Man kan undra hur länge miljöpartisterna tänker stå ut med sin ledning. Romson, Fridolin & Co har gång på gång tappat bollen i (förvisso stolliga) gröna miljöfrågor. Deras svek vad gäller övervakningsfrågorna är totalt. I riksdagen röstar de mot sin egen politik. Gång på gång avslöjas de med att inte leva som de lär. Nu senast är det regeringsplanet som fått flyga från Arlanda till Bromma för att hämta upp Fridolin – trots att MP vill lägga ner Bromma.

Några tjeckiska libertarianer har medverkat till att utropa en självständig stat, i ett sju kvadratkilometer stort ingenmansland på gränsen mellan Serbien och Kroatien. Projektet – Liberland – är tänkt att bli en fristad för människor som vill leva ett fritt liv. Det skall bli intressant att se hur det går.

Nu presenteras den rödgröna regeringens vårbudget. Allianspartierna kommer att kritisera denna budget, i alla tonarter. På goda grunder. Sedan kommer Alliansen lik förbannat att rösta ja till den rödgröna budgeten – i enlighet med Decemberöverenskommelsen. Absurdistan!

Tekniska experter, Riksrevisionen… till och med FRA säger nej till digitalradion, DAB. Men Sveriges Radio framhärdar. Public service vill lägga hundratals miljoner (det kommer att sluta med miljarder) på att ersätta FM-radion med DAB. Och de hoppas att svenska folket skall byta ut alla sina radioapparater i hem och bilar.

Försvarssamtalen mellan den rödgröna regeringen och Alliansen kärvar. FP har hoppat av och M ställer ultimatum. Naturligtvis är det bra att oppositionen sätter press på regeringen – om vi alls skall ha något trovärdigt yttre försvar. Men det är ändå som parallella universum. Alliansen är nämligen i högsta grad medskyldig till att ha monterat ner det svenska försvaret. Och så sent som för något år sedan hördes inget från de borgerliga om kraftigt höjda försvarsanslag.

Den amerikanska administrationen försöker ständigt finna nya vägar för att kringgå kryptering – och för att bereda sig tillgång till alla medborgares telekommunikationer och datorer.

Det mesta pekar nu på att Kammarrätten kommer att sända frågan om den svenska datalagringen till EU-domstolen för förhandsprövning. Detta är, redan i sig, ett tecken på att Kammarrätten inte är beredd att köpa regeringens och utredare Heckschers åsikt om att datalagringen kan fortsätta. I vart fall inte rakt av. Rimligen kommer EU-domstolen att ge Sverige bakläxa.

I ena ringhörnan står Moderaterna. De tycks vara på väg att förbereda en positionsförflyttning vad gäller kvalitet i välfärden. Som DN mycket riktigt konstaterar kläds Moderaternas nya politik i Socialdemokraternas ord. Frågan är varför man måste beskriva detta som något slags politikförändring med glidning mot mitten. Naturligtvis skall klassisk moderat politik vara att ställa tydliga kvalitetskrav på alla som är verksamma inom välfärdssektorn. Tydlighet, ansvar och uppföljning.

SVT:s intervju- och dokumentärfilmer om de Nya Moderaterna är intressanta på flera sätt. Det går inte att ta miste på att det fanns ett väldigt tryck och en stor optimism inom Moderaterna inför valet 2006. Men det är också uppenbart att partiet inte riktigt visste vad det skulle göra sedan. Speciellt inte efter återvalet 2010. Vilket inte är så konstigt, med tanke på att man rensat ut sitt ideologiska tankegods och valt att bli opinionskänsliga förvaltare istället för visionärer. Kastar man bort karta och kompass, då blir det svårare att räkna ut vart man skall gå.

Nu avgörs frågan i EU: Skall du ha rätt att ha kontroll över dina persondata eller ej? Kommer vi alla att bli digitala slavar?

En grundläggande lärdom är att nationer i längden inte kan göra slut på mer pengar än de har. Men det är de nationella politikerna inte beredda att acceptera. Än mindre väljarna. Och om man har en monetär union – då krävs det även att man har en fiskal union. Detta för att förmå alla länder i unionen att gå någorlunda i takt, ekonomiskt. Och för att se till att reglerna följs. Man kan helt enkelt inte ha en gemensam valuta för ekonomier som spretar åt olika håll när det gäller fundamenta, inriktning, skatter, finansiell administration och utgiftspolitik. En gemensam valuta kräver någorlunda enhetlighet.

Riksdagsledamoten Fredrik Schulte (M) vänder nästan in och ut på sig själv, när han på SvD Brännpunkt försöker rättfärdiga den så hårt kritiserade Decemberöverenskommelsen.

Samhällsdebatten är både ängslig och arrogant – samtidigt.Ofta landar det i att man vill ändra på människor. Vilket är tankebanor som politikerna, som stiftar våra lagar, inte är sena att haka på.Det skall ändras på vårt språk och enskilda ord skall fulas ut. Det skall ändras på vår kulturhistoria, eftersom tidigare generationers kulturskapare inte uppfyller dagens krav på politisk korrekthet. Alla skall tvingas in i en feministisk analys.

Politik är en verksamhet som inte alltid tar hänsyn till verkligheten. Ofta handlar det om hur man vill att saker skall vara, vilket ibland kräver att man bortser från hur de faktiska förutsättningarna är. Politik är inte alltid logisk. Politiska beslut kan påverka ett område, samtidigt som man för en helt annan eller rent av motsatt politik på andra områden – trots att de är nära sammankopplade med det första. Att ha en idé, en ideologi och principer är viktigt. Att ha en vision är en förutsättning för att veta åt vilket håll man skall gå. Men allt måste ändå utgå från verkligheten, kända fakta och rimliga samband.

No sex, please. We are British.

Grekland är på väg in i en situation som kräver hård valutareglering. Fransmännen har förklarat krig mot kontanterna. Och EU förbereder ett “bank-FRA” som skall registrera och analysera alla europeiska banktransaktioner. Detta i ett läge när staten fått tekniska verktyg för effektiv massövervakning. Du kommer helt enkelt inte att tillåtas ha kontroll över dina egna pengar längre.

Här är det samtal som Ung Pirat hade med konstnären Lars Vilks, Aftonbladets Åsa Lindeborg och Peter Sunde om yttrandefriheten – i en husbil, i en skog, under extrem polisbevakning. En del intressanta saker blev sagda. Men det hela är ändå en smula förutsägbart. Det hade varit spännande att få höra Vilks gå lite mer på djupet när det gäller yttrandefrihetens principer. Och konstens och kulturens roll i sammanhanget.

Satiren är död. Den överträffas ständigt av verkligheten.Utrikesminister Wallström kritiserar (på goda grunder) Saudiarabien för dess medeltida rättsskipning och bristande mänskliga rättigheter. Vilket naturligtvis även blir en kritik av den religion denna rättsskipning bygger på.Saudierna blir förbannade, kallar hem sin ambassadör och stoppar nya svenska affärsvisum.Febril svensk aktivitet utbryter på UD, kungen kallas in och alla försöker släta över den svenska kritiken trots att den är befogad.

De senaste dagarna har det avslöjats att ett antal SD-nämndemän i våra domstolar har uttryckt sådana åsikter att det finns skäl att anta att de kan komma att luta sig mot sina rasistiska åsikter snarare än lagen, när de dömer folk. Det är naturligtvis bra att detta uppmärksammas. Flera av dem tycks nu dessutom lämna sina poster. Men problemet är inte att dessa nämndemän är sverigedemokrater. Grundproblemet är att vi har politiker som lekmannadomare i våra domstolar.

Här är en utmaning: EU-regler gör att franska fildelare kan hamna på no-fly-listan och vägras att flyga. Ett aprilskämt eller inte?

Härom dagen lämnade regeringens utredare Sten Heckscher sitt slutliga utlåtande om datalagringen. Det var ett eko av vad han hade att säga innan valet – nämligen att han inte ser några större problem med att lagra data om människors telekommunikationer utan brottsmisstanke. Vilket är en åsikt som är rakt motsatt mot EU-domstolens dom, som säger att detta strider mot de mänskliga rättigheterna. Nu går frågan in i regeringsmaskineriet. Där är sossarna mycket tydliga med att de tänker fortsätta lagringen av data om alla svenskars alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden, nätuppkopplingar och mobilpositioner.

Jag är fascinerad av hur politiker försöker rationalisera och förklara bort att deras röstande i riksdagen inte stämmer överens med vad de rimligen kan antas tycka. Det kan handla om små saker, som härom dagen när förmenta frihetspartier som M och C röstade mot att upphäva kravet på danstillstånd. Det kan handla om att sälja sig för makt. Som Miljöpartiet – som röstar mot sin egen politik när det gäller energi, miljö och övervakningsfrågorna. Men att sälja sin själ för att få sitta i regeringen är i vart fall ett svek som går att begripa. MP valde makten framför principerna och hedern. Ett större mysterium är vad de borgerliga partierna håller på med.

Europol – mot vanligt folks privatliv, men tittar åt andra hållet när NSA spionerar på våra bankaffärer.

Så var det dags igen. Natten till söndag skall armbandsur, spisklockor, datasystem, offentliga klockor och tv-mojänger ställas om igen. Om man kommer ihåg hur man gör. I morgon kommer många att ge upp och vi får se irriterande blinkande digitalklockor lite varstans. Kan vi inte lägga ner det här tramset med sommartid? Speciellt som Europa har en tidszon som sträcker sig från Polen till Spanien.

I går röstade riksdagen nej till en motion från FP om att avskaffa kravet på danstillstånd. Värt att notera är att förment frihetliga partier som M och C röstade nej. Nu sägs det visserligen att de borgerliga vill ta ett större grepp på tillståndsfrågorna. Lite senare. När frågan har mognat och tillfälle bjuds. När man har en vidare bild. När alla fakta lagts på bordet. När helhetsbilden har klarnat. När alla överväganden är gjorda. När helvetet har frusit till is…

Svensk drogpolitik är – som vanligt – kontraproduktiv. Nu är det polisen i Östergötland som stolt berättar att den slagit till mot ett 15-tal personer som odlat marijuana. Av nyhetsartikeln framgår att “de som odlar cannabis gör det bland annat för att slippa träffa langare”. Det är polisen själv som säger detta. Vilket rimligen leder till slutsatsen att dessa personer nu tvingas träffa langare. Vilket i sin tur innebär att polisens tillslag göder de gäng och ligor som ägnar sig åt droghandel.

Regeringen har i dag beställt en rapport om narkotikapolitiken. Men hoppas inte på för mycket. Socialdepartementet har givit projektpengar till organisationer som är kända för att stödja dagens misslyckade, repressiva drogpolitik – för att ta fram en rapport vars syfte är att ge stöd åt nämnda havererade politik. För säkerhets skull anger regeringen att rapporten skall mynna ut i “tio punkter om hur en restriktiv och balanserad narkotikapolitik kan se ut”. Restriktiv. Inte speciellt mycket utrymme för att ifrågasätta politikens inriktning eller för att tänka nytt, med andra ord.

Ibland känner jag mig frustrerad över att folk i allmänhet och media i synnerhet tycks ignorera viktiga nyheter – för att istället rikta all uppmärksamhet mot till exempel trivial tv-underhållning. Men någonstans tror jag ändå att en förvånansvärt stor del av svenska folket vet vad som sker. Problemet är att de inte har en aning om vad de skall göra åt saken. Så de tittar på Let’s Dance istället.

Jag tog en liten tupplur på soffan och vaknade upp till SR P1:s kulturprogram Kritiken. Man diskuterade Verdis opera Otello, baserad på Shakespeares pjäs Othello. Det förekom vissa snabba resonemang kring musik, sång och scenografi. Sedan lossnade det. Först ut var åsikten att detta drama kanske inte alls handlar om svartsjuka, utan om osunda mansideal. Såpass. Detta följdes sedan av en ängslig diskussion om hur man skall förhålla sig till att Otello traditionellt är svart och inte sällan spelas av svartsminkade vita människor. (Den svenska kulturvänstern har, som bekant, något slags problem med svarta människor.)

När Kristdemokraterna nu väljer ny ledning tycks det väcka mest uppmärksamhet att partiets EU-parlamentariker Lars Adaktusson inte föreslås ingå i partistyrelsen. Lika så gott tycker jag. Adaktusson är en egocentrerad, ytlig politiker som anser sig ha rätt att flyta ovanpå eftersom han är före detta journalist. Värt att notera är att det just nu sänds lite blandade signaler om Adaktussons kandidatur.