Begin typing your search above and press return to search. Press Esc to cancel.

Archives

Andras ansvar

Vid det här laget har justitieminister Morgan Johansson satts att debattera med många olika riksdagsledamöter i frågor som rör brottsutvecklingen i Sverige.

Ofredsår

Det finns teorier om att Socialdemokraterna inte ville vinna valet 1991. Detta skulle bero på att partiet insåg vilken kris som Sverige stod inför.

För syns skull

I granskningen Konsekvensanalyser inför migrationspolitiska beslut från 2017 sågar Riksrevisionen regeringens migrationspolitik under åren 2004-2015 vid fotknölarna.

Enpartistaten

”Det kändes nästan som en statskupp.” Så beskrev Marika Ulvskog som bekant känslan efter att den borgerliga oppositionen vann valet 1976. Socialdemokraterna hade då regerat i 50 år, en unikt lång tid i ett demokratiskt västland.

Ett lögnaktigt fiasko

Fyra av riksdagens partier – Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna – saknar förtroende för justitie- och inrikesminister Morgan Johansson.

Hans kompletta fiasko som chef för justitiedepartementet i åtta år har vållat stor kritik, men nästan värre än det politiska misslyckandet är Johanssons arroganta sätt och selektiva förhållande till verkligheten. Han vägrar konsekvent att medge minsta ansvar. Det är antingen den gamla alliansregeringens fel. Eller den nuvarande oppositionens. Eller kommunernas (de borgerligt styrda, märk väl). Och då har vi inte ens nämnt hans bedrövliga twittrande.

Denna arrogans, denna skamlöshet, är Morgan Johanssons hela väsen. Det är fascinerande att se honom i debatter. Ena stunden anklagar han motståndarna för personangrepp, sekunden senare går han själv till angrepp med slag under bältet. Jag tror inte ens han märker det själv längre.

Morgan Johansson återkommer ofta till hur mycket regeringen har gjort sedan han själv klev in på justitiedepartementet 2014. Han skryter om hur hans parti gick till val på hundra punkter i ett kriminalpolitiskt program 2014. Kriminalpolitiken var emellertid inte en prioritet då och fanns inte ens med i partiets valmanifest. Fokus var arbetslösheten, miljön, välfärden och skolan.

Då, när han var ordförande i justitieutskottet och rättspolitisk talesperson för Socialdemokraterna, gav Morgan Johansson tummen ned för den sortens straffskärpningar han i egenskap av justitieminister skryter om nästan dagligen. Då fokuserade han i stället på behovet av att höja uppklarningsprocenten. Eftersom polisens arbete inte har blivit bättre är det inget Johansson lyfter fram längre.

I opposition sade Morgan Johansson:

Det räcker inte med mer pengar och det räcker inte med fler poliser. Man måste också titta på hur polisen jobbar, hur polisen är organiserad, vilka metoder polisen har för att klara upp brott. Det har inte regeringen klarat.

Som justitieminister pratar Johansson konstant om pengar och fler poliser. Han har alltså blivit just den sortens politiker han kritiserade allianspolitikerna för att vara. Han konstruerar i efterhand en bild av att Socialdemokraterna legat i framkant i kriminalpolitiken de senaste åtta åren när sanningen är att partiet släpat benen efter sig och riksdagen genom ett hundratal tillkännagivanden tvingat regeringen att agera.

Morgan Johanssons jobb kommer slutligen räddas av Centerpartiet och en politisk vilde. Som så ofta rycker Annie Lööfs lakejer ut till socialdemokratins försvar. De säger sig vara kritiska mot Johanssons arbete, men menar att det inte motiverar en misstroendeförklaring. Som om nya rekord i dödsskjutningar och ministerns ständiga bortförklaringar och vägran att ta ansvar är något att rycka på axlarna åt.

Det enda sättet att få bort lögnaktiga oduglingar som Morgan Johansson är att besegra hans parti i ett val. Oppositionen har chansen i september, men ingenting tyder på att de kommer lyckas. Misstroendeförklaringen kan ses som ett desperat försök att vinna ett tröstpris innan valet. Det må så vara. Det tvingade åtminstone Centerpartiet att ånyo varudeklarera sin rödgröna färg.

Tidigare bloggat:
Popcornregeringen
De skamlösa

Med en sengångares hastighet

Minns ni valstugereportaget? Janne Josefssons reportage var ett av de första med dold kamera som drog ned brallorna på politikerna och visade på att de säger en sak utåt och en annan när de tror att de talar med en väljare privat.

Ointresset

Det är valår, och sällan blir vi som medborgare mer reducerade till en enda sak som just då. Vi blir väljare. Begreppet väljare har något identitetslöst och underdånigt över sig.

Med ådahlsk självsäkerhet

I SVT går ett program som heter Sverige möts. Namnet är en smula lustigt eftersom debatterna, vars upplägg är som de alltid har varit när statstelevision ska ordna debatter, inte leder till något möte i egentlig mening utan endast käbbel.

När det otänkbara blev det oundvikliga

Sverige ska ansöka om medlemskap i Nato. Det har riksdagen beslutat i stor enighet. För bara några månader sedan var detta inte alls på den politiska agendan. Hur kan ett demokratiskt land lägga om sin säkerhetspolitik så snabbt och radikalt?

Tuffa tider

Börsfall. Krig. Skenande priser på mat, drivmedel och el. Stigande räntor. Förväntat fallande bostadspriser. Den högsta inflationen på över 30 år.

Public desinformation

Kristdemokraternas ledare Ebba Busch frågade sig i Ekots lördagsintervju varför inte polisen sköt skarpt mot den mobb som försökte ta livet av dem under korankravallerna. För detta fick hon genast häftig och välorkestrerad kritik från sina politiska motståndare. Vare sig justitieministern eller Miljöpartiets språkrör var ett dugg intresserade av att försöka förstå Buschs resonemang utan nöp direkt på ett enskilt citat.

Utförsbacken

Ebba Busch uttryckte det många vanliga svenskar frågat sig efter korankravallerna: varför sköt inte polisen skarpt när de utsattes för regelrätta mordförsök från en synnerligen aggressiv mobb?

Den retirerande polisen

En man utannonserar att han ska bränna Bibeln, Han anser att kristendomen är en farlig religion. De fria pingstförsamlingarna samlar sig till motstånd. De samlar gatsten och får genast stöd av unga kristna som sluter upp och går till attack mot polisen. De vandaliserar bilar och…

En annorlunda valrörelse

Valrörelsen närmar sig, men det är påtagligt loj stämning hos såväl de politiska partierna som i det mediala etablissemanget. Ukrainakriget överskuggar hittills alla andra politiska frågor. Inte ens de rekordmånga dödsskjutningarna ges särskilt stor uppmärksamhet längre.

I tvärvändningarnas land

Sverige kan vara på väg in i Nato. I rusande fart svänger nu både den allmänna opinionen och den politiska beredvilligheten att med största brådska skicka in en svensk ansökan om Natomedlemskap. Skälet till detta är förstås kriget i Ukraina.

Svensken och stridsviljan

Det finns en scen i Ridley Scotts film Gladiator som satt sig i minnet. Den stolta romerska armén står stridsberedd i skogarna mot en underlägsen fiendearmé som vägrar inse styrkeförhållandena, eller bara inte bryr sig. De är där för att slås till sista man.

Omprövningens tid

Vi har krig i Europa igen. Sverige har fattat ett historiskt beslut att skicka krigsmateriel till en krigszon. Och nu ska totalförsvaret rustas upp, meddelar statsminister Magdalena Andersson.

Ministern som är lite efter

Brottsutvecklingen i Sverige har blivit en av de hetaste politiska frågorna på senare år. Det handlar inte bara om det eskalerande skjutvapenvåldet utan också som ungdomsrån och utsatthet för sexuellt våld. Mätningar efter mätningar visar att utvecklingen går åt fel hål, och det snabbt.

En certifierad samtid

Men det är allvar. För Karin Adelsköld och tre komikerkollegor är det allvar. Humor ska nämligen inte kränka någon, tycker de. Därför har de tagit initiativ till att införa en uppförandekod för komiker. Syftet är att skapa en ”sundare och mer inkluderande arbetsmiljö”.

Mellan undergång och paradis

Aldrig blir striden om vem som äger verklighetsbeskrivningen så hård och uppenbar som under ett valår. Valkampanjen 2022 har redan börjat. Lite förenklat står som vanligt två alternativ mot varandra: ett som beskriver verkligheten som mestadels positiv och ett som har en mer negativ uppfattning om samhällsutvecklingen.

Vanliga män slår inte

Sedan drygt två decennier tillbaka är det förbjudet att köpa sexuella tjänster, ett förbud som för övrigt primärt är riktat mot manliga köpare och kvinnliga säljare (det går utmärkt för kvinnor att få underlivsmassage utan att det anses som något konstigt, än mindre olagligt).

Spelets regler

En liten konversation på Twitter mellan Vänsterpartiets ekonomiskpolitiska talesperson Ulla Andersson och en motdebattör fångar väl hur spelets regler fungerar i svensk politik.l.

När nog är nog

Spola tillbaka två år i tiden och försök minnas hur livet såg ut då. Mycket av det som har hänt sedan dess hade varit otänkbart att föreställa sig.

Vad är det vi ska försvara?

Hur skulle ett sojamjölksdrickande, genuscertifierat och feminiserat folk motiveras att ens lyfta ett vapen? Och för vad? Jag kan redan se statsminister Magdalena Andersson sammanbitet stå där och säga att vi ska försvara jämställdheten och jämlikheten, som om landet Sverige efter våra förfäders hårda slit har reducerats till blott en socialdemokratisk välfärdsmodell.

Popcornpolitiken

Svensk politik präglas av yta och väldigt lite innehåll. Det finns en stor medvetenhet hos det politiska etablissemanget hur man når ut bäst i medierna och hur enskilda förslag ska vinklas för att få största och bästa möjliga uppmärksamhet hos den mediala elit som sedan länge gett upp sitt granskande uppdrag.

Att marschera i takt i världens mest toleranta land

Den svenska självbilden är att Sverige är ett av världens mest öppna och toleranta länder. I vissa avseenden stämmer det, men det är bara en sida av myntet. I Sverige finns nämligen en otäck baksida av denna tolerans, och det är intoleransen mot alla som avviker från den rätta läran.

(S)uperutvecklingen

Stefan Löfven sammanfattade sin katastrofala tid som statsminister som ”sju fantastiska år”. För honom, kanske, men knappast för Sverige. I stort sett alla parametrar pekar åt fel håll. Det tycks däremot inte spela någon som helst roll för folkets uppfattning om vilka som bör regera landet.

Vilka står upp för vanligt folk?

Sällan blir gapet mellan etablissemanget och vanligt folk så tydlig som när von oben-journalister i medströmspressen fattar pennan och skriver ned sina reflektioner av dagens samhällsproblem. Det blir lätt lite Marie-Antoinette över det hela.

Bitterhet, hyckleri och heilande

Nyheter Idag har haft en del scoop genom åren. Det senaste som fick genombrott även i medströmsmedierna var avslöjandet att den nya ministern Ida Karkiainen i sina sena tonår både heilat och umgåtts i extrema kretsar. Det var helt enkelt omöjligt för etablissemangsmedierna att ignorera.