Tredjevärldenromantiken har varit en stark strömning inom vänstern, särskilt i 68-vänstern. Då skulle västerländska självhatande intellektuella resa runt i tredje världen och skildra deras kamp för frihet från den vite mannens förtryck. En av dessa intellektuella var svensken Sven Lindqvist som fick sitt internationella genombrott med boken Utrota varenda jävel 1992.

Tänkare kliar sig i huvudet och lägger pannorna i djupa veck för att förstå sig på populismen. Populism betyder att stora delar av en befolkning en dag bestämmer sig för att de har tappat respekten för dem som på ett eller annat sätt styr över deras liv.

På Karlstads universitet kan studenter utbilda sig till patriarkatkrossare. Studenter verkar kunna bli patriarkatkrossare inom nästan alla program, till exempel civilekonomprogrammet och kandidatprogrammet i fysik.

Den moderna libertarianismens grundare, Murray Rothbard, insåg helt riktigt att gränser för människor är något som bara ”staten” kan öppna, eftersom det i ett helt privatiserat sammanhang alltid finns gränser som uppstått genom den privata äganderätten. Ja, den privata äganderätten omfattar ju då även vägar, gator, torg och mötesplatser. Jag kan således idealt handla med andra länder via frihandel och utbyta information med dem via olika digitala medier och samtidigt vara lokalist och motståndare till att mitt bostadsområde förvandlas till en krigszon för gängvåld, klaner och dödskjutningar. Var ryms denna ”dimension” i dagens höger och vänsterskala?

Jag har flera gånger försökt förklara att polisen numera inte längre beter som polis eftersom den hjärntvättats till att tänka som socialsekreterare. Så här skrev jag för lite mer än ett år sedan:

I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 24/2) pratar Eddie (Mohamed Omar) med Jan-Olof Sandgren om den pedofila traditionen inom vänstern. Sandgren tar upp chockerande och okända fakta om denna mörka underström. Han har skrivit två artiklar över ämnet på Det Goda Samhället, här och här.

SD stjäl showen återigen!

Min vän har en dotter som är nio år. Han har satt henne i en ”bra” friskola för att undvika mångkulturellt stök. Men det finns inga helt mångkulturfria zoner i Det Nya Sverige. Däremot finns det som bekant svennefria zoner, det vill säga zoner där så kallade ”svennar” inte känner sig välkomna.

Steven Jörsäter gjorde nyligen en viktig observation i en kommentar till en artikel av mig om det välfärdsindustriella komplexet.

Det är en del av vänsterns makt över tanken att få oss att tro att kunskap är det enda vi behöver för att skapa det goda samhället. Det är klart att det finns positiva saker med kunskap. Det vore absurt att säga något annat. Men det finns också problem. Och vi måste våga utmana vänsterns idealisering av kunskap och teori. För i den idealiseringen ligger också tendensen att aldrig vilja se det självklara, det naturliga, det sedvanliga, det rimliga och det praktiskt genomförbara.

Idag är det den 25 februari och fettisdag. I fastlagen, tiden före fastan, ska man festa. I handboken Svenska helger från 1932 skriver husmodern Thora Holm:

Först tänkte jag att det är under min värdighet – och ett slöseri med eventuella läsares tid – att kommentera en sådan här strunthändelse men sedan ändrade jag mig. Det handlar om statsmedia, alltså de radio- och tevekanaler som ägs av staten och som gärna uppträder under artistnamnet public service.

Jag tror att särskilt de unga kvinnorna håller på med att sänka vår civilisation. Om kvinnor mellan 18-29 år får som de vill, skulle enligt Novus opinionsundersökning i februari i år, v+c+mp få nästan hälften av rösterna. Lägger man till unga kvinnors röster på s, så blir det ett stöd med två tredjedelar till migrationsvurmande partier som inte gjort avbön eller som ”inte såg det komma”.

För ett tag sedan skrev jag om den statliga svenska värdegrunden enligt vilken alla människor har lika värde. Jag påpekade att denna utsaga utgör en unikt svensk felöversättning av en formulering i FNs allmänna deklaration av de mänskliga rättigheterna. I originalet står det inte värde utan värdighet.

Det pågår en intensiv debatt om de möjliga orsakerna till att just Sverige drabbats av en våldsam och samhällsfarlig gängkriminalitet. Trots att ingen längre förnekar kopplingen till invandringen vägrar man fortfarande se invandringen som den avgörande orsaken.

Ju mer jag misslyckas med att förstå ”det svenska tillståndet”, desto enklare och mer självklart framstår allt.

Men det kan också tolkas i etniska termer, som den här killen i Gottsunda gjorde. Svenskar är som åsnor, menade han. Hans egen grupp är hästar. Och hästar kan knulla åsnor. Det betyder att män från den bättre eller högre gruppen kan ”ta kvinnor” från den sämre gruppen, men män från den sämre gruppen kan inte ”ta kvinnor” från den bättre gruppen.

Kulturmänniskor brukar skilja på tendentiösa och seriösa konstverk. Tendentiösa konstverk är sådana som indelar allt i ett tydligt bra och ett tydligt dåligt. Seriösa betyder att man inte vet så säkert och där det kan finnas fog för både den ena och den andra bedömningen. Exempelvis är reklam och propaganda tendentiöst.

Som Anna Dahlberg i Expressen har konstaterat finns det redan planer på att bygga inhägnade bostadsområden i landet, för att de boende därigenom skall skyddas. Detta är något som tidigare kraftfullt fördömts som socialt ansvarslöst: Hur skulle landet komma att se ut om alla bara tänkte på sig själva? Dessa invändningar verkar inte längre komma med automatik.

Bli inte pissad i munnen, lyssna på VP!

Den islamiska imperialismen rev tempel, slog sönder gravar, brände böcker och utplånade hela språk som den ersatte med arabiska. Banden till det förflutna kapades, ända tills västerländska orientalister började göra det känt igen och hjälpte syrier, egyptier och irakier att skapa en nationell identitet.

Ofta tycker jag att samhällsdebatten bara handlar om träden, inte skogen. Samtiden har så skarpa ögon att den inte tycks kunna zooma ut. Ett typexempel är när jordklotets mest hyllade direktörer i de största kapitalistiska företagen sitter i Davos och gottar sig åt att bli utskällda av Greta Thunberg som vill upphäva kapitalismen för att få stopp på utsläppen av koldioxid.

Ekonomer, konservativa investerare och marknadsobservatörer har i flera år utfärdat varningar angående de allvarliga effekterna av den nuvarande penningpolitiska riktningen.

Nu sprids nyheten att slöjförbudet i Skurup fått motsatt effekt. Jag var skeptisk till en början. Det kan vara en pk-istisk psyop*, tänkte jag, i syfte att demoralisera sverigevänner. Budskapet: allt motstånd är lönlöst, islamiseringen kommer att fortsätta.

Det är plågsamt att behöva erkänna det eftersom det säkert får mig att framstå som en lågpannad ointellektuell typ men jag har upptäckt att jag inte gillar att gå på teatern, framför allt inte på teatrar som kulturintresserade medborgare sätter högt och skattebetalarna subventionerar med tusentals kronor per besökare, till exempel Dramaten i Stockholm.

Det här låter kanske för politiskt korrekt för att vara korrekt. Men sedan 2009 har de romersk-katolska biskoparna i Minnesota i USA bestämt att trettondag jul eller epifania ska kallas ”invandringssöndagen”. De vill att den gamla högtiden ska göras till en hyllning till invandringen.

De flesta tycker att bidragsfusk är av ondo. En del av oss skattebetalare tycker till och med att vissa bidrag är av ondo. Där skiljer vi oss från politikerväldet och det välfärdspolitiska komplexet som gillar alla bidrag men liksom skattebetalarna ogillar fusket. Men kan man vara säker på att de verkligen ogillar bidragsfusket?

En glad Katrin Sternfeldt Jammeh, kommunstyrelsens ordförande, meddelade på måndagskvällen (17/2) att hon i år ska ge mer bidrag till muslimernas eid-festival i Malmö.

Pedofila övergrepp inom katolska kyrkan förklaras ofta med att präster lever i celibat, vilket leder till sexuell frustration och kanske också en infantil sexualitet. Enligt samma logik kan många övergrepp i muslimska länder kopplas till att unga män inte får röra kvinnor och därför passar på att ”roa sig” med pojkar.

I Sveriges kulturskatt ingår berättelserna om dårfinkarna i Södertälje, Tälje tokar kallade, som ett slags inrikes norgehistorier. Så här kunde det låta: