Är Jabba de Hutt sinnebilden för vänsterns syn på anarkokapitalism?

De av oss som lyssnade noga under samhällskunskapen på gymnasiet eller läst några poäng nationalekonomi på universitet är säkerligen bekanta med Laffer-kurvan. I korta drag visar kurvan hur statens skatteintäkter varierar beroende på skattesatsen. Om vi stipulerar att skatten är 0 % så får staten alltså 0 kronor – vilket såklart låter trevligt för oss frihetsvänner.

I jämställdhetsdebatten pågår det något av en dragkamp mellan Pippi och Annika. Eller ja, kanske inte mellan dem, men mellan deras fans och efterliknelser. Är det den duktiga klassresenären som banar väg för frihet och feminism, eller är det den högljudda revolutionären? Eller så kanske är det båda två som tillsammans i ett brobyggande för varandra gör upp med patriarkatet. I den här krönikan gör jag upp med smygpatriarkal kollektivism åt alla håll, i ett försvarstal för både Pippi och Annika.

Vilket verkar vettigast – att skapa värde eller förstöra det? Tja, om man ser till hur de flesta agerar och reagerar i vardagen så är det uppenbarligen så att människor i allmänhet föredrar förstörelse. De verkar ha en ohämmad fascination inför det begränsande, tvingande och planerade. Vi skyr osäkerhet och tror oss samtidigt finna trygghet i att förhindra.

Idag skriver Per Wirtén på Expressen kultur om att ”Foucault visar en annan nyliberalism”. Det är en lika intressant som upprörande och skrämmande iakttagelse. Wirtén, liksom så många andra vänsteretatister, lider i denna nyliberala värld. Nyliberalismen är tydligen detsamma som Ronald Reagans retorik (till skillnad från dennes verkliga politik, får man anta), som visst tog världen med storm – och fortfarande är styrande.

Karl Marx var anarkist. Han såg anarkismen som historiens slutmål där människan äntligen kunde uppnå frihet. Individen var bara tvungen att gå igenom en materialistisk och dialektisk utveckling först där hon på vägen mot utopin skulle utstå feodalistiskt förtryck, kapitalistisk utsugning, proletariatets diktatur och statens avyttring.

Det finns alla möjliga former av sekter. Det finns politiska, religiösa och till och med filosofiska sekter. Det finns också olika sociologiska definitioner på vad en sekt är. Enligt en av de större namnen inom sociologi, Max Weber, är en sekt en utbrytning från ett större trossystem i förening med nya idéer och en vilja att återgå till en bättre form. Andra definitioner fäster tyngdpunkten på hur sekter utövar inre kontroll och skapar känsla av en mening inom en utvald grupp, sekten, som den sedan använder för att skapa distinktioner mellan in- och utegrupp.

Jag vet inte hur många gånger de senaste åren som jag har läst artiklar om den grekiska skuldkrisen. Det är inte som om jag hade kunnat påverka frågan överhuvudtaget. Dessutom viker tidningar den större delen av sitt utrymme till framtiden snarare än till det förflutna, eftersom de inte kan konkurrera med digitala medier snabbhet. De fokuserar på vad som kanske kommer att hända och vad som kanske inte kommer att hända, vad som måste hända och vad som inte får hända, samt vad som kan hända och vad som inte kan hända. Vad som faktiskt hände är sällan särskilt intressant.

På lördagskvällen intog Jonas Sjöstedt Almedalsscenen. Han lade mycket vikt vid att betona att Vänsterpartiet är ett oppositionsparti och utdelade kängor till alla andra riksdagspartier.

Radio Mises – Sommar, sommar, sommar. Lättsamt pladder utan mål och tema. Blandad påse innehållande Grekland, Euron, inflation, pridemånad, internfeministisk handbok, Riksbankens icke-förvånande lilla räntesänkning, kolonilotter, höns, ankor, värme och sol.

Rubriken är provocerande med ett gott syfte. Nej, det handlar inte om att man inte bör ha en god moral om man lånar pengar. Det handlar inte heller om att man bör belasta de tyska skattebetalarna för den grekiska statens tillkortakommanden. Det handlar istället om vem ”man” är i de två föregående meningarna?

Grekland står – vi har sagt det tidigare – vid vägs ände. En folkomröstning äger rum under morgondagen i vilken regeringen uppmanar sina medborgare att rösta nej till EU-gruppens förslag om utökade nödkrediter – utan att egentligen upplysa om konsekvenserna. Vad är det som står på spel?

I veckans avsnitt dyker pojkidolen Klaus Bernpaintner upp i Frihetfaxen! Det blir en massa frågor och diskussioner! Klaus svarar till och med på frågor från Reddit! Bland annat om 5 böcker man ska läsa. Hur det är att bo i USA och Klaus religiositet.

Det är inte sällan man hittar stolligheter i media, inte minst i ekonomi. SvD Näringsliv, till exempel, är en aldrig sinande källa till kommentarer utan grund, ”analyser” som inte säger någonting och keynesianska stollerier upphöjda till Sanningar. Men detta gäller samtliga media – och med internet finns möjlighet att själv hitta vari felen ligger.

Förenta staterna invaderar Irak under förevändningen att Saddam Hussein i hemlighet har massförstörelsevapen. Dessa hittades emellertid inte och då motiverade man fortsatt våldsutövning i namnet av demokrati. Många tar det idag för självklart att Förenta staterna är mer frihetligt än Ryssland, trots att det nu gått över 25 år sedan kommunismen föll. Det kan därför vara värt att göra en analys över vilket av länderna som är mest frihetligt.

Tom Woods har lagt upp Radio Mises avsnitt 53 (där han är gästar oss) på sin podcastfeed.
Det blev episod 434 (ja, vi ligger ljusår efter) och beskrivs så här: Ep. 434 My Favorite Books, and Other Things I Told Swedish Libertarians

Stefan Löfvens tal i Almedalen var på alla sätt och vis väntat. Framför allt var bristen på klara besked om egentligen något alls precis vad vi kommit att förvänta oss av statsministern. Det är gott om ord, ibland till och med fina ord, men beskeden och den praktiska politiken uteblir. I talet hittade vi ett par miljarder till klimatinnovationer och några fler miljarder till byggande, men exakt hur de ska användas är högst oklart.

Förra fredagen anlände de otrevliga nyheterna att Ross Ulbricht, mannen som stod bakom Silk Road, har dömts av en federal domstol till livstids fängelse utan möjlighet till villkorlig frigivning. Detta följer efter hans dom i Februari för typiskt tveksamma (ej konstitutions-enliga) federala brott vilka inkluderar konspiration, penningtvätt, samt det cirkulära “fortgående engagemang i kriminell verksamhet”

Som de flesta noterat har stora uttag från grekiska bankkonton pågått ett tag och tilltar nu inför ett statspappersförfall på tisdag till IMF, då ingen ny uppgörelse med EU kunnat nås. Premiärminister Alexis Tsipras manar på Twitter till tålamod och skriver att grekernas banktillgodohavanden är helt säkra – ett uttalande som de flesta ekonomer betraktar vara av begränsad trovärdighet.

Ross Ulbrichts livstidsdom har mötts med chock i liberala kretsar. Den var gräsligt oproportionerlig, till och med mätt med statens muskulösa, krigiska standarder i kampen mot narkotika. Storleken på Silk Roads verksamhet var en droppe i narkotikahandelns hav. Vilken domare som helst som fortfarande har en puls kan förstå att Silk Road gjorde narkotikahandeln säkrare, och drogerna renare och därför i princip garanterat har räddat liv.

På internet kryllar det av experter. Många av dessa självutnämnda experter är generösa nog att ge råd åt den libertarianska rörelsen. De uppmanar oss att vara moderata, inte radikala. Genom att säga vad vi tycker hävdar de att vi skrämmer bort människor. Vi borde säga någonting annat än vad vi tycker och hoppas att människor på något magiskt sätt ska börja tycka som oss, trots att inte ens vi själva vågade säga vad vi tyckte.

… fast bara med vårt djupa medlidande. Och lite dopp i den gryta av ideologisk sörja som därstädes serveras.

Denna vecka har vi fått veta vad svenskar oroar sig mest för, och blir något förvånade. Vi noterar dödsryckningar i media-branschen, och rapporterar om en glödhet tvist mellan svenska ”artister”. Slutligen återgick vi från bibliotek till fritidsgårdar, och körde dolken även i denna vecka.

Grekland kommer inte kunna betala sina skulder. Aldrig någonsin. Detsamma gäller för flera andra medlemmar i den Europeiska Unionen. Det är därför Europas elit vägrar sätta Grekland i konkurs. Om Grekland tillåts skippa sina skulder, varför skulle då någon av de övriga skuldsatta EU medlemmarna betala dem?

En av de stora debatterna idag mellan vänstern och högern, är huruvida statliga stimulanser är nödvändiga. Vänstern säger: ”Ja, snabbt och ofta”. Högern säger: ”Endast under rätt omständigheter”. Föga förvånande är både vänstern och högern ute och cyklar – stimulanser är den snabbaste metoden för att utarma en ekonomi.

En bred flora av ämnen i dagens avsnitt! Bland annat Bonnier som vill köpa Aftonbladet, öppet bärande av vapen i Texas, dvärguthyrning, kungafamiljens bröllopsbudget och elbilar med varningsljud. Statens ovänner och speltips dessutom!

Roger Scruton hör till en av de mest lästa författarna inom den moderna anglosaxiska konservatismen. Hans författarskap nämndes också av Sverigedemokraternas partiideolog Mattias Karlsson som en av hans inspirationskällor. Det som utmärker den anglosaxiska konservativa tradition som Scruton är en del av är en skepticism visavi statens och politikens möjligheter och en estetisering av lokala sammanhang och kulturer.

Efter svensk stormaktstid och Karl XII var Sverige ekonomiskt ruinerat. Då inträdde frihetstiden med ett partivälde som varade i 54 år. Istället för fred blev det flera nya krig, ny inflation, monetärt kaos och ekonomisk korporativism. Gustav III gjorde slut på partiväldet år 1772 med sin statsvälvning. En bra början som sedan urartade i nya krig. För 41 år sedan återinfördes ett nytt slags partivälde.

Den ”farsartade orkan” som den spanska filosofen Ortega y Gasset hävdar rasade i det västerländska samhället vid denna tid (reds. anm.: 1900-talets första halva) ledde den ekonomiska vetenskapen på villovägar. Många kommer givetvis ihåg ”den nya ekonomin” som kläcktes på Herr Coolidges vakt, där det utan tvivel bevisades att kredit kunde staplas på kredit för evigt, alla skulle bli rika och ingen skulle behöva arbeta.

Socialismen är motsatsen till vad den utger sig för att vara. Den visar inte vägen till en bättre och vackrare värld, istället förspiller den vad tusentals år av civilisation lyckats åstadkomma. Den bygger inte, den river ned. Dess väsen är förstörelse. Istället för att producera, konsumerar den det som skapats i en samhällsordning som vilar på privat ägande av produktionsmedlen.