Jag har ett önskemål inför valet 2018: Att Marika Formgrens eminenta text häromåret om åsiktsfrihetsdemokrati kontra värdegrundsdemokrati ligger till grund för debatten. Många av oss anser trots allt att en demokrati där alla åsikter får och bör dryftas offentligt (givetvis inom lagens råmärken) är den enda reella demokratin.

Europa är en världsdel och en idé. Idén om Europa växte fram i mötet med islam. Det var denna andra, och fientliga kultur, som gjorde att européerna, trots inbördes olikheter, började uppleva sig som européer. Det tidigaste belägget för något som kan ha varit en europeisk gemenskapsupplevelse finns i en tidig medeltida text om slaget vid Poitiers 732, där Karl Martell, Karl den stores farfar, med en frankisk armé slog tillbaka de muslimska erövrarna. Efter sjudagarsslaget, heter det, vände europenses tillbaka till sina hembygder. De kom från olika länder och tala olika språk, men de var européer och hade därför ett gemensamt intresse av att försvara sig mot islam.

Du har såklart till leda hört det där om att den som är väldigt stark också måste vara väldigt snäll. Kanske var det Pippi Långstrump som sa det först, kanske var det Bamse. I vilket fall som helst kan uttalandet tjäna som motto för båda dessa hjältar.

Onsdagen den 28 juni kunde man läsa i Göteborgs-Postens kulturdel om en Göteborgskrog som tappade evenemang på grund av ”SD-koppling”.

Det handlar om krogen Station 16 på Tredje Långgatan som har en delägare som är aktiv i Sverigedemokraterna. När musikern Johan Hammerlid upptäckte detta så blev han kanske triggad – han gillar inte SD – och publicerade en bild med text på Facebook.

På sätt och vis har alla de som donerat pengar till den studie om Sverige och det Muslimska brödraskapet som Det Goda Samhället planerat redan fått valuta för pengarna ty den myndighet som DGS-TV misstänkte för senfärdighet, kanske till och med feghet, har nu plötsligt spottat upp sig vilket nästan enbart är till fördel.

Per Bylund intervjuas i dagens avsnitt av livepodden All Well And Good på temat The Myth of Scandinavia’s Economic Utopia. Podden kan man titta/lyssna på här: https://www.youtube.com/watch?v=F_B1R68dT2A

I nationalekonomins historia ingår lika många dåliga idéer som bra. Av någon anledning härstammar de flesta i den första kategorin från Storbritannien. Ett absolut lysande undantag måste dock nämnas: lagen om komparativa fördelar! Det är en sådan briljant upptäckt att inte ens vanliga ekonomer undgått att inse dess storhet.

Nu ska jag för det första förklara vad man kan lära av historien, för det andra förmoda att vi inte tänker göra det (det vill säga lära av historien) och för det tredje tala vad vi här och nu antagligen borde göra om vi hade lärt oss något av historien.

Politikerna i Karlstad har sagt jag till det kontroversiella moskébygget. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna ville ha moskén. En salafistisk moské kommer alltså att byggas i Karlstad.

Det innebär ett bakslag för integrationen. Svensk kultur har tagit ett steg bakåt, islamisk fundamentalism har tagit ett steg framåt. De salafistiska ledarna får nu en plattform att påverka unga muslimer. Auktoriteten stärks och prestigen höjs. Här kan man skapa en miljö med helt andra värderingar än i det svenska majoritetssamhället och utöva grupptryck mot de som lever på ett svenskt sätt.

Samhället är samordnad handling, alltså samarbete.

Det är resultatet av medvetet och målinriktat beteende. Detta betyder inte att människor har slutit avtal och genom dessa bildat det mänskliga samhället. De handlingar som har frambringat det sociala samarbetet och återskapar det dagligen har inte något annat mål än samverkan med andra för att uppnå vissa enskilda mål. Den samlade mängden ömsesidiga relationer som skapats genom sådana samordnade handlingar kallas samhälle. Samhället ersätter individens, i alla fall tänkbara, isolerade liv med samarbete. Det är arbetsdelning och kombination av arbete. I egenskap av att vara ett handlande djur blir människan ett socialt djur.

Alla som besvärat sig något lite för att bekanta sig med statsvetenskapliga teorier känner till begreppet ”nattväktarstaten”, som påstås ha varit den klassiska – vilket i det här fallet betyder stränga, rentav extrema – liberalismens idealföreställning om hur staten skulle organiseras. Staten skulle bara göra det absolut nödvändiga. Den skulle säkerställa att medborgarna kunde sova tryggt om natten, därav dess beteckning. Dess enda uppgift skulle vara att gripa in när den hårda kärnan av mänskliga rättigheter hotade att kränkas, alltså rätten till liv, egendom och frihet (men således inte de senare tillkomna välfärdsrättigheterna såsom gratis utbildning och sjukvård samt hyresbidrag).

Det här är ett antagligen meningslöst filosoferande kring det utbildningssystem vi har i Sverige idag. Det är min fasta uppfattning att systemet var i världsklass för femtio år sedan. Det är också min rätt övertygade föreställning att det nu för tiden är otillräckligt, kanske rentav undermåligt.

Naturligtvis är jag varken den förste eller ende som när sådana förmodanden. Nästan alla, eller i varje fall många, verkar tro att det ligger till på det viset. Men det är när vi kommer till nästa steg som man kan ha anledning att undra.

Vi är här för att ta dina hundar!

Så presenterade sig djurskyddsinspektören när han klev ur bilen på gårdsplanen. Och knappt hann hundägaren – vi kan kalla honom Lars – blinka förrän alla hans hundar skuffats in i bilens lastutrymme. Det var gamla hundar och unga huller om buller. Alla renrasiga av god stamtavla. Tillsammans drygt ett 30-tal.

Undrar du också varför badkarsolyckor, trots att de är vanligare än lastbilschaufförer som medvetet kör över tonåringar på Drottningatan, inte upprör folk lika mycket?

Sveriges för närvarande mest akuta och svårhanterliga problem är migrationen. Vad beror den på? Det finns tre berättelser.

Den första berättelsen är den officiella, av politikerväldet ständigt artikulerade, nämligen att migranterna är flyktingar undan kriget i första hand i Syrien. Detta är uppenbart felaktigt. Migrationsverket rapporterar att mindre än 14 procent av de asylsökande under de senaste tre veckorna kommit från Syrien. Om man lägger till migranter från Afghanistan och Irak, där krigsliknande förhållanden kan förekomma, blir det ändå inte mer än 27 procent.

Den så kallade sambeskattningen – att två äkta (gifta) makars inkomst läggs samman och sedan deklarera och beskattas var och en för hälften av den sammanlagda inkomsten – ersattes av särbeskattning i Sverige 1971. Särbeskattningen skiljer ut Sverige från de flesta övriga länder i Europa. Följande länder i Europa har idag kvar sambeskattningen i någon form: Belgien, Estland, Frankrike, Grekland, Irland, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Schweiz, Spanien och Tyskland.

Att analysera pengar i en ekonomi är som att sänka ner ett lakmuspapper i en lösning för att avgöra vad pH-värdet är. Det är en indikator. Ingen kemist skulle få för sig att påstå att lakmuspapper kan skapa en viss surhetsgrad. Det är substansen som är intressant, och lakmuspappret är bara ett hjälpmedel. Manipulerar du lakmuspappret så kommer du naturligtvis påverka mätresultatet, och därmed kommer du att dra felaktiga slutsatser om hur du bör späda lösningen.

En läsare ställde följande fråga: ”Vi som läser ditt DGS är ju i stort sett ense om att vargen nu verkligen kommer. Men det skulle vara väldigt intressant om du gav dig i kast med frågan om hur det står till med den där vargen. I vilken utsträckning är vi i en exceptionell situation?”

För över ett decennium sedan satt jag i bilen på väg till jobbet och lyssnade på ett radioreportage. Ämnet var kvinnlig könsstympning, då ett nytt fenomen i Sverige. En kvinnlig polis som arbetade i Järvaområdet tillfrågades om hur det kunde komma sig att de som var mest pådrivande för att könsstympa unga flickor i Sverige var flickornas kvinnliga släktingar, det vill säga kvinnor som själva könsstympats och tvingats leva med de psykiska och fysiska konsekvenserna av övergreppen i sina liv.

Det är ett rent nöje att få presentera ett av de många uppskattade föredragen från årets FreedomFest Stockholm​. Rickard Dahlin​ om den svenska skolans ofria framväxt. En mer uttömmande redovisning av statliga knasigheter får man leta efter. Mycket intressant och märkligt nog: underhållande.

Det finns ett problem med att peka ut SD som nazister och beskriva Jimmy Åkesson som en nutida, försåtlig reinkarnation av Hitler på det sätt som Emerich Roth gör i ett flertal artiklar. Nu senast i Expressen. Faran ligger bland annat i att dagens ungdomar vet betydligt mer om Jimmy Åkesson än de vet om Hitler (helt enkelt för att Hitler är en historisk person).

I den allt mer bisarra retorik som kommit att dominera det offentliga samtalet i Sverige finns inget som på långa när kan mäta sig med föreställningen om en förment gemensam ”värdegrund”. I likhet med så många andra politiskt korrekta floskler finns här ett bedrägligt positivt budskap. Ingen kan väl vara emot ”alla människors lika värde”?

Min portugisiskalärarinna hade sett en svensk film från 2016 som hette just så, The Swedish Theory of Love, av en Erik Gandini, och ville diskutera den med en expert på svenskhet, vilket hon anser att jag är med tanke på att jag bott ganska länge i landet.

Det lät ju så bra! Den humanitära stormakten skulle befästa sin plats på världskartan, mångkulturens vinstkoncept skulle bevisas och landet bli en internationell förebild. Vi lyckades till och med mygla oss till en plats i Säkerhetsrådet.

På mellanstadiet hade vi en tjej som en dag bad om att få hålla en liten föreläsning för klassen – något som ivrigt uppmuntrades av vår lärarinna.

Sagt och gjort ställde hon sig vid svarta tavlan och började förklara att hon inte alls kände sig som en Lina, utan framgent ville bli tilltalad med namnet Rambi. Hon skrev upp det på tavlan. Nervös.

Rambi.

För att problem ska kunna lösas, måste de först benämnas. Nu är det gjort. Ann Heberlein har skrivit boken Den banala godheten som släpptes den 15 juni som den första titeln på förlaget Greycat Publishing. Boken är en gigantisk uppgörelse med den banala godhet som Heberlein definierar som ”den oreflekterade vilja att göra gott utan att ta ansvar för handlingens konsekvenser” och som har präglat svensk politik och debatt under de senaste åren.

Spekulationerna om vem som tar vem pågår för fullt trots att det är mer än ett år till valet. Moderatledaren Anna Kindberg Batra vill bjuda in de gamla regeringskollegorna från Alliansen och prata om framtiden kring familjen Batras köksbord.

Per Gudmundsons huvudledare i Svenska Dagbladet den 19 juni tog ett strupgrepp på mig på ett sätt som jag inte upplevt på länge. Tonläget är lugnt och lågt och slutsatserna är försiktigt formulerade. Men det känns som om han på sitt torra sätt bekräftar en misstanke man länge gått och burit: nu är hoppet ute för att Sverige ska kunna hantera migrationssituationen i de ordnade former vi hoppats på.

Bill Nye blev känd på 90-talet via en tv-serie med titeln Bill Nye: Vetenskapskillen (eng. Bill Nye The Science Guy). Hans nya serie på Netflix har titeln Bill Nye räddar världen. 

Ser ni skillnaden?

Nu ska jag inte vara så dogmatisk som du kanske tror. Jag har tidigare kraftfullt argumenterat för att marxismen och PK-ismen är väsensskilda djur, men man kan också anlägga ett annat betraktelsesätt. I ett visst perspektiv kan jag erkänna att de har släktskap.