På tisdagseftermiddagen släppte EU-kommissionen sin nya Digital Services Act. Jag har läst lagförslagen så att du slipper.

Automatiserad censur av åsikter på internet, ett nytt datalagringsdirektiv, bakdörrar till krypterade meddelanden, utökat mandat för FRA, EU-gemensamma regler för vad som får uttryckas på nätet… Storebrors- och övervakningsstaten rullas just nu ut i högt tempo.

I en debattartikel i Dagens Industri meddelar Moderaterna följande: På måndag presenterar Moderaterna ett förslag i riksdagen om att utreda förutsättningarna för att driva Ringhals 1 vidare.

De flesta människor vill naturligtvis att allt skall bli som vanligt igen. Andra ser krisen som en möjlighet att flytta fram sina politiska positioner och att driva sina politiska favoritfrågor. Vi ser redan hur detta skapar nya politiska spänningar.

Man skall med andra ord inte vänta sig att frihetens fiender skall komma i samma skepnad som vid tidigare tillfällen. Eller från samma håll.

Det är inte alls säkert eller ens troligt att allt kommer att bli som vanligt igen.

Skall vanligt folk ha rätt till privat, krypterad elektronisk kommunikation? Den frågan är högaktuell i EU just nu.

Marknad är direkt folkvälde med valfrihet. Politik är representativ makt som ursäkt för att styra och ställa över folk. På marknaden är vi alla med och styr – i den politiska staten ligger makten i överhetens händer.

“Det tycks ha blivit något slags sport att medvetet vantolka andra, tillskriva sina fiender påhittade åsikter och att samtidigt ducka diskussioner i sak. Med nerverna utanpå kroppen, taggarna utåt, på ständig jakt över något att slå ner på eller bli kränkt över.

Förändring medför besvär. Den omskapar vår verklighet. Den rubbar vår världsbild. Den tvingar oss att ompröva det invanda.

Enkelt uttryckt: När våra rättigheter inskränks behöver det inte vara uttryck för auktoritära ideologier. De kan uppenbarligen även inskränkas i namn av vår egen säkerhet och kollektivets bästa. I god demokratisk ordning. Men det är likväl inskränkningar i våra fri- och rättigheter. Vilket inte får hanteras lättvindigt. Helgar ändamålen verkligen medlen? Saken är att när den härskande politiska klassen väl fått smak för undantagstillståndets makt – då har en gräns passerats. När man en gång väl inskränkt medborgarnas grundläggande rättigheter – om än i ett förment gott syfte och om än tillfälligt – då har man tillfört ännu ett verktyg till maktens verktygslåda. Då har man sänkt tröskeln för att göra det igen. Fast då kanske av något annat skäl.

Naturligt framvuxen gemensam samhällelig verksamhet är som regel bättre fungerande, betydligt mer stabil och och begriplig än när sådant styrs av politiska påfund och tillfälliga majoriteter. Det blir helt enkelt bättre om politikerna inte lägger sig i så mycket.

Frågan man måste ställa sig är om det är media som styr politiken idag. Följdfrågan blir då med vilket mandat.

Progressiv skatt (ökad procentuell beskattning med ökad inkomst), platt skatt (samma procentuella skattesats för alla) eller »rak skatt« (samma belopp för alla) – vad är rimligt och rättvist?

Socialism och kommunism lider av en felsyn. Det är fattigdom de borde bekämpa, inte rikedom.

Plötsligt fick makthavare en möjlighet att begränsa människors rörelsefrihet, inskränka mötesfriheten och kringskära näringsfriheten. Lika plötsligt insåg de att sådant kan ha sina… fördelar.

En bekant kikade in på någon mördad klanpersonlighets Facebook-sida. Vad gillade han och människorna i hans omgivning? Jo, Greta Thunberg, Joakim Lamotte och feta bensinslukande Audi-bilar. Mycket känslor, noll konsekvens.

Det finns saker som är rätt uppenbara när det gäller gäng- och klankriminalitet.

Det börjar kännas som att det öppna samhället och den demokratiska rättsstaten bara var en parentes i historien.

Allt blir betydligt mer begripligt om man börjar betrakta politiken som en kriminell verksamhet: Ett gigantiskt bedrägeri som syftar till att överföra makt, pengar och fringisar till politikerna själva – och deras kompisar. På skattebetalarnas bekostnad.

Är de tyska demonstrationerna mot corona-insatserna bara ett högerextremt jippo – eller är de tecken på att något annorlunda håller på att ske i samhällsdebatten? Kanske något politiken och media missar? Och är det i så fall bra eller dåligt?

I sammanhanget kan man spekulera i om studenternas bristande förmåga att uttrycka sig i skrift kan ha något samband med att samhällsdebatten håller på att bli allt mer känslostyrd. Att skriva är att koppla på sitt analytiska tänkande, istället för att låta reptilhjärnan reflexmässigt reagera utan större eftertanke.

Innan samarbetet med Socialdemokraterna var MP uttalade, högljudda motståndare till övervakningsstaten. Här har man lagt sig platt. För att rädda regeringssamarbetet med S har MP i riksdagen röstat nej såväl till att riva upp FRA-lagen som till ett förslag om att utreda FRA:s roll i den globala massövervakningen. Vilket är ett gigantiskt svek av ett parti som fram till valrörelsen 2014 profilerade sig som motståndare till övervakningsstaten.

Min poäng är att mycket som tillskrivs konspirationer, hemliga maktsällskap och dolda agendor i själva verket sker helt öppet – utan att någon reagerar.

Man kan misstänka att kravet på grundlagsskyddat oberoende för public service i grunden handlar om att SR och SVT skall kunna fortsätta vara en skattefinansierad lekstuga för vänstern.