En av de för livet så viktiga frågor som människan borde ställa sig men, vad jag har märkt, inte ställer sig är vad som gör livet värt att leva. I stället för att fundera över detta låter vi vår tidiga programmering, som troligen uppstår genom en kombination av medfödda anlag och uppfostran, fälla avgörandet.

Häromdagen hamnade jag på ett tankeväckande seminarium. Huvudattraktionen var en amerikansk professor från Arizona State. Han var chef för ett stort forskningsprojekt finansierat från amerikanska utrikesdepartementet. Det gick ut på att med modern teknik upptäcka, mäta och avslöja fake news från Ryssland.

I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 9/12) pratar Eddie (Mohamed Omar) med Bitte Assarmo om julen.

Senaste avsnittet av P1:s Filosofiska rummet handlade om bildning och om den alltmer påtagliga avsaknaden av ett gemensamt bildningsideal. Kanske börjar akademiker motvilligt förstå att det kommer bli svårt att upprätthålla idén om en gemensam humanistisk kunskapskanon i ett land där mångfald och normkritik ska gälla.

Av alla jultraditioner är kanske julbordet den mest älskade. Många är de läckerheter som vankas just vid denna tid på året och de flesta restauranger gör sitt till för att bevara mattraditionerna och bjuder dignande julbord från advent och fram till jul.

På den tredje söndagen i advent minns man i kyrkorna Johannes Döparen. Han som döpte i floden Jordan och förkunnade Jesus ankomst. Rösten som ropade i öknen. När Johannes satt fängslad och fick höra att Jesus gjorde under, att blinda såg och lama gick, visste han att han var den rätte. Det kan man tro vad man vill om. Men få förblir oberörda av evangelierna.

Det viktigaste för systemförsvaret är att den nettoskattebetalande medelklassen inte slutar betala. Det kräver att medelklassen accepterar systemet ty om den inte gjorde det skulle den, i Mahatma Gandhis efterföljd, genom civil olydnad göra diskreta skatterevolter vilka på lite sikt skulle fälla politikerväldet liksom Gandhis saltmarsch så småningom fällde det brittiska kolonialväldet i Indien.

När man skriver om det svenska Luciafirandet och förbinder det med den kristna flickan Lucia från Syrkusa som ska ha blivit martyr den 13 december år 304 så finns det alltid folk som påpekar att vår svenska luciafest har ett hedniskt ursprung.

Nyligen sköts två personer ihjäl på en restaurang i centrala Norrköping. Kommunstyrelsens ordförande Lars Stjernkvist fick stort utrymme i teveprogrammet Aktuellt att framföra sina synpunkter på händelsen.

Det franska 1600-talet hyste ett stort intresse för falsk idealism. I kyrkofadern Augustinus efterföljd tänkte man sig att människan styrs av en kärlek till det egna jaget.

När vi väl har tagit till orda är det därefter omöjligt att vända sig bort: En författare är inte en opartisk domare över sina landsmän och samtida medborgare; han är en medbrottsling till allt det onda som begås i sitt land eller av sitt folk.

Det plågar mig inte bara att detta inträffar, sa jag, utan också att jag inte begriper det som sker. Sverige skjuter sig i foten varje dag. Hur jag än funderar kan jag inte komma fram till något annat än den Kalle Anka-förklaring jag tjatat om i flera år och knappt själv tror på, nämligen att invandringen är bra för den väldiga organisationsapparat som administrerar det svenska välfärdssystemet.

Igår uppmärksammade många att en SVT-journalist skrev att Greta Thunbergs budskap blir alltmer ”vänsterpopulistiskt”. Men man behöver inte gå till klimatalarmismen och dess ofta vänsterideologiska agenda för att tala om en vänsterpopulism.

Femton kommuner i Skåne väljer att lägga ner det officiella luciafirandet. Man skyller på att eftersom festen påminner om en skönhetstävling så anses den inte längre ”passa in i det svenska samhället”.

Jag beklagar, kära grannar på andra sidan Östersjön. Jag skulle bli något nervös av att leva i en nation med en 34-årig statsminister och en 32-åring som finansminister, oavsett om de råkar vara kvinnor eller män.

Amerikanska forskare kommer ibland fram till saker som jag – och troligen många andra – för länge sedan noterat och dokumenterat. För detta får de amerikanska forskarna ära, berömmelse och då och då ett nobelpris.

Äntligen poddar vi inför publik!

På ytan handlar 80-talsvurmen om prylar, kläder, musik och film. Men jag misstänker att det finns en djupare dimension också – en längtan efter något som gått förlorat. Visserligen målar nostalgin upp för en illusion, ett åttiotal som aldrig funnits, men allt är inte Hollywood-drömmar.

Har du tänkt på att när den offentliga sektorn ska skäras ned på grund av brist på budgetmedel så är det aldrig de högre nivåerna som drabbas? Det är alltid personalen längst ned i frontlinjen mot medborgarna som får ta smällen.

Det svenska tillståndet är att leva med en stat som är gjord för ett annat folk än det folk Sverige numera har. Det skaver och inte bara inom välfärden. Det är samma med polisen. Dess organisation, dimensionering och tänkesätt är gjorda för ett folk som knappast begår några brott.

Idag är det den andra söndagen i advent. När jag var barn på 80-talet var julalbum en stor grej. Vi killar gillade Fantomen, tjejer gillade andra serier.

Det råder stor dramatik kring Arbetsförmedlingen vilket fyller mig med lika delar skadeglädje och förtvivlan när jag inser att de ansvariga, våra ledare, är precis så borttappade som vi åskådare och finansiärer länge haft anledning att förmoda.

Sanningen är väl den att idén att vi alla skulle ha samma tillgång till en fri och oberoende vilja är rent nonsens.

De som gillar mångkultur, tänker sig den ofta så här. Sventon, en svensk i plommonstop, och herr Omar, en svensk i fez. Skillnaderna är ytliga. Båda har i grunden i samma kultur och samma värderingar. För så fort man tar upp riktiga skillnader mellan kulturer så slutar de flesta svenskar att gilla mångkultur.

Av serendipitet, det vill säga turen att hitta något bra som jag inte visste att jag letade efter, snubblade jag över en fem år gammal norsk vetenskaplig kriminologisk studie av forskarna Skardhamar och Aaltonen som visar att det som bestämmer en migrants grad av brottslighet jämfört med ursprungsbefolkningen inte, som Morgan Johansson och Stefan Löfven tror, är levnadsförhållandena i utsatta områden i invandringslandet utan kriminella mönster i ursprungslandet.

Yögi tuggade rå potatis så länge att tuggorna blev söta. Det hade hon gjort i Estland och fortsatt med i Nyköping. Jussi var så utsvulten när han kom som litet krigsbarn att ha gick direkt till det dukade bordet och stoppade hela smörklumpen i munnen.

Fram till för kanske ett år sedan vara den officiella svenska attityden till invandringen urskuldande och konstruktiv. Åtminstone sedan migrantvågen 2015 erkändes det öppet av beslutsfattare och andra viktiga personer att migrationen medförde problem till vilka man alltså förhöll sig på två sätt.

I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 4/12) pratar Eddie (Mohamed Omar) med Det Goda Samhällets chefredaktör Patrik Engellau. Regeringsformens första paragraf säger att ”all offentlig makt i Sverige utgår från folket”. Men denna paragraf utmanas när FNs barnkonvention ska göras till svensk lag utan att det svenska folket har blivit tillfrågat.

Århundraden av liberala reformer har satt prägel på de konservativa vilket har förändrat dem till en oigenkännlighet på budskapets bekostnad. Det är på detta vis som vi kan ertappa konservativa ledare marschera lika entusiastiskt som sina vänsterextrema kamrater på sommarens Pride-parader.

De är våra fiender och de har övertagit vårt namn, korrumperat det och ersatt det med tvingande politisk idealism.