Den ekonomiska vänstern har för alltid drömt om, och kommer nog alltid drömma om, dagen då kapitalismen förgör sig själv. Dagen då Marx prediktion om att tillståndet för befolkningen på grund av kapitalismen blir så outhärdligt så revolutionen i princip genomför sig själv. Det är naturligtvis bara ett problem med denna analys. Allt medan vänstern gått och hoppats på detta så har de fattigaste världen över fått det bättre och bättre, på grund av kapital-ackumulering och fria marknader.

När jag tidigare kritiserat NATO:s expansion i Östeuropa blev jag beskylld för putinism. Man associerade dessutom min ortodoxt kristna konfession till en annan politisk åskådning än den jag verkligen tror på. Som ortodox kristen behöver man givetvis inte ha en viss politisk åskådning. Jag kan utan bekymmer vara frihetlig och ortodox kristen samtidigt.
Som libertarian är jag motståndare till auktoritära och totalitära politiska system och ideologier.

Staten motiverar sig själv med att den bringar trygghet i en osäker värld. Den tryggar inte bara våra pengar, utan även vår barndom, vårt arbetsliv och vår ålderdom. Vi tar avstamp ur psykiatrikern David Eberhards bok ”I trygghetsnarkomanernas land – Sverige och det nationella paniksyndromet” för att undersöka vad det är för mekanismer som gör att människor så törstar efter trygghet att de är beredda att offra sin frihet för att misslyckas uppnå det.

Att vi lever i ett skådespelssamhälle blev tydligt då musikern Adam Tensta reste sig upp ur morgonsoffan på TV 4 och lämnade studion i protest mot att Youtubeprofilen Louise Andersson Bodin tidigare gästat samma studio. Adam Tensta fick snabbt positivt gehör i olika media för sitt engagemang mot den strukturella rasismen.

Att världen är upp-och-ned-vänd är väl inte direkt en överraskning. Men nog är det intressant att det finns vissa gaphalsar som i jämlikhetens och jämställdhetens namn (!) anser sig ha vetorätt till andra människors kroppar. Tydligen är det så att jag personligen blir ”sexualiserad” om någon tar en bild av en annan snubbe, som jag kanske aldrig träffat, helt eller delvis utan kläder. Det är svårt att förstå hur det funkar, men så är jag ju man. Och logiken gäller inte för män, speciellt inte vita, heterosexuella män.

En av de mest seglivade vanföreställningarna inom nationalekonomin är tron på att maskiner i det långa loppet skapar arbetslöshet. Trots att denna villfarelse motbevisats tusen gånger har den återuppstått tusen gånger, mer motståndskraftig och ihärdig än någonsin. Så fort en långvarig massarbetslöshet råder får maskinerna skulden igen.

Om Max Weber hade skrivit en uppföljning till: ”Protestantismens etik och Kapitalismens ande” hade den kanske hetat ”Buddhismens eller antiessentialismens etik och Kapitalismens ande”?

Staten är ett våldmonopol som utövas på en region över tid. Staten kan därtill ha stora ideologiska visioner om människa, familj och samhälle, men dess makt sträcker sig endast så långt som människor aktivt väljer att foga sig och delta i dess verksamheter. I den mån individer helt enkelt ignorerar eller inte känner till statens påfund och statens egna ämbetsmän inte orkar eller har andra, viktigare, saker för sig så kan människor lämnas ifred med sina liv och seder.

Utdrag ur Ludwig von Mises ”Omnipotent Government” — Nazisterna uppfann inte polylogismen. De utvecklade endast sin egen variant av den.

Intergalaktiska visdomsord — Som alla vet så är en vecka i själva verket två veckor under sommar-ferierna, alltså presenterar vi här en vecka som är två veckor. Eller två veckor som är en vecka. Skulle rymd-tid-väven brista p.g.a. detta så ber vi allra ödmjukast om ursäkt, och ber er komma ihåg att ”FÅ INTE PANIK!” samt att ta med en handduk.

Tomas Mores Utopia har inspirerat flera politiska tänkare och legat som förlaga för flera myter om socialistiska paradistillstånd där människor lever i jämlikhet, fred och harmoni. Önsketänkande och dagdrömmar ger näring åt politisk mytologi och den gnostiska föreställningen om att idéer frälser en människa som innerst inne är god från den ondska som kommit utifrån genom sekler av fördomar, vidskepelse, hat och fientlighet.

Är Jabba de Hutt sinnebilden för vänsterns syn på anarkokapitalism?

De av oss som lyssnade noga under samhällskunskapen på gymnasiet eller läst några poäng nationalekonomi på universitet är säkerligen bekanta med Laffer-kurvan. I korta drag visar kurvan hur statens skatteintäkter varierar beroende på skattesatsen. Om vi stipulerar att skatten är 0 % så får staten alltså 0 kronor – vilket såklart låter trevligt för oss frihetsvänner.

Idag skriver Per Wirtén på Expressen kultur om att ”Foucault visar en annan nyliberalism”. Det är en lika intressant som upprörande och skrämmande iakttagelse. Wirtén, liksom så många andra vänsteretatister, lider i denna nyliberala värld. Nyliberalismen är tydligen detsamma som Ronald Reagans retorik (till skillnad från dennes verkliga politik, får man anta), som visst tog världen med storm – och fortfarande är styrande.

Det finns alla möjliga former av sekter. Det finns politiska, religiösa och till och med filosofiska sekter. Det finns också olika sociologiska definitioner på vad en sekt är. Enligt en av de större namnen inom sociologi, Max Weber, är en sekt en utbrytning från ett större trossystem i förening med nya idéer och en vilja att återgå till en bättre form. Andra definitioner fäster tyngdpunkten på hur sekter utövar inre kontroll och skapar känsla av en mening inom en utvald grupp, sekten, som den sedan använder för att skapa distinktioner mellan in- och utegrupp.

Vilket verkar vettigast – att skapa värde eller förstöra det? Tja, om man ser till hur de flesta agerar och reagerar i vardagen så är det uppenbarligen så att människor i allmänhet föredrar förstörelse. De verkar ha en ohämmad fascination inför det begränsande, tvingande och planerade. Vi skyr osäkerhet och tror oss samtidigt finna trygghet i att förhindra.

Karl Marx var anarkist. Han såg anarkismen som historiens slutmål där människan äntligen kunde uppnå frihet. Individen var bara tvungen att gå igenom en materialistisk och dialektisk utveckling först där hon på vägen mot utopin skulle utstå feodalistiskt förtryck, kapitalistisk utsugning, proletariatets diktatur och statens avyttring.

Jag vet inte hur många gånger de senaste åren som jag har läst artiklar om den grekiska skuldkrisen. Det är inte som om jag hade kunnat påverka frågan överhuvudtaget. Dessutom viker tidningar den större delen av sitt utrymme till framtiden snarare än till det förflutna, eftersom de inte kan konkurrera med digitala medier snabbhet. De fokuserar på vad som kanske kommer att hända och vad som kanske inte kommer att hända, vad som måste hända och vad som inte får hända, samt vad som kan hända och vad som inte kan hända. Vad som faktiskt hände är sällan särskilt intressant.

Rubriken är provocerande med ett gott syfte. Nej, det handlar inte om att man inte bör ha en god moral om man lånar pengar. Det handlar inte heller om att man bör belasta de tyska skattebetalarna för den grekiska statens tillkortakommanden. Det handlar istället om vem ”man” är i de två föregående meningarna?

Radio Mises – Sommar, sommar, sommar. Lättsamt pladder utan mål och tema. Blandad påse innehållande Grekland, Euron, inflation, pridemånad, internfeministisk handbok, Riksbankens icke-förvånande lilla räntesänkning, kolonilotter, höns, ankor, värme och sol.

Grekland står – vi har sagt det tidigare – vid vägs ände. En folkomröstning äger rum under morgondagen i vilken regeringen uppmanar sina medborgare att rösta nej till EU-gruppens förslag om utökade nödkrediter – utan att egentligen upplysa om konsekvenserna. Vad är det som står på spel?

Det är inte sällan man hittar stolligheter i media, inte minst i ekonomi. SvD Näringsliv, till exempel, är en aldrig sinande källa till kommentarer utan grund, ”analyser” som inte säger någonting och keynesianska stollerier upphöjda till Sanningar. Men detta gäller samtliga media – och med internet finns möjlighet att själv hitta vari felen ligger.

Förenta staterna invaderar Irak under förevändningen att Saddam Hussein i hemlighet har massförstörelsevapen. Dessa hittades emellertid inte och då motiverade man fortsatt våldsutövning i namnet av demokrati. Många tar det idag för självklart att Förenta staterna är mer frihetligt än Ryssland, trots att det nu gått över 25 år sedan kommunismen föll. Det kan därför vara värt att göra en analys över vilket av länderna som är mest frihetligt.

Förra fredagen anlände de otrevliga nyheterna att Ross Ulbricht, mannen som stod bakom Silk Road, har dömts av en federal domstol till livstids fängelse utan möjlighet till villkorlig frigivning. Detta följer efter hans dom i Februari för typiskt tveksamma (ej konstitutions-enliga) federala brott vilka inkluderar konspiration, penningtvätt, samt det cirkulära “fortgående engagemang i kriminell verksamhet”

Tom Woods har lagt upp Radio Mises avsnitt 53 (där han är gästar oss) på sin podcastfeed.
Det blev episod 434 (ja, vi ligger ljusår efter) och beskrivs så här: Ep. 434 My Favorite Books, and Other Things I Told Swedish Libertarians

Ross Ulbrichts livstidsdom har mötts med chock i liberala kretsar. Den var gräsligt oproportionerlig, till och med mätt med statens muskulösa, krigiska standarder i kampen mot narkotika. Storleken på Silk Roads verksamhet var en droppe i narkotikahandelns hav. Vilken domare som helst som fortfarande har en puls kan förstå att Silk Road gjorde narkotikahandeln säkrare, och drogerna renare och därför i princip garanterat har räddat liv.

Som de flesta noterat har stora uttag från grekiska bankkonton pågått ett tag och tilltar nu inför ett statspappersförfall på tisdag till IMF, då ingen ny uppgörelse med EU kunnat nås. Premiärminister Alexis Tsipras manar på Twitter till tålamod och skriver att grekernas banktillgodohavanden är helt säkra – ett uttalande som de flesta ekonomer betraktar vara av begränsad trovärdighet.

På internet kryllar det av experter. Många av dessa självutnämnda experter är generösa nog att ge råd åt den libertarianska rörelsen. De uppmanar oss att vara moderata, inte radikala. Genom att säga vad vi tycker hävdar de att vi skrämmer bort människor. Vi borde säga någonting annat än vad vi tycker och hoppas att människor på något magiskt sätt ska börja tycka som oss, trots att inte ens vi själva vågade säga vad vi tyckte.

Denna vecka har vi fått veta vad svenskar oroar sig mest för, och blir något förvånade. Vi noterar dödsryckningar i media-branschen, och rapporterar om en glödhet tvist mellan svenska ”artister”. Slutligen återgick vi från bibliotek till fritidsgårdar, och körde dolken även i denna vecka.

… fast bara med vårt djupa medlidande. Och lite dopp i den gryta av ideologisk sörja som därstädes serveras.