Begin typing your search above and press return to search. Press Esc to cancel.

Archives

Arbetare har ingen anledning att vara vänster

Visst, vi får saker för våra skattepengar oavsett vilka vi är. Kamelcenter, menskonst och identitetspolitisk kvasi-vetenskap till exempel. Vad gäller samhällelig kärnverksamhet – som ju är själva idén med att sluta sig samman i ett samhälle – ser det sämre ut.

Stoppa EU:s nya nätcensur!

Låt inte EU-kommissionen stressa igenom förordningen om terror-relaterat material online, i corona-krisens skugga. Vänta ett tag, så kan vi kanske slippa censur och uppladdningsfilter.

Hotet mot demokratin – bristande intresse

Demokratiskt underskott, hemlighetsmakeri, uppgörelser bakom stängda dörrar, kohandel och vänskaps-/maktkorruption är högst verkliga och påtagliga problem. Men ett minst lika stort problem är att folket inte är intresserat av vad den politiska makten har för sig.

Drömmen om ett rimligt samhälle

Corona-krisen har avslöjat fler brister i den samhälleliga kärnverksamheten. Vilket knappast förvånar någon. Det är en del i ett mönster. Men hur genomför vi ett systemskifte för att få ett rimligt samhälle – där det offentliga fokuserar på kärnverksamhet, kostnadseffektivitet och kompetens?

Brutal uppriktighet och radikal acceptans

Hemskt ledsen, men nu är det verkligheten och verkliga förhållanden som gäller – hur upprörande, motbjudande eller tragiskt detta än må vara. Att ägna sig åt önsketänkande, fantasier och formfrågor hjälper inte. Att skylla på andra hjälper inte. Det är bara slöseri med värdefull tid. Och att bli arg, rädd och upprörd hjälper inte heller. Det blockerar bara vår förmåga att fatta rationella beslut.

Nu är det dags att fundera igenom vår framtid

Vi kommer att ställas inför viktiga val. Internationellt samarbete eller isolationism – frihandel eller protektionism? Personligt ansvar eller en allt mer auktoritär stat? Transparent maktutövning eller en paranoid övervakningsstat? Fri marknad eller kommandoekonomi? Decentraliserad makt eller centralstyrning?

Krisbetraktelse från Berlin

20-tal – med pandemi, globalt undantagstillstånd, en lamslagen ekonomi, hotande massarbetslöshet och ett allt mer auktoritärt samhälle. Det trodde man inte. Så oerhört intressant – mitt i allt elände.

Efter krisen

Om krisen för något gott med sig – låt oss då hoppas att det blir en ny insikt om statens roll. Att det är dess kärnverksamhet som är det viktiga, som måste gå före allt annat. Att våra begränsade resurser prioriteras bort från trams och tingel-tangel och styrs över till gemensam säkerhet.

Dystopi eller nystart

Om vi inte får kontroll på både smittan och ekonomin – då kan vi glida in i något slags auktoritärt styre, vårt formellt sett demokratiska styrelseskick till trots.

En perfekt storm

Till skillnad från den politiska staten är det frihetliga, spontant framvuxna samhället mer stabilt. Dels eftersom man av erfarenhet vet vad som fungerar.

Vi behöver fria, oberoende media

Det är inte bara public service som kan misstänkas vara statens megafon. Förra året delades i runda slängar 600 miljoner kronor – av skattebetalarnas pengar – ut till olika tidningar runt om i landet.

Återspeglar media verkligheten?

Frågan är varför Sveriges Television vidareförmedlar denna – uppenbart skruvade – världsbild. Sympatiserar man med mullorna? Förmodligen inte, eftersom man vid andra tillfällen haft rimliga reportage om protesterna. Är man okunniga? Säkert ibland, men förmodligen inte i just detta fall. Vill man medvetet vilseleda svenska folket? I så fall varför? Eller handlar det om lättja på gränsen till inkompetens?

Ständigt mer övervakning

Tänk dig en skala från noll till 100. Noll är ingen övervakning alls. 100 är total övervakning av alla, alltid och överallt. Det råder ingen tvekan om att vi rör oss uppåt på denna skala. Men var på skalan befinner vi oss just nu?

Vänsterns plan: If you can’t beat them – confuse them

Postmodernism, som den ofta används av vänstern, är bekväm. Om det inte finns någon objektiv sanning – då kan man påstå lite vad som helst utan att behöva underbygga sina teser. Då kan man bortse från fakta och faktiska förhållanden. Då slipper man förhålla sig till den verklighet som så ofta är politiska projekts värsta fiende. Då behöver man inte ens begränsas av logik.

Pragmatisk libertarianism?

Vill man vara brutalt uppriktig är det nog så att ett nytt politiskt parti knappast kan skapas under traditionella, folkrörelsemässiga former. Skall det flyga måste det vara en toppstyrd verksamhet med en ledare som har fullt mandat.

Finns det något bättre att hoppas på?

Frågan är om det finns något bättre att hoppas på. Borgerligheten tycks ha internaliserat vänsterns världsbild och problemformuleringar. Och vårt stelbenta, tondöva, centraliserade system har fostrat folket att tro att det som råder är det normala.

Alla kan inte alltid hålla med alla om allt

Man får helt enkelt leva med att det finns olika åsikter. Det innebär inte att man behöver eller bör undertrycka sina egna åsikter. Men samhällsdebatten skulle vinna något oerhört på om inte allt omedelbart möttes med reflexmässiga känsloutbrott. Speciellt som sådana gör det svårare att förhålla sig rationellt till vad det nu handlar om.

Gråzonsläge?

Plötsligt börjar inrikesministern och rikspolischefen att tala om »gråzonslägen« där polisen kan behöva ta hjälp av militären. Är det något i görningen – eller är det bara den härskande politiska klassen som gör sig till, för att motivera sin egen existens?

Inkompetens som arbetsmetod

Hur kommer det sig att statlig verksamhet gång på gång visar sig misskötas – utan att problemen åtgärdas, utan att högsta ansvariga informeras och utan att väljarna utkräver ansvar?

Störta januari-regeringen!

Socialdemokraternas ego kan endast mäta sig med deras enastående inkompetens. Ju mer makt de lägger under sig, ju mer saker kommer att gå åt skogen. Det är den där viljan att centralstyra. Att ställa sig i vägen för samhällets och individens naturliga evolution. Att ändra på saker bara för att man kan, vilket ofta leder till att de slutar fungera.