Den svenska regimen i Stockholm har aldrig haft större kontroll över sina undersåtar än idag (även om tyrannen Gustav Vasa var en hejare på förtryck han också). Politikerna har ena handen i våra plånböcker, och med andra handen dikterar dom vad vi ska äta och dricka, dom bestämmer över hur vi reser, hur ”goda medborgare” ska tänka och tycka, och inte minst bestämmer dom över vilka kunskaper och värderingar som våra barn ska få intutade i sig.
Men det finns en frihet som den svenska regimen inte längre bekämpar.

Jag tycker om att skriva artiklar här på Mises och borde göra det oftare än vad jag gör, men det finns ett stort problem: allt man vill säga har man sagt hundra gånger redan. Varenda dag möts man av samma gamla myter och galenskaper som borde ha förpassats till soptippen för länge sedan. Det är för mig helt obegripligt hur annars intelligenta och kloka människor kan tro på idéer som inte klarar den mest ytliga av granskningar.

Det har framförts många ekonomiskt ovetenskapliga uttalanden gällande Greklands finansiella problem, framförallt vad gäller lösningar på dem. Nedan följer en lista med fyra av dessa ekonomiska villfarelser.
1. Euron är en för stark valuta för Grekland
Detta utlåtande är vanligtvis framfört tillsammans med argumentet att den grekiska produktiviteten är lägre än de nordligare EU-länderna. Enligt denna logik är euron inte en lämplig valuta för länder med avsevärt olika produtkionsnivåer. Argumentet är följt med rekommendationen att Grekland bör lämna EMU och återinföra drachman.

Från och med igår har vi börjat rulla ut översättningen av Hans-Hermann Hoppes kapitel ”The Socialism of Conservatism” från boken ”A Theory of Socialism and Capitalism” i artikelformat. Det är fem delar och de kommer att publiceras i en artikel varje måndag, fem måndagar i rad. De handlar om försöken att med politiska medel bevara samhällets nuvarande struktur: alltså socialistisk konservatism. Artikeln är viktig för att den inte bara förklarar vilka ekonomiska effekter som pristak, prisgolv och regleringar har, utan också beskriver de sociopsykologiska motiven bakom dessa åtgärder.

Detta är del 1 av 5 av en översättning av Hans-Hermann Hoppes kapitel ”The Socialism of Conservatism”. Kapitlet finns i boken A Theory of Socialism and Conservatism och har översatts till svenska av Benjamin Juhlin. De resterande delarna kommer att publiceras löpande på måndagar.

Benjamin Juhlin är tillbaka i studion. Han diskuterar Hans Hermann Hoppe med edra ödmjuka poddtjänare. Hoppe har en tydlig och lättbegriplig stil. Han följer sin logik osentimentalt från enkla premisser till svårsmälta slutsatser. Är det därför så många svenska liberaler har svårt för honom?

Per Bylund, senior fellow här på svenska Misesinstitutet, flyttar från hösten 2015 till School of Entrepreneurship vid Oklahoma State University där han kommer att vara Assistant Professor of Entrepreneurship samt Records-Johnston Professor of Free Enterprise.

Martin Moraeus skriver ofta och bra på sin blogg, Bonde på riktigt. Ibland skriver han extra bra om något extra angeläget. Detta är ett sådant tillfälle. Om man, som Henrik Schyffert, beskriver samhället som ett nollsummespel, där någon måste förlora för att någon annan skall vinna, då öppnar man portarna till helvetet. Det är ur detta kärl rasismen hämtar sitt bränsle.

I föregående exempel har vi pratat om hur maskiner är ett av de moderna teknofobernas hatobjekt. Men Arbetsbesparande maskiner är bara en form av uppfinningar och upptäckter. Andra förbättrar istället produkternas kvalitet, exempel precisionsverktyg, nylon, plexiglas, plywood och plast. Ytterligare andra utför uppgifter som människor inte kan utföra, exempelvis telefoner och flygplan. Och därtill finns det sådant som möjliggör helt nya produkter och tjänster, exempelvis röntgen, radioapparater och syntetiskt gummi.
Det går förstås att överdriva argumentet om att maskiner inte skapar arbetslöshet.

”Ett paternalistiskt samhälle var det nog, folkhemmet, med en sorts enfaldig välvilja i grunden. Men särskilt från 60-talet blev synen på medborgarna alltmer färgad av förakt. Vi betraktades som barn, vi skulle ständigt förmanas till det rätta och förbjudas det onda, vi blev slutligen hjälplösa när vi aldrig tilltroddes annat än hjälplöshet. Intellektuella och ämbetsmän började vid samma tid övergå till den statsbärande vänstern. Det var en anpassning de själva kunde uppfatta som farofylld och heroisk. […]”

Fast det i Sverige är en väldigt liten del av befolkningen som kan räknas som underklass efter några överhuvudtaget ekonomiskt relevanta mått, förutom tiggare, hemlösa osv, finns det en utbred kulturell underklass; ”arbetarklassen” om man vill kalla den för det. Detta trots att det man kallar underklass i vår tid besitter en levnadsstandard som överstiger vad Europas mäktigaste kungafamiljer enbart kunde drömma om för ett par hundra år sedan. Det man snöat in på i västvärlden är relativ fattigdom, ett begrepp som är vidrigt rakt igenom, då mer eller mindre alla, är relativt fattiga, och begreppet osar av försök att underblåsa ett så kallat ”klasshat”.

Det finns oundvikligen en något morbid fascination vid fascismen nuförtiden. Inte från dess förespråkare – för några sådana finns egentligen inte utanför extremt små minoriteter. Däremot har det blivit tydligt att efter Sovjets fall, och efter att Mises prediktion om att kommunismen är en ekonomisk omöjlighet slutligen blev tillräckligt bevisad, har det skett en intressant förskjutning inom politisk diskurs.

Semestrarna är slut och vädret hånar oss med att äntligen slå om till sommar. Är det inte som en metafor…? för något…? Återkommer när vi lyckats tillämpa det på något. Vad som vägrat ta semester är dock dårskapen, tokerierna och det kollektiva vansinnet. Samtiden är som ett veritabelt ymnighetshorn att ösa ur och det finns inget rationellt sätt att sovra bland alla skimrande pärlor. Det plågar oss varje gång att vi inte kan ta med allt. Så vi sträcker ner handen djupt i detta cornucopia, rör om lite i detta horn av den mytologiska geten Amalthea, och drar slumpmässigt upp…

Under några år har bolaget Jokkmokk Iron Mines sökt tillstånd för att öppna en gruva i Kallak. Just nu väntar man på den svenska regeringens beslut i frågan. Utifrån ett libertarianskt och till och med liberalt perspektiv är frågan enkel. Marken som ligger ovanför gruvfyndigheterna har i åratal använts av samerna i deras renskötsel. Detta är ett bra exempel på det John Locke sa om att man äger någonting då man ”blandat sitt arbete med jorden.” Genom att göra detta har samerna (inte som folk, utan som enskilda människor) förvärvat ägandet över denna mark.

Av någon anledning får folk för sig att ”det är inte så enkelt” och att ekonomisk vetenskap inte har något slutgiltigt svar på hur minimilöner (eller kollektivavtalsenliga löner i Sverige) påverkar ”arbetslösheten”. Det är fel. Vi vet precis vad minimilöner har för effekt. Faktum är att det råder ingen som helst tvekan om hur det ligger till.

Ett hus för falskmynteri?
”Riksbanken hade, för att ta två exempel, inte ­jagat den långa svansen av låg inflation om vi bara hade haft ett inflationsmål på 1 procent eller räknat in ökade fastighetsvärden i prisutvecklingen. Där­emot hade vi haft större fokus på de strukturella reformer, den budgetkonsolidering, skattepolitik och de förändringar som ger tillväxt. Allt billigare pengar leder däremot till felinvesteringar och till växande tillgångsvärden som en gång bubblar upp till kriser. […]”

För några veckor sedan skrev jag en artikel som jag är säker på uppmärksammades mer än någon annan artikel jag någonsin skrivit. Det var en intressant upplevelse. Den första versionen publicerades på Liberty.Me. Ungefär fyra dagar senare fixade jag till den lite och fick den publicerad på FEE.org. Sedan fick Newsweek tag på artikeln, sedan ZeroHedge, och efter det blev den viral. Nu kan jag omöjligen hålla koll på alla intervjuförfrågningar.

Vi vadar igenom nyheter och en aftonbladetkrönika
Sommarlovstiderna fortsätter, vilket innebär att det nu är två och en halv vecka sedan förra veckan. Vi väljer därför att sammanfatta veckor-ne.
En av de mest bisarra debatterna i Sverige är den s.k. ”slöj-debatten”. Å ena sidan finns det en grupp som hävdar att beslöjade kvinnor per definition är förtryckta (och vi undrar lite hur den definitionen ser ut).

Skatteverket gick nyligen ut och varnade för att den grova ekonomiska brottsligheten ökar bland vanliga Svenssons, vilka i allt högre utsträckning anlitar svarta tjänster. Detta orsakar en förlust för samhället på flera miljarder kronor varje år heter det. Det finns flera libertarianska infallsvinklar som angriper detta synsätt. Den första angreppsnivån säger att den som betalar mellan 60 och 70% i skatt (alla avgifter inberäknade) bör få använda övriga medel i frihet från statlig inblandning.

Man skulle kunna rada upp mängder av statistik som visar på hur fel teknofoberna hade. Men det hjälper inte om vi inte förstår varför de hade fel. Statistik och historia är värdelös när det gäller ekonomi, om det inte åtföljs av en grundläggande deduktiv förståelse av denna fakta. I det här fallet måste vi förstå varför konsekvenserna av införandet av maskiner och annan arbetsbesparande utrustning var nödvändiga.

Det verkar råda en ökande anti-tysk känsla i Frankrike, i alla fall om det jag läser är något att gå efter (vilket det så klart inte behöver vara). Till exempel säljs en bok med titeln Bismarcks villospår (det tyska giftet) överallt. Den har inte skrivits av en okänd person, utan snarare en väldigt välkänd fransk vänsterpolitiker vid namn Jean-Luc Mélenchon. Man behöver inte läsa mycket av den för att upptäcka den direkt hatiska tonen.

När många plägar säga att SD inte är ett fascistisk parti plägar jag att gå mot strömmen. Många etablerade forskarna om fascism använder otillräckliga exempel på vad fascismen är. Det finns ingen akademiskt vedertagen definition av vad fascism och nyfascism är. Om man rådfrågar Nationalencyklopedin får man en definition att fascism innebär förakt mot demokratin, vurm för den nationella revolutionen och kult av den karismatiske ledaren. Här nämns även ultranationalism och våldsdyrkan. Vidare heter det att nyfascister är en samlingsbenämning på högerextrema rörelser som anknyter till fascismen, invandrarfientlighet och förnekar eller bortförklarar nationalsocialismens illdåd och grymheter under andra världskriget.

Om det är något som orsakat Sverigedemokraternas framgångar är det de övriga partiernas bristande förmåga att hantera en opinion. Det är de övriga partierna som gjort Sverigedemokraterna till något som för många framstår som det enda oppositionspartiet. Hur kan detta komma sig? Det kommer sig av två viktiga händelser…

Efter den så kallade överenskommelsen som Greklands långivare har kommit fram till har internet fullkomligt briserat med bloggposter och artiklar om vems fel det egentligen är att Grekland är i så dåligt ekonomiskt skick. Vem har lurat vem, vem har vunnit och vem som har förlorat. På vems bekostnad.

Om man gör en Googlesökning på ”Vi måste prata om klass” får man 628 000 träffar. Sida efter sida av sökresultat fylls av uppmaningar om att Vi måste prata om klass, att Stefan Löfven borde prata mer om klass och att feminister behöver prata om klass. Det har gått så långt att till och med människor som kallar sig liberaler nu upprepar mantran om att liberaler måste börja prata om klass.

Ibland slår det mig hur vackert det komplexa samspelet i mänskliga samhällen är. Det kan hända när jag går in i en liten butik som drivs av någon som lägger ner sin själ i den. När jag då köper något känner jag glädje över att både jag och innehavaren blev ömsesidigt rikare av affären. Principen om ömsesidig vinst är så viktig, och om den var bättre förstådd skulle det förändra världen. Vid dylika tillfällen erbjuder jag alltid affär utan kvitto och uppmuntrar handlaren att stoppa pengarna rakt ner i fickan utan att passera den direktanslutna kassapparaten.

Libertarianism är tydligt den mest, och kanske den enda, radikala rörelsen i Amerika. Den angriper grunden till samhällets alla problem. Den är inte reformistisk på något sätt, utan revolutionär i alla avseenden. Eftersom så många av dess anhängare emellertid kommit från högerkanten finns det kvar en aura, eller kanske att man till en viss grad är defensiv, som om den verkligen ville försvara privat egendom. Sanningen är naturligtvis att libertarianismen kämpar för äganderättens principer, men att den inte undantagslöst vill försvara all den egendom som nu kallas privat.

Vår chatt för frihetsälskare har inte fyllt två dygn än, men har precis i detta nu samlat 100 frihetsälskare! Det är många fler än jag för bara några år sedan trodde det fanns i Sverige. Den mest besökta kanalen är naturligtvis #frihet, men det kan ju bero på kollektivanslutningsmetoderna vi använder för det.

Årets högtid är nu! Varje år vid den här tiden anordnas det veckolånga Mises University på det amerikanska Misesinstitutet i Auburn, Alabama. Det är i det närmaste en orgie i österrikisk ekonomi, världens största organiserade händelse i den österrikiska traditionen. Även om Mises University främst är för universitetsstudenter så finns det något alla åldrar och oavsett om du är nybörjare eller geront.

När jag tidigare kritiserat NATO:s expansion i Östeuropa blev jag beskylld för putinism. Man associerade dessutom min ortodoxt kristna konfession till en annan politisk åskådning än den jag verkligen tror på. Som ortodox kristen behöver man givetvis inte ha en viss politisk åskådning. Jag kan utan bekymmer vara frihetlig och ortodox kristen samtidigt.
Som libertarian är jag motståndare till auktoritära och totalitära politiska system och ideologier.