En intellektuell människas främsta uppgift är kanske att kunna skilja budskapet från budbäraren och från det sammanhang i vilket det framförs.

Den grad av fördomsfullhet som jag hittills uppnått har tagit mig många år att utveckla och har vid det här laget givit prov på avsevärd tillförlitlighet. Sålunda kan jag pricksäkert definiera jämställdhetsminister Åsa Lindhagen som en fiende till oss nettoskattebetalande medelklassare.

Mindre nogräknade regimer skjuter ibland upp allmänna val, när valresultatet förväntas bli ett annat än man hoppats. Det händer i länder som Zimbabwe, Haiti eller Afghanistan, men knappast i det moderna Europa. Här är våra demokratiska traditioner fortfarande starka och folket skulle knappast acceptera en sån sak (?).

Första delen av Det Goda Samhällets tredelade seminarieserie om mansrollen finns nu att se på DGS-TV. Skådespelerskan och kulturskribenten Paula Ternström leder seminarierna.

Jag tror att vi medborgare, nationens ägare och härskare enligt alla demokratiska teorier som jag känner till, har abdikerat till förmån för rävarna. Vi kan aldrig räkna med att rävarna på eget initiativ ska återlämna kontrollen till oss medborgare (det skulle i så fall vara när de misslyckats så kapitalt att de vill fly från sitt nederlag). Det är vi – nationens ägare och skattebetalare – som måste ta vårt ansvar vilket betyder erövra de positioner där ansvar kan utövas.

När Jonas WE Andersson och Magnus Fermin startade den Sverigevänliga design- och kommunikationsbyrån Etablissemanget i september 2019 var det många som gjorde stora ögon. En Sverigevänlig reklambyrå, som drivs av personer som inte ens skäms för att de är nationalister – kan det ens vara möjligt?

Den här sajten heter Det Goda Samhället. Ett gott samhälle bygger på goda värderingar. Dagens inlägg består mestadels av bilder, knappt någon text.

Han är tillbaka!

Det är inte uppmärksamheten som är problemet, tror jag, utan samhörigheten. Unga pojkar och män behöver inte bli sedda i den omfattning många tror, men de behöver känna att de får vara med och att det finns någonting att vara med i.

Under en händelserik och – sedan vissa inkörningsproblem var avklarade – hyggligt lönsam period av mitt liv ägde jag ett managementkonsultbolag.

Om jag har förstått Charles Darwin rätt så visade han bland annat att arterna inte bara kan fylla upp existerande intressanta nischer, typ bakterier som förökar sig för att äta upp all näring i ett provrör, utan också genom mutation kan förändra sin egen karaktär så att de med lite tur kan anpassa sig till nya slags näringslösningar och andra födkrokar.

En av mina favoritpolitiker heter Markus Allard. Som kommunalråd och ledare för Örebropartiet låter han oss ibland glänta på dörren till den hemlighetsfulla verkstad, där skattepengar omvandlas till nyttigheter… som till exempel en ”kromad äppelskrutt”.

När Skurup röstade igenom förbud mot slöja för flickor i förskolan och upp till åk 6 blev vissa muslimer sura.

En ny artikel i New York Times, signerad årets vinnare av ekonomipriset i Nobels minne, Esther Duflo och Abhijit Banerjee, hävdar att ”ekonomer på något sätt har lyckats missa en otroligt viktig aspekt av sin forskning, nämligen att finansiella incitament inte alls är så viktiga som de vanligtvis antas vara.”

I serien om tonårsfilmer från 80-talet, som jag började med förra året, har nu turen kommit till Snuten i Hollywood (engelska: Beverly Hills Cop) från 1984.

Är vi inte trötta på att träna? Hur meningsfullt är det egentligen att springa för springandets skull? Hur manligt är det att stå på ett gym och göra marklyft och sedan spana in sina muskler i spegeln? Det Goda Samhället presenterar här en spaning inför 2020-talet: Människor kommer tröttna på att träna. De kommer vilja börja arbeta istället.

Rubriken låter kanske urtrist, men om du har förstått den fundamentala skillnaden mellan negativa och positiva mänskliga rättigheter så har du förstått grunderna för de senaste 250 årens politiska utveckling i västerlandet.

Statsministern har nyligen mer eller mindre välsignat den utomeuropeiska arbetskraftsinvandringen och sagt att den är kvalificerad. Detta efter att för närmare två år sedan ha påstått att den tar jobb från svensk arbetskraft och dessutom gått till val på att strama åt den.

Det fanns en tid när jag tog illa vid mig av att bli kallad reaktionär eller rasist eller brunråtta eller motsvarande. Det hände mig då och då att bekanta, till och med folk som jag betraktar som vänner, förklarade att de inte gärna ville synas i mitt sällskap eftersom det kunde skada deras rykte.

I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 14/1) pratar Eddie (Mohamed Omar) med Jan-Olof Sandgren om året som gått.

Om du tillhör dem som slutat läsa Dagens Nyheter för att du inte står ut med det ofta elakartade bigotteriet i blaskan kan jag, som fortsätter att i forskningssyfte prenumerera, tala om att du saknar anledning att ompröva ditt ställningstagande.

Hur det egentligen gick till när stora människogrupper bestämde sig för att i första hand tillhöra en nation snarare än en klan eller kanske något feodaldöme har jag svårt att förstå. Hur bildas nya, djupt kända gemenskaper? Hur uppstår allmän kärlek till en bygd, till lokala kulturella sedvänjor, till flaggor och kanske psalmer? Hur uppstår patriotism?

Ironi är konsten att säga något på ett sådant sätt att det framgår att man egentligen menar precis tvärtom. En variant är att man ger röst åt sina åsiktsmotståndare, spelar med i deras argumentation och låter deras åsikter avslöja sin egen orimlighet. Man låter dem ohämmat löpa linan ut så att säga. Det fungerar även med känslor. Låt dem känna!

Chris läser Charles Murrays Human Accomplishment.

Den svenska intoleransen mot avvikare, till exempel fattiga, romer och folk som kastar sina otuktiga döttrar från balkonger är troligen den mest välutvecklade i världen. Vi tål inte sådana människor och därför måste vi oavsett vad det kostar oss hantera dem så att de inte behöver utmana vår intolerans genom sin blotta existens.

Påståendet att Jesus var en socialist har blivit ett populärt påstående bland socialister och socialliberaler, även bland de vars kristendom är som bäst ljummen. Men finns det någon sanning i påståendet?

Bomber är vardag i Det Nya Sverige. Last Night in Sweden, utropade Donald Trump. Då var det flera inom det svenska etablissemanget som hånade honom. Trump hade inte varit tillräckligt exakt med vilken händelse han syftade på. Men snart händer något hemskt varje natt i Sverige. Every Night in Sweden. Man behöver inte vara så exakt.

Jag lyssnade motvilligt på onsdagens partiledardebatt i riksdagen eftersom Studio Ett hade bett mig delta i en kommenterande panel senare samma dag. Till min förvåning visade sig dessa tre timmars lyssnande vara värda besväret – i alla fall för den som intresserar sig för stämningarna inom politiken just denna månad.

Vargens närvaro i Sverige väcker starka känslor. Många tycker att Sverige borde kunna hantera en begränsad men stabil vargpopulation, men hur kul är det att ha vargarna runt husknuten där man bor?

Det finns ett stort problem som västerlandets mest utvecklade länder då och då tvingas se i vitögat men för det mesta nöjer sig med att sopa under mattan. Särskilt gäller detta Sverige. Det har nu blivit dags att ta i denna heta potatis.