Får man kommentera gatubilden eller blir det automatiskt ett uttryck för rasism och fördomar? Frågan måste ställas sedan Svenska Dagbladets Ivar Arpi överösts av kritik och insinuanta kommentarer efter en ledartext på ämnet.

Det sveper en konservativ våg över Sverige, om vi ska tro vissa tyckare. Vid en första anblick kan det se så ut.

Den tidigare integrationsministern Erik Ullenhag kandiderar till partiledarposten för Liberalerna. Det som många av hans fränaste motståndare drömt om men kanske inte vågat hoppas på är nu på väg att bli verklighet. En vandrande karikatyr är på väg att ta över efter Jan Björklund.

En ny trend de senaste åren är att samtliga partiledare, möjligen vänsterledaren undantagen, proklamerar sin kärlek till Sverige. Alla vill kort sagt vara Sverigevänner nu.

När Folkhälsomyndigheten 2016 fick regeringens uppdrag att titta på svenska folkets sexuella hälsa och vanor var det nog få som räknade med några revolutionerande resultat.

Valåret 2014 stod Feministiskt initiativ på sin absoluta höjdpunkt. Alla ville vara feminister och partiet blev mediernas gullegrisar. Gudrun Schyman åkte land och rike runt och pratade feminism och intervjuades överallt. De utmålades som den goda kraften i kampen mot Sverigedemokraterna.

Så har de europeiska folken sagt sitt. Även om gröna partier har gått bra i en rad EU-länder var det framför allt de nationalistiska partierna som gick framåt.

Varför finns Moderaterna? Det är en fråga som ingen tycks kunna besvara, allra minst Moderaterna själva. Onekligen är detta problem för ett parti som gör anspråk på att vara landets ledande politiska kraft i opposition.

Mainstreammedierna har fått ett underbart smaskigt köttben att tugga på så här dagarna före Europaparlamentsvalet. Sverigedemokraternas toppnamn Peter Lundgren har erkänt att han tagit en kvinna på brösten vid ett tillfälle under en ”blöt fest” för över ett år sedan. Han har bett om ursäkt, kvinnan har acceptera ursäkten och de umgås i dag tillsammans med sina respektive.

Sveriges kommuner och landsting, SKL, har hissat varningsflagg i flera år. De har varnat för att många kommuner går mot stora underskott och förutspått stora skattehöjningar som en följd. Tror ni någon lyssnade?

Inför riksdagsvalet i fjol pumpade mainstreammedierna på allt de kunde för att klimatfrågan skulle få ökad uppmärksamhet bland väljarna.

Svenska partiledardebatter är ett fattigdomsbevis. Det finns korn av insikter här och var, men överlag låter allt förvirrande likt hur det har låtit de senaste fem, sex åren.

Jag hade inte tänkt kommentera Stefan Löfvens förstamajtal mer än jag redan har gjort på Facebook, men mångas upprörda reaktioner gör att jag ändå vill påpeka några saker.

Det var millennieskifte och jag och två andra libertarianer hade målat fina plakat för att demonstrera passivt på första maj. Mot socialism och socialdemokrati, mot höga skatter och förmynderi. Detta gillades inte av de ”riktiga” demonstranterna, även om en syndikalist faktiskt berömde vårt arbete med plakaten. En socialdemokrat klagade över att vi störde ”hans dag”.

– Patienten var väldigt frisk, sade läkaren.
– Men han dog ju!
– Man kan inte döma en persons hälsa utifrån en enskild dag, avslutade läkaren.

Omvärlden intresserar sig alltmer för Sverige. Inte längre så mycket för Volvo, Abba, Ikea och Spotify utan för sprickorna i fasaden.

Beslutet att inte ens ta ordet kristna i sin mun kan möjligen förklaras med att somliga vill akta sig för att elda på ett religionskrig mellan kristna och muslimer. Men kriget är faktiskt redan här.

Nu har DN hamnat i bråk med medborgarjournalisten Joakim Lamotte. Detta efter att Lamotte hjälpt en mamma att avskräcka en man från att kontakta hennes 14-åriga dotter igen efter upprepade sexuella trakasserier.

Den absurda tanken att svensk landsbygd kan räddas med stor asylinvandring har krockat med verkligheten. Men som synes av den förre statsministern Reinfeldts ständiga utspel, och vad Centerpartiet envist framhärdar i, spelar detta ingen roll. När terrängen och kartan inte passar ihop är det kartan som gäller.

Reinfeldt håller fast vid sina käpphästar om öppna gränser och fri rörlighet som en förutsättning för tillväxt och välfärd.

Två år har gått sedan Rakhmat Akilov mördade fem människor och skadade fler med en stulen ölbil på Drottninggatan. Dylika händelser brukar leda till årsminnesdagar. Men inte i Stockholm. Efter 24 månader är saken glömd. Månne tycker politikerna att händelsen stör Stockholms image.

Sedan länge har det varit uppenbart att det politiska och mediala etablissemanget är mer upptagna av verklighetsbilden än själva verkligheten. Nu kan nästa steg i verklighetsförnekelsen vara på väg.

Partiet som rustat ned försvaret, propagerat för fri migration och lagt armarna i kors i kampen mot grov brottslighet och terrorism ville plötsligt höja försvarsanslagen, ha flyktingstopp och anklagade den socialdemokratiska regeringen för flathet mot bovar och terrorister.

En mittenpolitik är i dagsläget långtifrån önskvärd för ett Sverige som behöver en regering som prioriterar de rent existentiella frågorna. Syftet med ett dylikt samarbete måste vara verklig förändring.

Gratistidningen Metro har ekonomiska bekymmer. De anställda har inte fått lön och tryckningen av pappersupplagan har tillfälligt ställts in. DN har tappat läsare under lång tid och försöker med aggressiva erbjudanden locka onlineprenumeranter. Svenska Dagbladet lever på presstöd.

I söndagens Agenda intervjuades Stefan Löfven om såväl hedersvåld som migrationspolitik och Kristdemokraternas vägval. Det tittarna bjöds på var precis som väntat ännu en rad inövade floskler.

Stefan Löfven höll under lördagsförmiddagen tal på Socialdemokraternas partikongress. I talet nämnde han bland annat kampen mot hedersförtrycket. Sin vana trogen tog statsministern i, lät tuff och mycket bestämd. Men vi har lärt oss att genomskåda den retoriken nu.

Det är något med världens undergång som alltid har kittlat den mänskliga fantasin. Från de tidiga civilisationerna fram till våra dagar har människan fantiserat om världens slut.

Valet till Europaparlamentet är bara drygt två månader bort. Det är ett val som traditionellt har varit väldigt lågprioriterat av både väljare och medier men som i år ser ut att få betydligt större uppmärksamhet än brukligt.

Busschaufförer i vissa så kallade utsatta områden ska utrustas med kroppskameror av säkerhetsskäl. UPS slutar leverera paket till vissa adresser i Malmö av säkerhetsskäl. Och i Alvik ser folk numera bara på när människor blir rånade. Det har blivit vardag.