Henrik Alexandersson (HAX), Sveriges ledande libertarianska debattör, har nyligen kommit ut med ett blogginlägg som handlar om invandring och flyktingmottagning. Det intressanta med inlägget är att det behandlar samma frågor, och kommer till i stort sett samma slutsatser som, Hans-Hermann Hoppe.

För den som följt antingen Robert P. (Bob) Murphys försök att få till stånd en debatt med Paul R. Krugman, eller Krugmans ”progressiva” blogg på New York Times hemsida, så finns nu ytterligare en resurs. Tom Woods och Bob har nämligen startat en webbsida med en podcast som helt enkelt handlar om att visa var Krugman har fel. Vecka efter vecka. För mer information, besök Contra Krugman.

Invandringsfrågan har polariserat Sverige. Människor som förut var vänner har plötsligt blivit fiender. Ett intensivt hat har växt fram mellan meningsmotståndare. Den ena sidan kör ständigt över den andra, och den andra svarar med hotbrev. Båda företeelserna är främmande för ett civiliserat samhälle, och kommer i förlängningen att leda till det fredliga samhällets undergång.

”Jag gillar inte potatisar. De är röda och geléaktiga inuti. Deras frön fastnar alltid i mina tänder. Visste du dessutom att potatisar är frukter och inte grönsaker?” Om du äter med ögonen förbundna och blint litar på matmors påståenden om middagens innehåll är det enkelt att få dig att tro att tomater är potatisar. Jag upplever ofta att kritiker av kapitalism lider av detta tillstånd, som människor som helt enkelt aldrig har tittat på tallriken när de äter.

Det ska va en statistiker i år. I alla fall en Rosling. Igår höll han tevegala och möttes av folkets jubel som en riktig popstjärna. Roslings styrka är att med effektiv pedagogik förmedla statistik som får människor att känna sig upplysta. På galan förklarade han att det kostar 25 kronor per dygn och flykting när UNHCR hjälper i flyktingars närområde. Att hjälpa i Europa kostar tydligen 500 kronor per dygn och flykting. Enkla ekonomiska resonemang som dessa brukar han klara av bra, men när det blir fler rörliga delar blir resultatet oftast något som påminner om vad salig Rothbard en gång sade…

När något är naturligt, vettigt, rimligt eller underbart inom ett land men konstigt, farligt, radikalt och ett ”hot” om samma sak sker över osynliga gränser, då vet man vad det egentliga problemet är: staten. För ingen annan organisation kan samtidigt säga att det är en självklar rättighet att, t ex, få röra sig fritt och färdas mellan punkterna A och B – men att det måste regleras, beskattas, byråkratiseras och kontrolleras om det är ”någon annan” som ska röra sig på liknande sätt. Det som egentligen är samma sak blir helt olika när staten väl blandar sig i.

Frihetsfaxen och Mises-Institutet lanserar idag #frihet. Idén är att alla vi som ömmar för frihet och som uttrycker det i sociala medier skall kunna förena och förstärka våra ansträngningar genom att tagga våra inlägg med #frihet.

Rikets mest praxeologiske bonde besöker återigen RM-studion. Behöver jordbruket ingå i Värdegrunden eller ska konsumenter tillåtas att med sina val diktera vad bönder ska producera? Genetiskt modifierade grödor, ska det tillåtas, är det farligt? Någon tycks argumentera för handelshinder och att Monsanto bör få statens hjälp att skydda sin vinst mot konkurrenter, och någon annan frågar i samma anda vem som skulle bygga vägarna.

I detta tal från 1997 av Hans-Hermann Hoppe, som nu även finns tillgängligt som en e-book från Mises-institutet med titeln What Must Be Done, presenterar Hoppe en plan för anarkokapitalismens kamp mot staten.

Sparkvot?
I ett försök att dra slutsatser om människors förändrade beteende under en välfärdsregim, har jag nyligen försökt samla information om svenskarnas sparkvot. Detta fick mig oundvikligen att börja fundera på vad sparkvoten faktiskt är, och hur den beräknas. Likt många makro-ekonomiska indikatorer läggs “sparkvoten” fram som någon form av sanning, utan att någon egentligen förklarar vad den är, och hur den skall kunna representera det den hålls fram som. Allt detta ledde mig till en jakt på begreppet sparkvot.

Även Edra Ödmjuka Poddpladdrare D. G. ger sig i kast med att kommentera de rådande migrationsströmmarna, avhandlar de skeva konsekvenserna av välfärdspolitik, filosoferar kring det moraliska i självförsvarsröstande och slutligen diskuterar vad negativa räntor är för typ av ekonomisk perversion.

Ett stort tack till Brian Doherty för hans artikel om invandring (reds. anm. artikel ej längre tillgänglig). Låt mig dock klargöra en sak med följande text, som kommer från fotnot 23 i min artikel ”Natural Order, the State and the Immigration Problem”.
Det är felaktigt att dra slutsatsen att en invandrares närvaro på ett givet territorium är att anse som ”inbjuden” bara för att han har hittat någon som är villig att anställa honom. Strikt talat är denna slutsats endast sann om arbetsgivaren även tar på sig de fulla kostnader som följer av importen av den invandrande arbetaren.

Undermåligt försvar av privat egendom.
En libertarian är inte emot gränser. Faktum är att han är världens starkaste förespråkare av gränser. Han vill ha starkare gränser än den mörkbrunaste national-etatist. Men gränserna ska vara kring privat egendom, inte kring ”allmän egendom”, nationalstater, eller superstater. En libertarian ser det som sin gudagivna/naturliga rätt att försvara sina gränser mot inkräktare, givetvis även med ksp 58 B om han så önskar. En inkräktare är vem som helst som inte är inbjuden, det kan vara utlänningar, inlänningar, fogdar, kronofogdar, polisen, socialtanter, kineser, afrikaner, svenskar, judar, icke-judar, långa, korta, tjocka, smala. Ja vem som helst som inte är inbjuden.

Även om det är omöjligt att förutspå det exakta utfallet av en bestående demokratisk kamp där alla strider mot alla, förutom att det kommer leda till högre skatter, en oändlig flod av regleringar och därmed även juridisk osäkerhet, vilket medför att samhällets tidspreferens höjs (d.v.s. ökad kortsiktighet, en infantilisering av samhället), finns det en sak som man kan förutspå. Demokrati producerar och tar fram en ny maktelit eller styrande klass.

Detta är sista delen av en översättning av Hans-Hermann Hoppes kapitel ”The Socialism of Conservatism”. Kapitlet finns i boken A Theory of Socialism and Conservatism och har översatts till svenska av Benjamin Juhlin. Här är en kort introduktion till varför vi tycker artikeln är viktig. – Redaktören
Med detta har vi nått slutet av vår teoretiska analys av konservatismen som en särskild form av socialism. Återigen ska vi för att avsluta vår diskussion notera ett fåtal saker som kan illustrera giltigheten i ovanstående slutsatser.

Det är först när vi namngett ett spöke som vi kan börja förstå varför det hemsöker oss.
Vad är det egentligen vi talar om när vi frågar oss huruvida Europa klarar av att ”absorbera” en miljon migranter? Att EU:s befolkningstäthet skulle öka från 117,4 till 118,3 personer per kvadratkilometer är knappast ett större problem. Istället handlar det om att de institutionella förutsättningar som råder i Europa sätter nyanlända i kraftig ekonomisk beroendeställning till sina värdländer.

Det amerikanska Misesinstitutet publicerar inför varje helg en podcast av och med institutets president Jeff Deist tillsammans med en inbjuden gäst under rubriken Mises Weekends. Denna vecka är Per Bylund, senior fellow på Ludwig von Mises-Institutet i Sverige, gäst. Samtalsämnet är immigration och flyktingkriser ur ett libertarianskt perspektiv.

Vid Mises Circle i våras höll John Tamny från Forbes ett tal som jag, tills alldeles nyss, missat. Och inte vilket tal som helst utan Henry Hazlitt-föredraget. Märkbart ödmjuk inför det ok av förväntningar det ställde på honom levererade han vad som i alla fall jag anser vara årets viktigast tal inom ämnet ekonomi: Government Barriers to Economic Growth. (Talet spelades som väl var in och jag gör filmen tillgänglig för enkel konsumtion nedan.)

På mises.org, vår systersajt i USA, återpubliceras Per Bylunds artikel om immigration från 2005. Den är åter aktuell med tanke på den senaste tidens flyktingströmmar och immigrationsdebatt. Artikeln publiceras tillsammans med en kommentar av Per.

Jag älskar Hans Rosling! Av flera anledningar. Han lyckas ofta med bedriften att skapa en glipa i inbitna vänstermänniskors mentala rustningar. Genom denna springa slinker det ibland in nya tankar: som att förbättringar i materiell livskvalitet enbart kan uppnås med kapitalism och fri marknad. När han läxar upp dansken är det kapitalismen han hyllar. Lyssna noga på berättelsen om när hans familj fick tvättmaskin. Roslings retoriska förmåga är ypperlig. Med hjälp av bevisföring, engagemang och pedagogik når han fram med mycket viktiga budskap. Till exempel att vi inte ska vara rädda för befolkningsökningen i världen. Rosling är nästan ensam om att lyckas med denna bedrift.

Detta är del 4 av 5 av en översättning av Hans-Hermann Hoppes kapitel ”The Socialism of Conservatism”. Kapitlet finns i boken A Theory of Socialism and Conservatism och har översatts till svenska av Benjamin Juhlin. De resterande delarna kommer att publiceras löpande på måndagar. Här är en kort introduktion till varför vi tycker artikeln är viktig. – Redaktören. Detta leder oss till en diskussion om det andra specifikt konservativa policyverktyget, nämligen regleringar. Även om priser kontrolleras helt kan detta bara bevara en existerande inkomst- och förmögenhetsfördelning om vi accepterar det orimliga antagandet att produkter såväl som deras producenter är ”stationära.”

Jag hade en gammal skolkamrat som varje gång man frågade honom ”När?” alltid svarade ”Om en kvart fjorton dar!”
På det sättet känns det när man läser Riksbankens prognoser. Att någon fortfarande tar denna destruktiva institution på allvar övergår mitt förstånd.
Målet: 2% KPI
Resultatet: -0,1% KPI
Medlet: Reporänta -0,35%

Varför ligger det döda barn på stränderna kring Medelhavet?
Det är lätt att distraheras av ondskans kvistar och löv, men det är värt att utöva lite tankemöda och söka efter roten till ondskan. Det gör vanligen mer nytta att hugga mot roten än att ansa kvistar.
Ondskans kvistar är att flyktingar inte blir insläppta i EU. Det är vad vi ser på bilderna. Men roten är att man under flera årtionden har bombat sönder deras hem, byar och nationer.

Fria finansmarknader är ett tecken på ett fritt samhälle. De är viktiga för effektiv kapitalallokering. Precis som i alla branscher har finansmarknadernas aktörer många intressekonflikter. Till exempel vill mäklarfirmor både handla på kunders uppdrag och med egna pengar. I ett fritt samhälle leder konkurrens automatiskt till god marknadshygien. Men när staten med regleringar sätter konkurrensen ur spel försöker den istället hålla marknaderna sunda med ännu fler regleringar, vilket som vanligt får motsatt effekt.

Tidigare i år återinförde Litauen värnplikt, vilket enligt den Litauiska staten var ett svar på hot från Ryssland. Ukraina har av liknande skäl återinfört värnplikten, med varierande politiska konsekvenser. Oavsett hur man värderar den ryska aggressionens omfattning är problemet för små stater som Litauen viktigt. Hur kan små stater med en liten befolkning – och således en liten militär – någonsin kunna försvara sig mot en mycket större stat?

Detta är del 3 av 5 av en översättning av Hans-Hermann Hoppes kapitel ”The Socialism of Conservatism”. Kapitlet finns i boken A Theory of Socialism and Conservatism och har översatts till svenska av Benjamin Juhlin. De resterande delarna kommer att publiceras löpande på måndagar. Här är en kort introduktion till varför vi tycker artikeln är viktig. – Redaktören
Skillnaden mellan konservatism och vad som tidigare kallats för socialdemokratisk socialism är enbart att de riktar sig till olika människor eller till olika segment av samma människor genom att de förordar olika sätt att fördela den inkomst och det välstånd som extraherats på ett icke-kontraktuellt sätt från producenterna, för att fördelas till icke-producenterna.

En läsare vid namn Robin har lämnat följande kommentar på inlägget om Bylunds artikel på Mises.org, och vi känner att inlägget, och läsaren, måste uppmärksammas. Robin skriver:
”Apropå ingenting. Jag har de senaste två åren donerat 500 kronor per månad, alltså drygt 12.000 kronor totalt än så länge, till detta fina institut och jag känner mig stolt som svensk medborgare att vi har ett av de mer aktiva Mises-instituten i världen där det produceras artiklar, podcasts och trevliga blogginlägg på löpande band. […]”

Jag har tidigare gett exempel på olika fackliga strategier för att skapa överflödiga arbetstillfällen. Dessa strategier och allmänhetens acceptans av dem bottnar i samma fundamentala vanföreställning som driver rädslan för att maskiner ökar arbetslösheten. Detta är tron på att jobben förintas om produktionen effektiviseras. Den naturliga slutsatsen blir då att skapa fler jobb genom att göra saker på ett mer ineffektivt sätt.
Besläktat med denna vanföreställning är tron på att det endast finns en begränsad mängd arbete att utföra i världen.

Humor är ett klassiskt effektivt vapen i kampen mot parhästarna ondska och dumhet. Radio Mises gästas av Valter Wierzba, mannen bakom den underfundigt regimkritiska Statens Ovänner. Dessutom nya avsnitt i följetongerna Hagamannen och Allt Gynnar SD.

Detta är del 2 av 5 av en översättning av Hans-Hermann Hoppes kapitel ”The Socialism of Conservatism”. Kapitlet finns i boken A Theory of Socialism and Conservatism och har översatts till svenska av Benjamin Juhlin. De resterande delarna kommer att publiceras löpande på måndagar.