Normalt brukar den svenska staten nöja sig med att beskatta inkomster, anställning, konsumtion, ägande, välgörenhet, och annat oönskat beteende såsom alkoholkonsumtion, bilkörande och användning av elektricitet. Men ibland behöver du inte ens ha gjort något för att beskattas, det räcker att du haft den teoretiska möjligheten.

I skrivande stund har just ekonomipriset presenterats, vilket 2017 går till Richard H. Thaler vid University of Chicago. Thaler är känd som en av grundarna till det som kommit att kallas beteendeekonomi och är känd för allmänheten genom böcker som Nudge och den självbiografiska Misbehaving.

Jag tillhör en grupp i samhället som anses ha ansvaret för nästan allt som är dåligt, nämligen vita, västerländska, heterosexuella män. Att just jag eventuellt inte personligen medverkat i alla de vita männens skändligheter sedan århundraden tillbaka befriar mig inte från någon del av skulden ty vita män döms efter principen ”en för alla, alla för en”. En vit mans synder ska inte bara straffas i tredje eller fjärde led, som i Bibeln, utan till generationernas slut. Dessutom sprids skulden som en neslig smitta från vit man till vit man. Obönhörligt infekteras alla utan undantag. Det går inte att komma undan skulden annat än på ett sätt som jag återkommer till.

Transportstyrelsen struntade i lagen och av någon anledning blev det ett himla hallå. Varför skriver jag ”av någon anledning”? Är det inte en självklar skandal om en myndighet bryter mot lag? Det borde vara en självklar skandal, men för den som har lite erfarenhet av svensk myndighetskultur, särskilt kommunal, framstår upprördheten som skenhelig.

Alla regimer faller, hur stora och mäktiga de en gång må ha varit. Det antika Roms uppgång och fall är kanske det exempel som oftast används för funderingar i ämnet.

Begreppen framsteg och tillbakagång är enbart meningsfulla i ett teleologiskt tankesystem. Inom ett sådant ramverk är det rimligt att kalla ett närmande av det avsedda målet för framsteg och en rörelse i motsatt riktning för tillbakagång. I avsaknad av hänvisning till någon enskild aktörs handlande och ett bestämt mål är båda dessa begrepp tomma och utan mening.

En av 1800-talsfilosofins brister var att den missförstod betydelsen av kosmisk förändring och smusslade in framstegstanken i teorin om biologisk förändring. När man ser tillbaka från vilket givet tillstånd som helst, finns det inget problematiskt med att använda orden utveckling och evolution i neutral betydelse. Då kännetecknar evolution den process som ledde från tidigare till nuvarande förhållanden. Men man måste akta sig för att blanda ihop förändring med förbättring, eller utveckling med utveckling mot högre livsformer. Det är inte heller acceptabelt att ersätta religionens och de äldre metafysiska lärornas antropocentrism med en kvasivetenskaplig antropocentrism.

Jag blir illa berörd och rentav förorättad av PK-istiska idéer. Så småningom har jag kommit fram till att detta är denna ideologis syfte, nämligen att skapa mentalt obehag för medelklassare.

De flesta som skrivit om personen snarare än nationalekonomen Ludwig von Mises håller med om att han var en vänlig, hårt arbetande och nyfiken själ – kanske med undantag av Milton Friedman och hans ökända beskrivning av en ursinning Mises som fördömde hela Mont Pèlerin Society som ”en bunt socialister”. Ja, Mises växte upp i en annan tid och med andra erfarenheter av klass än 2000-talets moderna och hyperintoleranta PK-maffia, och sa och formulerade sig därmed på sätt som få, bortsett Hans-Hermann Hoppe själv, idag skulle våga.

Den fjärde oktober är inte bara kanelbullens dag. I dag är det också 34 år sedan hundra tusen människor demonstrerade på Stockholms gator mot Socialdemokraternas planer på att införa löntagarfonder i syfte att socialisera det svenska näringslivet.

Den stora marschen mot löntagarfonder den 4 oktober 1983 blev det slutgiltiga beviset på att motståndet mot löntagarfonder hade bred folklig förankring, och inte bara var en angelägenhet för de rika och besuttna, som propagandan från arbetarrörelsen hade velat göra gällande.

”Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta” skrev Esaias Tegnér i Epilog vid magisterpromotionen 1820. Det betyder att om du inte fattar vad någon säger så gör talaren det inte heller.

Tegnérs tes låter bra, men det finns situationer när den inte stämmer, nämligen när talaren medvetet, oftast på grund av motsägelser i sina föreställningar, luddar till sina utsagor.

I en del kommentarer på mina texter har man efterfrågat vilken lösning jag ser på de problem, som jag brukar beskriva. Visst har jag tankar om det, men de är inte intressanta – därför att de inte kommer att ha någon betydelse. Det beror på att politikerna rör sig i en annan verklighet, som endast delvis överensstämmer med den jag och många med mig ser.

När Ulf Kristersson för första gången intog talarstolen som Moderaternas partiledare, höll han ett ovanligt ideologiskt tal. I stället för att endast utlova konsekvenser av sin politik – reformer för att uppnå vissa förmodade resultat – talade han utifrån principer och med rättighetsetiska argument. Med udden riktad mot regeringens vinstutredning och skattehöjningar, lovade han att ”När det kommer till försvaret av frihet och äganderätt – oavsett hur hård attacken är, oavsett vilka nya svepskäl som används, och oavsett om det är populärt eller inte: Moderaterna kommer alltid vara the Last man standing.”

Man förstår inte saker genom att vara ohyggligt begåvad utan genom att ha en viss basintelligens och sedan ständigt fundera. Det är energin, den ständiga strävan, fliten, som gör skillnaden. Jag har märkt det på mig själv.

I en konferenslokal på ett hotell har omkring 100 till 120 män (samt en och annan tapper kvinna) samlats. Jeff Deist, ordförande för Misesinstitutet, är med via länk från Auburn Alabama. Han ber om ursäkt för det laggande ljudet, och skämtar om att trots det fantastiska i att han kan hålla ett tal över en videolänk från andra sidan jorden, så ska vi människor alltid ska hitta ”something to bitch about”.

Idag den 1 oktober genomförs en folkomröstning om självständighet i Katalonien. Väljarna tar ställning till frågan ”Vill du att Katalonien ska bli en självständig stat i form av en republik?”

Men den 1 oktober är också den svenske konstnären Ivan Aguélis dödsdag. Han dog i Katalonien år 1917, i byn Hospitalet utanför Barcelona. Han blev påkörd av ett tåg. Lomhördhet gjorde att han inte hörde när det kom.

Vi har en regering – och opposition – som aktivt arbetar för att skapa stora klyftor mellan olika befolkningsgrupper. De ”sliter isär landet”. Samtidigt säger de att det är just detta de försöker undvika. Egendomligt? Visst, se nedan för förklaring.

De senaste valen i Europa har alla i högre eller mindre grad påverkats av väljarnas uppgörelser med den förda invandringspolitiken. Reaktionen från etablerade partier har alla präglats av olika grader av förvåning eller kanske snarare av bestörtning: ”Hur kan det gå så här? Hur kan väljarna göra oss detta?”

Det är nästan universellt accepterat idag att efterfrågan (läs: konsumtion) skapar arbetstillfällen. Den här övertygelsen stödjer den generella Keynesianska idén att regeringar bör ”stimulera” ekonomin, antingen genom finans- eller penningpolitik, när den genomgår en recession.

En fråga som ständigt återkommer i diskussionen på DGS är ”Hur kunde det bli så här?” Att utmejsla relevanta och hållbara sanningskriterier är tänkandets första och kanske största svårighet. I Sverige har Axel Hägerström (1868 – 1939) och hans idé om ”värdenihilism” haft ett inflytande på samhällsutvecklingen, som enligt min mening inte rönt tillräcklig uppmärksamhet.

Framför en projektion av EU-flaggan i Sorbonne-universitetets pampiga amfiteater stod Macron i tisdags och propagerade för precis den sortens saker som får en frihetlig liberal att backa bort. Minimilöner, gemensam eurobudget med dito finansminister, Tobinskatt på finansiella transaktioner, europeisk koldioxidskatt, ökad skatt på IT-företag, harmonisering av bolagsskatter, harmonisering av socialförsäkringssystem och ökat bistånd.

Samhället är skapat av mänskligt handlande. Det mänskliga handlandet styrs av ideologier. Således är samhället och varje konkret organisering av samhället ett resultat av ideologier, vilka till skillnad från vad marxismen påstod inte är produkten av ett särskilt samhällstillstånd.

Ingen kan vid det här laget ha missat att den nazistiska Nordiska Motståndsrörelsen skall demonstrera i Göteborg under den kommande bokmässohelgen. Så gott som alla stora och små medier har rapporterat och visat sin avsky; även Smedjan har dragit sitt strå till stacken. I förhållande till sin storlek har nazistgruppen fått synnerligen stor utväxling på sina ganska små marknadsföringsinsatser.

Ett sätt att beskriva varför Sverige har problem med sin utbildning är att påpeka att skolan ses mer som ett redskap för att producera jämlikhet än som en plats för att skaffa sig kunskaper. Förr stod kunskap i centrum, fast det knappast sades, eftersom det var så självklart. Nu står jämlikheten i centrum, och denna antas uppkomma genom kompensationsstrategier.

Detta är ett referat av Hans-Hermann Hoppes tal vid CoraxConf 2017. Lyssna på talet i sin helhet genom att köpa en fjärrbiljett till Coraxconf på https://bubb.la/coraxconf-remote.

Jesus var en av alla tiders främsta lärare, det behöver man inte tro på Gud för att inse, det räcker med att läsa Bibeln. Men trots hans oändliga pedagogiska arbete med lärjungarna, konstaterade han vid deras sista gemensamma måltid, hade de inte fattat vad han sa. Han hade gett dem allt och lik förbannat begrep de inte.

Angela Merkels parti blev störst, men den stora händelsen i det tyska valet var att invandringskritiska Alternativ für Deutschland (AFD) blev tredje största parti och kom in i förbundsdagen. EU- och handelsminister Ann Linde (S) tycker att det är ”väldigt oroväckande”.

Ju mer man – i alla fall jag – besvärar sig med att försöka förstå något särskilt, desto mer inser man att samtidens uppfattningar om detta särskilda är en social konstruktion, alltså en intellektuell uppfinning som inte behöver ha så mycket med fakta att göra.

Mises argument mot socialism, att en ekonomi med centraliserat ägande genom staten inte förmår allokera resurser på ett rationellt sätt och därmed inte kan tillfredsställa verkliga behov, är fortfarande högaktuellt – trots att det publicerades 1920 och debatten fortgick till (åtminstone) publiceringen av Human Action 1949. För de allra flesta är argumentet antagligen helt okänt, vilket är ett resultat av att socialister ofta ägnar sig åt önsketänkande snarare än realism.

Invandrings-fredag fortsätter. Läs gärna även de tidigare bidragen om Tino Sanandajis Massutmaning, George Borjas We Wanted Workers och Bekännelser från en ”öppna gränser”-libertarian.

Som jag visade förra veckan är många av de anti-invandringsargument som förs fram av libertarianer osammanhängande eller främmande för libertariansk filosofi. Vad som dock alltid fått mig att omfamna öppna gränser som ett mål i sig var fattigdomsbekämpningen och välståndsökningen (Argument 1B i föregående del).

Faktaresistent är ett skällsord som riktas mot personer som tycker annorlunda än talaren. Häromdagen träffade jag en person som med emfas framförde att alla som ifrågasatte vinster i välfärden var faktaresistenta eftersom vinster är tecken på effektivitet och alla som inte uppskattar effektivitet definitionsmässigt är idioter.

Den industriella revolutionen löste problem för människan som Gud eller naturen hade skapat – eller åtminstone underlåtit att rätta till. Människans liv blev bättre, friare och längre. Visst pågår den utvecklingen fortfarande – om än i lägre fart; se bara på hur mycket långsammare BNP per capita växer nuförtiden jämfört med för femtio och hundra år sedan – men mer och mer måste vi engagera oss för att lösa problem som inte skapats av Gud eller naturen, utan av oss själva.