Så till det där med friheten. Ett skuldsatt folk är ett fogligt folk. Från att ha varit självägande bönder med koll på inkomster och utgifter, har vi på kort tid förvandlats till välfärdskonsumenter i något som liknar livegenskap.

Det fanns en tid – beslutet år 1976 om att Sverige skulle bli mångkulturellt är ett bevis – när Sverige trodde sig kunna upprepa det amerikanska invandringexemplet och liksom USA bli en smältdegel av olika kulturer som på något vis bildar en svårupplöslig etnisk legering.

I sin julhälsning betonade Storbritanniens nye premiärminister  Boris Johnsons julens kristna innebörd. Han talade även om förföljelsen av kristna världen över:

”Var inte rädda” är ett av Bibelns mest upprepade budskap. Det kanske också är ett av de budskap som förklarar kristendomens enastående framgångar.

”Det ekonomiska överskottet” är ett förunderligt användbart begrepp för den som vill förstå samhällenas karaktär. Fråga vad ett samhälle gör med sitt ekonomiska överskott och du får en djup insikt om dess grundläggande karaktär.

Men hur kommer livet att gestalta sig om mänskligheten framgångsrikt genomför alla de åtgärder som krävs för att förhindra temperaturhöjningar över en och en halv grad? Det pratas inte så mycket om det.

På en tillställning träffade jag en kvinna som i tjugofemårsåldern flyttat från Peru till Sverige. Hon sa att hon under sin uppväxt och studietid på nunneskola och universitet i Lima aldrig upplevt något kvinnoförtryck.

Det är lätt att hävda att Sverige har gått vilse: Vilka är vi? Vart är vi på väg? Men faktum är att vi är många som inte alls har gått vilse och som ser hur tydligt som helst vad Sverige ska vara och vad Sverige behöver.

Sverige ska enligt ett riksdagsbeslut år 1975 vara ett mångkulturellt land. Enligt detta beslut ska var och en immigrant ha rätt att välja om han vill ansluta sig till den svenska kulturen eller om han föredrar att fortsätta med de sedvänjor som han haft med sig från hemlandet.

När människor gör saker tillsammans skapar de trygghet genom gemenskap. Svenska bondbyar före storskiftet 1749 och efterföljande skiften hade stora gemensamma allmänningar dit alla kunde skicka sina djur på bete.

Men det finns också ett hyckleri i begreppet de låga förväntningarnas rasism. Detta blir bland annat uppenbart i de skolor där man vänt en negativ trend genom att införa en kadaverdisciplin som varken finns eller behövs i svenska skolor. Tvång och disciplin är nämligen också ett sätt att visa att normala förväntningar inte fungerar.

Svenskarna är tålmodiga men inte hur tålmodiga som helst. Det kommer sannolikt att leda till urladdningar i form av våld mot och till och med lynchningar av invandrare. PK-isterna kommer då att skylla på svenska folkets strukturella rasism. I själva verket är felet PK-isternas som stått i vägen för det västerländska samhällets normala konfliktlösning som i sista hand bygger på att till varje pris värna sitt våldsmonopol.

Även julen har påverkats av globaliseringen. Alla ser samma amerikanska filmer, alla dricker Coca Cola och alla firar jul med en hohoande, rödvit tomte. Var man än åker i världen ser man samma tomteluvor. Hur mycket man än gillar denna tomte, så känns det tråkigt med likriktning. Ni vet, gilla olika och så…

Svensk kultur kan definieras som en monotankekultur vilket betyder att social konsensus byggs runt en tanke åt gången. Detta gäller också i massmedia, vilket har förödande konsekvenser för samhällsdebatten, som i praktiken ofta är icke-existerande.

Varför är Sverige inte ett fullfjädrat Sovjetunionen? Det är ingen trivial fråga. Vad håller sådana som Morgan Johansson tillbaka?

Vår tids mest heliga trossats är kanske den att alla människor är så lika. Men är vi verkligen så lika? Är det rimligt att ha samma förväntningar på alla människor oberoende av varifrån de kommer? Varför ser länder och kulturer så olika ut om vi alla är så lika?

Jag läste nyligen nyheten om en pappa i Emmaboda som polisanmält rektorn för en skola i staden. Hans barn, som går på skolan, hade berättat om en religionslektion där eleverna ska ha tvingats att falla ner på sina ansikten i riktning mot Mecka och tillbe Allah.

Enligt en miljöreporters erfarenhet har ingenjörer särskilt svårt att ta till sig klimathotets allvar: ”Det verkar extra svårt just för ingenjörer i den generation som fick uppleva den rekordsnabba tillväxten under 1900-talets andra hälft”. Det är tydligen likadant i Norge, säger tidningen, ty ”63 procent av de konservativa männen” i grannlandet har samma uppfattning som vi svenska ”klimatförnekare”.

En artikel med ovanstående rubrik hade omedelbart blivit nedsablad i svenska medier och av förståsigpåare – såsom varande konspirationsteorier – fram till för några dagar sedan. Men nu är situationen en annan. Internutredaren Michael Horowitz rapport om avlyssningen av Trumpkampanjen som pågick under 2016 och 2017 publicerades den 9 december 2019.

Men varför skyddades han inte bättre av svenskarna? Eller representanter för den skötsamma allmänheten, hur den nu ska definieras? Om vi nu bryr oss så mycket om Lamotte, varför lämnar vi honom ensam med ett femtital maskerade huliganer som tydligt visar att de vill skada honom?

Om det finns någonting vi förknippar med jul så är det halmprydnader av olika slag. Redan innan julgranen gjorde sitt intåg i den svenska floran av jultraditioner pryddes stugorna med halmslöjd av olika slag; stjärnor, hjärtan och kanske allra mest julbocken.

Statsminister Stefan Löfven har fått mycket skäll för att han i teve erkänt att han ”inte sett våldet komma”. Jag tycker att han förtjänar mer sympati än hån och förebråelser för detta. Knappt någon hade sett våldet komma. I varje fall har ingen pekat på oroande tecken och dragit ut trender och på den basen formulerat idéer om mot

Storbritannien kommer äntligen att lämna EU och Brexit passera till historieskrivningen. Vi har all anledning till triumfalism eftersom Brexit är så mycket större än bara det att Storbritannien lämnar Eurosocialismen och återtar den fulla kontrollen över sina gränser och domäner.

Är det rimligt att använda Gud och det kristna budskapet som ett politiskt slagträ i en demokratisk debatt? Är det inte förmätet att tro att man har Gud på sin sida? Problemet blir konkret när den svenska kristenheten engagerar sig politiskt och tar avstånd från allt vad nationalism och konservatism heter.

När SL, Stockholms lokaltrafik, gjorde sin särskilda trygghetsmätning 2018 tillfrågades resenärerna om vad som gör dem otrygga när de reser med kollektivtrafiken. Svaret blev hemlösa, missbrukare, passiva och aktiva penninginsamlare (tiggare), personer med psykisk ohälsa, stökiga och högljudda ungdomsgäng och gruppen ensamkommande vuxna och unga.

När en enig riksdag 1975 gjorde mångkulturen till lag innebar det en förändring som skulle prägla Sverige i årtionden framöver. Propositionen från Socialdemokraterna löd:

Det finns en seglivad myt som säger att jultomten är turk. Varje år upptäcks detta ”pk-faktum” av någon som ser sig manad att förmedla det till alla korkade svenssons som lever i villfarelsen att julen är en svensk högtid.

Därmed har jag kommit till en särskilt plågsam punkt i detta resonemang. Bush och jag hade fel. Våra ambitioner och vår goda vilja och vår människosyn var ytligt sett helt felfria men det som fattades var – och Gud må förlåta mig följande rader – realismen i människosynen, alltså föreställningen att alla människor är skapade lika och att irakierna därför skulle förvandlas till amerikaner så snart Saddam Hussein var borta.

Forskare vid Linköpings universitet har kommit fram det kan finnas anledning att misstro studier från Brå:

Trolljägaren Robert Aschberg angriper i en Aftonbladetkrönika den 9 december den självständige journalisten Joakim Lamotte. Han påstår att Lamottes journalistiska arbete ute på fältet bara är teater.