbjuder inte denna artikel till något egentligt prat. Jag är inte ute efter medhåll eller mothugg, inte heller efter att signalera hur god och dygdig jag är. Jag är intresserad av att ostört berätta om min inställning till diskrimineringsfrågan. Om du vill besvara artikeln har jag två krav: 1) att du har läst den och 2) att du inte förkastar eller godtar mina argument baserat på vem jag är.

Det blev nyligen känt att Sveriges Unga Muslimer (SUM) förlorar sitt miljonbidrag. I år efter har svenska staten finansierat en organisation som bjuder in hatpredikanter och har kopplingar till Muslimska Brödraskapet.

Men det finns fler tvivelaktiga organisationer som finansieras med skattemedel. Vi har till exempel Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa (SMFR) som leds av Yasri Khan. Han var miljöpartistisk toppolitiker men hoppade av sedan hans kvinnosyn börjat debatteras i offentligheten. Han var principfast och valde sin egen, islamiska kvinnosyn framför en politisk karriär.

Det finns ungefär 1,6 miljarder muslimer i världen. Jag tänkte jag skulle ta reda på hur många av dessa som tar avstånd från terroristdåd, till exempel lastbilsattacken i Berlin nyligen.

Frågan är viktig ty en ung muslim som tänker ägna sig åt våldsamheter lever för det mesta i ett muslimskt sammanhang med andra muslimer som sina närmaste vänner, bekanta och släktingar. Hur detta civila muslimska samhälle ser på terroristhandlingar har rimligtvis ett betydande inflytande på den unge, potentielle terroristens djärvhet och beslutsamhet. Jag tror rentav att om ett enigt civilt muslimskt samhälle högt och otvetydigt förklarade för sina egna och för resten av världen att terroristaktioner är avskyvärda så skulle början till slutet av kampen mot terrorismen redan varit inledd.

Den här debattsajten har tagit sig det kaxiga mottot ”Här skapas samtidens självförståelse”. Jag har hittat på det själv. Men varje dag plågas jag av känslan av att det inte finns så mycket självförståelse, i varje fall inte hos mig.

Detta kalenderåret 2016, som så snart brinner ut, har kastat upp två samstämmiga och samtidigt oväntade men troligen, om man får framtidsgissa lite, epokgörande händelser: Brexit och Trumpsegern.

En av de konstigaste och mest krångliga lagar svensk riksdag har stiftat är Alkohollagen, som reglerar tillverkning, marknadsföring och införsel eller import av alkoholdrycker och handel med sådana varor. För att en restaurang skall få serveringstillstånd och därmed lov att skänka ut alkohol, måste det finnas en tillståndshavare som har klarat det så kallade alkoholprovet. I lagen (8 kap, 18 §) står: ”Tillståndshavaren eller av denne utsedd serveringsansvarig person ska ha tillsyn över serveringen och vara närvarande på serveringsstället under hela serveringstiden.”

Bäste Sherlock,

Jag blev lite besviken över Ditt resonemang i min krönika om no go-zoner igår. Dina bedömningar av polisens och politikernas inställning till eventuella idéer om att rättsstaten skulle återvinna dessas förlorade territorier och återföra dem till svensk lagskipning var visserligen övertygande, men Ditt nonchalanta sätt att avfärda Dr Watsons bekymrade – och befogade! – undran över framtidsutsikterna ingav mig olust. Att avfärda frågan med ett skämt om att svenskarna skulle vara som en sorts utdöda fåglar!

En bekant till mig har en uppsatt position inom polisen. Han säger att den pågående organisationsreformen funkar hyggligt, att polisen gör sitt jobb och att rikspolischefen är en hyvens karl. Men, säger han, en sak är verkligt oroväckande, nämligen de 14 förortsområden där de kriminella tagit över. Polisen kan inte gå in.

14? protesterar jag, det var väl 55? Han svarar ungefär att 55 områden är besvärliga, men 14 nästan omöjliga. Och på den vägen är det, säger han.

Häromdagen gjorde finansminister Magdalena Andersson en stor sak av att Sveriges ekonomi går så bra under hennes och (S)-kollegornas överlägsna tillsyn. I Riksdagens talarstol tryckte hon till Moderaternas Niklas Wykman och skröt om allt bra som händer i ekonomin: vi har 120 000 fler jobb; vi har den högsta sysselsättningsgraden som Eurostat någonsin uppmätt för något EU-land; ungdomsarbetslösheten är den lägsta på 13 år; och (S)-regeringen har vänt de oansvariga och skattesänkande Moderaternas underskottspolitik till en budget i balans. Ojdå. Så bra?

Jag har länge ogillat att använda höger/vänster-skalan för att indela de politiska åsikterna, men jag har aldrig egentligen vetat varför. Men nu vet jag.

Jag kom nämligen att tänka på en tunn och oansenlig liten skrift som publicerades för ett kvartssekel sedan och väl är bortglömd numera trots att den borde ha renderat författarna nobelpriset i ekonomi. Den heter Marknad och moral och är skriven av Anders Johnson och Anders Röttorp.

Människor är olika mycket värda, eftersom människor värderar varandra olika högt. Jag värderar mina egna barn högre än dina, du gör det motsatta. Vore jag IT-chef skulle jag välja en rullstolsburen Java-expert framför Michael Phelps. Som simcoach skulle jag göra det omvända.

Alla verkliga värden (värderingar) är unika och beror på vem som värderar vad, i vilken situation och i vilket syfte. En verklig analys av värderingar skulle därför inkludera samtliga dessa aspekter.

Jag for till Åre över Lucia. Skidåkningsmässigt var det värdelöst, men det var intressant i alla fall på grund av en upplevelse. I backen träffade jag en gammal skidkompis, en pensionerad läkare med ett framgångsrikt förflutet. Jag lyste upp men han stirrade misslynt på mig och väste genom sammanpressade läppar att han strukit mig från sin lista av vänner eftersom jag är rasist.

Jag blev alldeles häpen och sa vadå, Janne, hur menar du? Förklara är du snäll. Han väste att det var ingen idé, jag var rasist i alla fall.

I Aftonbladet skriver Wolfgang Hansson om den amerikanska federala statens demokratiska brister. Eftersom systemet inte är rakt proportionellt så drar Hansson slutsatsen att det inte är demokratiskt. Som argument, eller snarare slagord, nämns att ”Den demokratiska grundregeln en man, en röst … gäller inte”.

Det kommer nog som en överraskning för de flesta som vet något om amerikansk politik. För visst är det ”en man – en röst” som gäller? Däremot räknas rösterna inte exakt proportionellt för landet som helhet. Ungefär som i Storbritanniens enmansvalkretsar eller de svenska utjämningsmandaten.

I den nya boken Våld och islam samtalar den syriske poeten Adonis med psykoanalytikern Houria Abdelouahed. Adonis var en av få intellektuella som redan i ett tidigt skede, när det ännu rådde glädjeyra på västerländska nyhetsredaktioner, såg med nyktra ögon på den så kallade ”arabiska våren”. Denna vår, en serie uppror i ett fåtal arabiska länder, drevs på av fundamentalistiska, islamiska krafter och resultatet blev, med Adonis ord, ”en fullkomlig katastrof”. Han undrade vad det var för en demokratirörelse som kom tågande från moskéerna och skanderade religiösa slagord.

I vissa länder, mitt eget inräknat, har jag nyligen lagt märke till en ökad tendens av att ekonomin nigerianiseras: det vill säga, ett hopp om att uppnå välstånd genom att delta i den ena eller andra skumraskaffären, istället för att öka den totala mängden välstånd.