Begin typing your search above and press return to search. Press Esc to cancel.

Archives

När kritik stämplas som illojalitet

När kritik mot regering, riksdag och folkvalda nu har börjat stämplas som ”hat” i Sverige, måste vi fråga oss vart tusan vi är på väg. Har eliten blivit så känslig för kritik att minsta uns av folklig irritation, besvikelse och ilska ses som illojalitet och Sverigehat? Vänstern har börjat kalla sig för ”Sverigevänner” – som om en sverigevänlig politik handlade om att tala gott om landet, inget mer.

Vägvalet

Liberaler och konservativa har alltid haft lite olika utgångspunkter men på senare tid, i ett historiskt perspektiv, kunnat lägga dessa skillnader åt sidan i en gemensam strävan att bekämpa socialismen.

Ett vuxnare land

Sverige lider av en åkomma. Vi betraktar vuxna som barn. Ingen har något eget ansvar för sin situation. Det går alltid att skylla på samhället, kommunen, staten eller någon myndighet som anses ha brustit. Sålunda får den ensamkommande som tackade för gästfriheten genom att våldta sitt familjehems dotter anses vara tämligen integrerad då han skyllde på att ingen berättat för honom att man faktiskt inte får våldta i Sverige.

Liberal dogmatism

En debatt i Studio Ett i torsdags satte fingret på den liberala dogmatism som präglat delar av svensk politik under en tid, men synnerligen kännbara konsekvenser.

En annan tid, ett annat land

Reinfeldt, Ullenhag och Löfven har under åren hävdat att Sverige har ”berikats” av (asyl)invandring. Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson har påstått att det är spännande att få vara med när Sverige förändras. Jag har nu nått den ålder när jag inte längre söker spänning. Jag har inte någon större lust att bli berikad heller, för den delen.

Om skatterna och vad fan vi får för pengarna

I en debatt i SVT:s Morgonstudion häromdagen påstod Aftonbladets Susanna Kierkegaard att det har skapats en ny åsiktskorridor (tidningens linje har för övrigt alltid varit att det aldrig funnits någon åsiktskorridor). I denna nya ordning får man inte prata om skattehöjningar, påstod ledarskribenten.

Gatubilden och anständigheten

Får man kommentera gatubilden eller blir det automatiskt ett uttryck för rasism och fördomar? Frågan måste ställas sedan Svenska Dagbladets Ivar Arpi överösts av kritik och insinuanta kommentarer efter en ledartext på ämnet.

Svag och vag Ullenhag

Den tidigare integrationsministern Erik Ullenhag kandiderar till partiledarposten för Liberalerna. Det som många av hans fränaste motståndare drömt om men kanske inte vågat hoppas på är nu på väg att bli verklighet. En vandrande karikatyr är på väg att ta över efter Jan Björklund.

Har knasfeministerna besegrats nu?

Valåret 2014 stod Feministiskt initiativ på sin absoluta höjdpunkt. Alla ville vara feminister och partiet blev mediernas gullegrisar. Gudrun Schyman åkte land och rike runt och pratade feminism och intervjuades överallt. De utmålades som den goda kraften i kampen mot Sverigedemokraterna.

Ett (m)eningslöst parti

Varför finns Moderaterna? Det är en fråga som ingen tycks kunna besvara, allra minst Moderaterna själva. Onekligen är detta problem för ett parti som gör anspråk på att vara landets ledande politiska kraft i opposition.

Nu får det vara sluttramsat

Mainstreammedierna har fått ett underbart smaskigt köttben att tugga på så här dagarna före Europaparlamentsvalet. Sverigedemokraternas toppnamn Peter Lundgren har erkänt att han tagit en kvinna på brösten vid ett tillfälle under en ”blöt fest” för över ett år sedan. Han har bett om ursäkt, kvinnan har acceptera ursäkten och de umgås i dag tillsammans med sina respektive.

Baksmällan

Sveriges kommuner och landsting, SKL, har hissat varningsflagg i flera år. De har varnat för att många kommuner går mot stora underskott och förutspått stora skattehöjningar som en följd. Tror ni någon lyssnade?

Pyttipannapolitiker

Svenska partiledardebatter är ett fattigdomsbevis. Det finns korn av insikter här och var, men överlag låter allt förvirrande likt hur det har låtit de senaste fem, sex åren.

Bekämpa sossar på sossars vis

Jag hade inte tänkt kommentera Stefan Löfvens förstamajtal mer än jag redan har gjort på Facebook, men mångas upprörda reaktioner gör att jag ändå vill påpeka några saker.

En förljugen dag

Det var millennieskifte och jag och två andra libertarianer hade målat fina plakat för att demonstrera passivt på första maj. Mot socialism och socialdemokrati, mot höga skatter och förmynderi. Detta gillades inte av de ”riktiga” demonstranterna, även om en syndikalist faktiskt berömde vårt arbete med plakaten. En socialdemokrat klagade över att vi störde ”hans dag”.

Tillståndet i nationen

– Patienten var väldigt frisk, sade läkaren.
– Men han dog ju!
– Man kan inte döma en persons hälsa utifrån en enskild dag, avslutade läkaren.

Rätt och fel offer

Beslutet att inte ens ta ordet kristna i sin mun kan möjligen förklaras med att somliga vill akta sig för att elda på ett religionskrig mellan kristna och muslimer. Men kriget är faktiskt redan här.

DN och medborgarjournalistiken

Nu har DN hamnat i bråk med medborgarjournalisten Joakim Lamotte. Detta efter att Lamotte hjälpt en mamma att avskräcka en man från att kontakta hennes 14-åriga dotter igen efter upprepade sexuella trakasserier.

När bidragen sinar politiker ej längre flinar

Den absurda tanken att svensk landsbygd kan räddas med stor asylinvandring har krockat med verkligheten. Men som synes av den förre statsministern Reinfeldts ständiga utspel, och vad Centerpartiet envist framhärdar i, spelar detta ingen roll. När terrängen och kartan inte passar ihop är det kartan som gäller.