Alla vet att det är skämmigt att vara populist. Populister är en sorts mindre vetande människor som går i någons, oklart vems, ledband. Så här förklarar Wikipedia:

Kunderas essä från 1983 är aktuell idag eftersom den lyfter fram den folkliga kulturkampen som en väg framåt mot en makt som ifrågasätter folkets identitet, men också för att den tar fasta på det Europa som idag 2019 är mer ifrågasatt än någonsin.

På nationaldagen tog statsminister Stefan Löfven tillfället i akt att informera medborgarna om att det var väldigt lite som var bättre förr.

För den yngre läsekretsen kan jag berätta att under 1960-talet samlades svenska folket varje lördag framför TV-apparaterna och något som kallades Hylands hörna.

Få politiska filosofer är så missförstådda i de egna leden som Hans-Hermann Hoppe. Den efterlängtade Nikodemus Ungh återvänder till Radio Mises för att diskutera varför just Hoppes teorier ger oss de bästa verktygen för att realisera ett fritt samhälle över tid. Libertarianer liksom konservativa behöver sluta att be om ursäkt för att de har rätt.

”Pingst, hänryckningens dag, var inne.” Så inleds Tegnérs långa dikt ”Nattvardsbarnen”.

Den brittiska klimatorganisationen Extinction Rebellion, som under en vecka i april hindrade omkring en halv miljon Londonbor från att ta sig till jobbet, planerar nu att sabotera flygtrafiken på Londonflygplatsen Heathrow i sommar.

Varthän jag blickar finner jag vatten till min kvarn. Just nu har jag blickat mot Storbritannien, där den konservative – han använder troligen sin farfars kostymer och västar – parlamentsledamoten Jacob Rees-Mogg just har skrivit en bok om tolv framstående brittiska viktorianer.

I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 5/6) pratar Eddie (Mohamed Omar) med den lutherske teologen Lars Borgström om pingstens betydelse.

I en minnesvärd julkrönika från 2017 polemiserar Malcom Kyeyune mot de dystopier som förutspår att etniska svenskar en dag kommer att förskansa sig i ”skyddade zoner”, som svar på växande invandrarbaserad kriminalitet. Om kriminalitet och våld fortsätter öka som hittills kommer förvisso ”gated communities” att dyka upp även i Sverige.

Jag återkommer till den studie om invandring och brottslighet som nyligen publicerades på dessa sidor . Det märkvärdiga med rapporten, om jag får säga det själv, är inte de i och för sig dramatiska fakta som kunde presenteras utan studiens tillkomsthistoria.

Artikeln är en utveckling av de argument Hans-Hermann Hoppe fört fram angående migration och fri invandring.

Jens Liljestrands artikel från den 5 juni i Expressen om hur ett stagnerande Sverige sitter och hukar ute i stugorna på landsbygden medan invandrarna skänker ny vitalitet åt små och övergivna samhällen är riktigt ordentlig sjuk. Att skadeglatt dödförklara det egna (den egna kulturen, det egna sättet att leva) för att istället glorifiera och välkomna det främmande är bortom all samhällelig anständighet.

Nu ska jag skriva om något som man absolut inte får skriva om idag. Jag ska skriva om de destruktiva kvinnorna. Och jag ska också skriva om något så tabubelagt som de destruktiva kvinnornas olämplighet på höga poster i samhället.

Jag har tillräckligt med erfarenhet både av den inrikes och den utrikes socialhjälpen – alltså u-landsbiståndet – för att vara övertygad om att offentlig verksamhet för sådana ändamål visserligen kan hålla svälten borta från klienternas port men knappast kan förmå dem att lyfta sig ur fattigdomen.

Den 31 maj blev en kristen predikant angripen av unga män i den mångkulturella förorten Hjällbo i Göteborg. Männen, som talar vad som brukar beskrivas som ”rinkebysvenska”, påstod att de var muslimer och att de ramadan-fastade. De svor vid Allah att döda den kristne predikanten om han inte lämnade området

I samhället allmänt förekommande tankefigurer behöver inte ha någon genomarbetad grund i form av någon sorts logiskt resonemang eller annat solitt fundament. Det räcker ofta med en attityd som känns bra. Jag kan ge ett exempel från Dagens Nyheters kulturbilaga. Det spelar ingen roll vilken av skribenterna som nedtecknat den aktuella föreställningen. Jag skulle tro att de har ungefär samma uppfattning allihop.

Historiens litterära mästerverk står och väntar på oss i framtiden. Gång på gång upprepar människan samma misstag och gör då återigen historiska lärdomar sorligt aktuella. Nu verkar det vara Sveriges tur att drabbas av gudarnas hämnd för att inte ha accepterat gränserna för det möjliga. Vår hybris riskerar bli vår undergång.

I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 3/6) samtalar Eddie (Mohamed Omar) med den konservative debattören John Gustavsson om valet till Europaparlamentet.

Jag har för vana att använda Marxism som ett exempel på en irrationell politisk tro. Detta är kontroversiellt i intellektuella kretsar. Vissa kommer säkert att uppröras av detta inlägg, men det påverkar inte alls det faktum att det är sant.

För första gången begås numera fler brott – räknat i absoluta tal – av personer med utländsk bakgrund än av personer med svenskt ursprung.

I Det Nya Sverige är islam en religion med inflytande. Vi befinner oss i den islamiska fastemånaden ramadan och som vanligt publicerar gammelmedia förskönande artiklar, till exempel på SVT: ”Hanaa tipsar om hur du mår bättre under ramadan”.

Med feltänk menar jag inte sådana där små tankefel vi gör varje dag som till exempel att jag inte kom ihåg att Linnégatan var uppgrävd i ena ändan så att jag var tvungen att vända och köra tillbaka fast jag egentligen borde ha varit medveten om det pågående gatuarbetet.

Svensk klimatdebatt gör stort nummer av flygets bidrag till klimatförändringen. Det är därför Miljöpartiet propsat på och fått till en flygskatt som ska fördyra och därmed minska flygandet.

Det har väl inte undgått någon att många konstutövare är politiska idioter. De uttalar sig gärna om politik – de kanske ”tar ställning” –, men tenderar då ofta att falla in i utopiska fantasier. Kanske har det att göra med konstens ambition att vara både sann och universell.

Ända sedan jag först började skriva om fattigpensionärernas situation har jag fått utstå brunstämpling och svartmålning från människor som gärna åberopar en fin och god värdegrund – faktiskt stundvis även från fromma bröder och systrar inom kyrkan.

Monty Python-skådespelaren John Cleese twittrade nyligen att London inte längre är en engelsk stad. Vänstern blev upprörd. Inte för att han har fel, utan för att de antar att han menar att det är något dåligt att London inte längre är engelskt. Vänstern vet att Cleese har rätt – de vill att London ska vara mångkulturellt och arbetar för det dag och natt.

”Snowflakes” är i USA beteckningen på en del unga människor som på grund av sin skolgång/utbildning saknar nämnvärd kontakt med verkligheten. De tjänar inga pengar, bor kanske hemma, är politiskt till vänster och självfallet politiskt korrekta. De saknar livserfarenhet och är ofta påverkade av sina lärare, vilka i humanistiska och samhällsämnen ofta är radikala.

Efter valet till Europaparlamentet förkunnade etablissemangsmedia en ”grön våg” och smällde upp rubriker som ”En grön våg sveper över Europa” och ”Greta-effekt skapar grön våg över Europa”.

Det finns en växande känsla inom medelklassen att motståndarna, det vill säga politikerväldet med vidhängande välfärdsindustriellt komplex samt dessas språkrör och predikanter i media, håller på att samla sig till en avgörande strid. Alla motståndarnas projekt håller på att bryta samman. De måste nu anlägga en stor kampanj för att vända bort medborgarnas blickar.