Begin typing your search above and press return to search. Press Esc to cancel.

Archives

Skatt, samtycke, tvång, rättigheter och moral

Bäst är den regering som inte märks. Som tar ut låga skatter, sköter det som verkligen är viktigt, är kompetent och ansvarsfull – och som i övrigt lämnar människor att göra sina egna livsval och söka lycka och mening efter eget huvud. En regering som längst möjligt lämnar vanligt, hederligt folk ifred.

Krisen exponerar systemfelen

Ju fler regler man har, ju mindre utrymme finns det för sunt förnuft och personligt ansvarstagande. Ju mer micromanagement de styrande ägnar sig åt, ju mindre utrymme har personalen i frontlinjen att fatta beslut utifrån rådande (ofta nya och föränderliga) förutsättningar.

Finns det någon plan?

Att Sverige drivit en självständig linje i corona-krisen kan lika gärna vara resultatet av någon genial Tegnellsk insikt som politisk handlingsförlamning. Något som talar för det senare är att det fortfarande inte verkar finnas någon övergripande strategi. Vilket – kanske – är lika så gott. Att vi får ta saken som den kommer.

Politiken, krisen och verkligheten

Det är som parallella universa. Å ena sidan en stat som fortsätter i stort sett som förut. Å andra sidan skenande arbetslöshet, konkurser, forcerade strukturomvandlingar, en detaljhandel på sparlåga och en industri med ödelagda leverans- och distributionskedjor. Och en integrationspolitik som går ut på att man hellre försörjer människor med skattepengar än tillåter enkla jobb med lägre lön.

Har vi varit naiva nu igen?

Sverige har en väldigt centraliserad kultur. Det lämnas väldigt lite utrymme för enskilda initiativ – då allt redan är detaljreglerat, även om verkligheten förändras. Det finns inget utrymme för enskilda individer i systemet att bryta rang, kliva in och ta ansvar. Var och en sköter bara sitt, ingen tar något ansvar för helheten. Det är lite som i de gamla öststaterna.

Underskatta inte vänstern

Att revolutionen låter vänta på sig har i huvudsak berott på att arbetarklassen inte varit särskilt intresserad och att det var länge sedan den i någon egentlig mening kände sig förtryckt. Det är därför vänstern skär pipor i vassen när vi nu drabbats av en allvarlig samhällskris.

Den gröna energin tillintetgjord av Michael Moore

Här är filmen som driver grönvänstern till vansinne. I första halvan slits den förnyelsebara energin i stycken. Sedan avrättas så väl det gröna baggböleriet som miljöorganisationernas oändliga falskhet. Och sedan dödar mänskligheten sig själv på grund av överbefolkning – vilket tyvärr känns en smula kliché-artat i en annars egensinnig film.

Arbetare har ingen anledning att vara vänster

Visst, vi får saker för våra skattepengar oavsett vilka vi är. Kamelcenter, menskonst och identitetspolitisk kvasi-vetenskap till exempel. Vad gäller samhällelig kärnverksamhet – som ju är själva idén med att sluta sig samman i ett samhälle – ser det sämre ut.

Stoppa EU:s nya nätcensur!

Låt inte EU-kommissionen stressa igenom förordningen om terror-relaterat material online, i corona-krisens skugga. Vänta ett tag, så kan vi kanske slippa censur och uppladdningsfilter.

Hotet mot demokratin – bristande intresse

Demokratiskt underskott, hemlighetsmakeri, uppgörelser bakom stängda dörrar, kohandel och vänskaps-/maktkorruption är högst verkliga och påtagliga problem. Men ett minst lika stort problem är att folket inte är intresserat av vad den politiska makten har för sig.

Drömmen om ett rimligt samhälle

Corona-krisen har avslöjat fler brister i den samhälleliga kärnverksamheten. Vilket knappast förvånar någon. Det är en del i ett mönster. Men hur genomför vi ett systemskifte för att få ett rimligt samhälle – där det offentliga fokuserar på kärnverksamhet, kostnadseffektivitet och kompetens?

Brutal uppriktighet och radikal acceptans

Hemskt ledsen, men nu är det verkligheten och verkliga förhållanden som gäller – hur upprörande, motbjudande eller tragiskt detta än må vara. Att ägna sig åt önsketänkande, fantasier och formfrågor hjälper inte. Att skylla på andra hjälper inte. Det är bara slöseri med värdefull tid. Och att bli arg, rädd och upprörd hjälper inte heller. Det blockerar bara vår förmåga att fatta rationella beslut.

Nu är det dags att fundera igenom vår framtid

Vi kommer att ställas inför viktiga val. Internationellt samarbete eller isolationism – frihandel eller protektionism? Personligt ansvar eller en allt mer auktoritär stat? Transparent maktutövning eller en paranoid övervakningsstat? Fri marknad eller kommandoekonomi? Decentraliserad makt eller centralstyrning?

Krisbetraktelse från Berlin

20-tal – med pandemi, globalt undantagstillstånd, en lamslagen ekonomi, hotande massarbetslöshet och ett allt mer auktoritärt samhälle. Det trodde man inte. Så oerhört intressant – mitt i allt elände.

Efter krisen

Om krisen för något gott med sig – låt oss då hoppas att det blir en ny insikt om statens roll. Att det är dess kärnverksamhet som är det viktiga, som måste gå före allt annat. Att våra begränsade resurser prioriteras bort från trams och tingel-tangel och styrs över till gemensam säkerhet.

Dystopi eller nystart

Om vi inte får kontroll på både smittan och ekonomin – då kan vi glida in i något slags auktoritärt styre, vårt formellt sett demokratiska styrelseskick till trots.