När Decemberöverenskommelsen slöts 2014 sades det att jag var den ende icke-avlönade som försvarde överenskommelsen på den borgerliga sidan. Sant är i vilket fall att jag genom alla år varit en av de mest ihärdiga supportrarna för Alliansen mellan M, C, L och KD. Men jag känner ingen entusiasm över den debattartikel som partisekreterarna idag publicerar i DN. Tvärtom. Artikeln saknar energi, kamplust och kompass. Det är mer “härtill-känner-vi-oss-tvungna-att-säga” över texten. Men värst är att jag tappat förtroendet och tilliten till partiernas förmåga att se verkligheten som den är.

Idag skriver musikern Björn Ulvaeus i SvD: “Det talas nu i medierna om en paneuropeisk ­central databas dit alla uppgifter om och iakttagelser av terrorister kunde inrapporteras och vara omedelbart tillgängliga för de deltagande ländernas säkerhetspolis. Det skulle naturligtvis vara ett dråpslag för IS och al-Qaida. Så varför finns det inte en sådan?”

Normalt brukar i amerikanska primärval den kandidat, inom respektive parti, som tidigt skaffar sig en ledning snart utöka sitt övertag samtidigt som motkandidaterna ganska kvickt avsäger sig sin kandidatur och segraren kan skina i glansen som dominerande vinnare. Men detta år blir ingenting som det brukar vara i USA. Medierna vill, av någon anledning, lyfta fram den ovanligt hårda striden mellan republikanska presidentkandidater. Men på den demokratiska sidan råder inte brist på strid och okonventionella metoder.

Den islamska terrorismen får sin näring ur motsättningar mellan shia och sunni, och ur det faktum att den muslimska världen i stor utsträckning består av primitiva, efterblivna och destruktiva klansamhälle där man hellre dödar grannen än låter denne nå ekonomiska framgångar. Vi måste sluta låtsas som att islam är en lika högtstående kultur som den kristna. Det är inte sant. Inte nu.

Kan inte låta bli att som läsning på långfredagen tipsa om ett för en regeringschef unikt filosofiskt tal. Som premiärminister medverkade Margaret Thatcher vid kyrkomöte för Skotska kyrkan: Speech to General Assembly of the Church of Scotland i Edinburgh 1988. Hon väver samman frihet, moral och kristendom: “Människan har av Gud utrustats med den fundamentala rätten och förmågan att välja mellan gott och ont…

En av de ledande vänsterintellektuella i USA, feministen och konstprofessorn Camille Paglia, dömer ut Hillary Clinton och konstaterar att Donald Trump är smart.

De som påstår att det i Sverige inte finns en stenhård censur och smal åsiktskorridor saknar varje förankring med verkligheten. Makarna Lena och Ulf Adelsohn har utsatts av massmediernas hatkampanj sedan de förra helgen vågat yppa att det finns problem med stor invandring. Nu skriver Ulf Adelsohn i Expressen, Vi bedrog oss om det svenska debattklimatet: Lena har varit ordförande i Fryshuset i tio år, jag drev integration stenhårt som landshövding. Men ingen av oss blundar för att den stora invandringen också kan leda till problem. Men det får man inte säga. (…)

Så fort medierna får kritik för att vara vinklade och mer bedriva ideologisk propaganda än saklig nyhetsrapportering slår man tillbaka med allt man har. Senast har ministerparet Lena och Ulf Adelsohn fått löpa gatlopp för att man offentligt sagt det en allt större andel av svenska folket tycker: medierna mörkar och förvränger. Naturligtvis har Jan Helin, Aftonbladets förre chefredaktör och tillträdande programdirektör på SVT, vräkt ut sitt hat mot dem som yppar kritik mot medierna.

Utöver respekt för de dödade och skadade i Bryssel, utöver fördömande av den muslimska extremismen, behöver vi något mer. Vi måste kunna ge uttryck för vår ilska över terrorns vanvett, som blir så mycket mer plågsam när våldets avsikt är att attackera vår öppna och demokratiska civilisation. Vi som inte tillgriper våld mot oliktänkande måste få använda humor för att uttrycka vår absoluta avsky för islamismens dårskap och fega attacker på civila.

Även om IS utrotas skulle terrorismen bestå, om inte unga muslimer i Europa blev assimilerade. Se där ett helt annat perspektiv än i förra blogginlägget, dock med islam som grundelement. Detta intressanta perspektiv lyfts fram av Mike Gonzalez vid den inflytelserika amerikanska tankesmedjan Heritage som i artikeln Europe’s Breeding Ground for Terror skriver: “Européer ser sig omkring idag med förnyad oro, åter påminda av sin sårbarhet för terrorism som växer fram mitt ibland dem. Europa har tillåtit att parallella samhällen etablerats och nu är man rädd att problemen bara ska öka…

Ingen kan vara förvånad eller chockad över att islamister återigen attackerat det västerländska samhället genom att döda civila på tunnelbana och flygplats. Denna gång i Bryssel. Nästa gång kan det vara i Stockholm, Göteborg eller Malmö. Det som förvånar mig är att få i politiska och mediala etablissemang förstår att väst är i krig med fundamentalistisk islam. Man blundar och hoppas på det bästa. Många vägrar ju att ens använda orden fundamentalistisk islam, som om de bestialiska våldsverkarna skulle försvinna bara man tiger om dem.

I går hörde jag Bill Clinton döma ut sin efterträdare som demokratisk president, Barack Obama: “Om du tror att vi kan lyfta tillsammans, om du tror att vi till slut kan lägga det förfärliga resultatet (awful legacy) av de senaste åtta åren bakom oss, då borde du rösta på Hillary”. Men det är inte bara på vänsterkanten i USA där tidigare ledare attackerar sina efterträdare. I Sverige har förre S-ledaren Håkan Juholt gått till generalangrepp i Dala-Demokraten mot nuvarande partiledning.

Ska etablissemangen vakna nu? Charlie Hebdo och judisk butik i Paris i januari 2015, rockkonsert och restauranger en fredagkväll i november 2015 och nu i mars flygplats och tunnelbanestation i Bryssel. Hundratals civila dödade i sin vardag av islamistiska fundamentalister. Ska man börja tala om det verkliga kriget mot vår civilisation nu? Ska man sluta med att släta över, blunda och negligera dödandet nu när terroristerna slagit till så nära EU:s maktcentrum att EU-politiker och EU-byråkrater kan vara bland de dödade? Ska man sluta kalla det “islamofobi” så fort analyser kommer till att islam är en grundorsak till våldet?

Det är riktigt humoristiskt att se hur Dagens Nyheter försöker utmåla Östermalm som något slags extremistfäste, och samtidigt hävdar att massmedierna inte är vänstervridna och inte mörkar vissa obekväma nyheter. Både i faktarutan idag och i reportaget igår heter det: “I Oscars församling på Östermalm har SD blivit större än S”. Det kan inte av någon beskrivas som annat än grovt vinklat för att passa vänsterns dogmatism då man vill hata överklassen och tar till vilka förfalskade perspektiv som helst. I rubriken idag heter det i DN, “En populistisk våg sköljer över Östermalm”.

På inget område är det “politiskt korrekta” så i otakt med svenska folket som i migrationspolitiken. Medier och partier vill skänka bort så mycket som möjligt av Sverige, ju mer desto mindre man gjort för landet.
Detta har aldrig haft stöd i befolkningen. Aldrig någonsin. SOM-institutet har länge mätt, men oftast dolt, folkopinionen eftersom utfallet visar på att folket inte ställer upp på utopiska ambitioner om att göra Sverige till hela världens socialkontor.

I Fokus skriver förre chefredaktören för S-märkta Aftonbladet, Yrsa Stenius under rubriken Anfrätt demokrati: “Av Sveriges stolthet, den generösa flyktingpolitiken, återstår idag en blöt fläck, materialiserad i Åsa Romsons tårar. Alltför länge pågick bland partier och opinionsbildare ett slags skönhetstävling i flyktingpolitik. Sveriges generositet visste inga gränser. [Och så plötsligt] blev det pang, bom, andra bullar av…

Utbildningsradions programserie Lärarrummet har besökt Engelska skolan, Ordning och reda: Skolans filosofi bygger på tydliga regler, ordning och disciplin. Grundaren Barbara Bergström beskriver det med orden “tough love”. Konceptet har ofta kritiserats men rektor Mikael Östling menar att ordningsreglerna ger en tydlighet och struktur som skapar trygghet hos eleverna. Om denna skola varit regel i Sverige, istället för ett exotiskt undantag, hade svenska elever inte varit de sämst utbildade i västvärlden.

Dagens Nyheters ledarredaktion har börjat se hatet mot Sverige och det svenska. Erik Helmerson drar en slutsats som ligger utanför medievänsterns åsiktskorridor: “Den demokratiska världen är förstås överlägsen den odemokratiska. (…) Eftersom vi uppfostrats att undertrycka alla former av nationalism och chauvinism vill vi inte erkänna att vi under de senaste seklen har skapat samhällssystem som är bättre än några andra.”

I svenska medier är USA-bevakningen fullständigt oseriös. “Det är kris i republikanerna”, säger Britt-Marie Mattson i SVT och lägger till att Donald Trump är “en idiot” och “tanken är helt outhärdlig för en republikan”. Detta har ingenting med verkligheten att göra. Det är falsk propaganda. Det är så amatörmässigt, så osakligt, så okunnigt.

I dagens riksdagsdebatt om “vägen in på arbetsmarknaden” blottades skillnader mellan de fyra borgerliga partierna. […] Detta är ännu ett tecken på att Alliansen håller på att lösas upp. Det första tecknet var när partierna inte klarade av att hålla fast vid Decemberöverenskommelsen. Man var själva initiativtagare till upplägget, men kunde inte förklara innebörden för sina egna medlemmar och aktiva.

Statsvetaren och historikern Anders W Edwardsson skriver vasst i Dagens Samhälle om mulitkulturalismens intellektuella haveri: “Ibland blir det uppenbart att folk inte vet vad de pratar om. Som när debattörer nyligen förnekade att invandrares brottsmönster beror på kultur…

Inför nattens viktiga primärval i Florida, Ohio med flera publicerar Economist en ny mätning som visar att Donald Trump nu har stöd av 53 procent av republikanska väljare, Trump breaks 50% in national support for the first time. De övriga kandidaterna tappar mark trots intensiva reklamkampanjer.

Vänsteraktivister har attackerat presidentkandidaten Donald Trumps valmöten och lyckats få dem inställda på grund av säkerhetsskäl. Samtidigt har medierna inte tagit avstånd från våldsverkarna, utan skuldbelägger Trump för att hans motståndare använder våld. Detta kan bli droppen som ger Donald Trump segern, inte bara i republikanernas primärval utan i höstens slutliga val av president.

Ekonomhistorikern Jan Jörnmark tror inte att politikerna kan komma tillrätta med den katastrofala bostadsbristen. Sällan har väl en intervju varit så matnyttig och heltäckande som Expressens podcast, Politikerna har ingen lösning på bofrågan: “Boverket säger att det behövs 38 000 nya bostäder per år enbart för nyanlända flyktingar. Kommer vi att klara det?”

I höstas dömde utbildningsminister Gustav Fridolin ut den egna regeringens politik som “skit”. Nu har han i radiointervju sagt att flera av de beslut som regeringen fattat “riskerar att bli kontraproduktiva”.
När Expressen frågar statsministern om hur han ser på utbildningsministerns attacker mot den egna regeringens politik, svarar han: “– Han står bakom regeringens förslag. Hela regeringen har lagt förslag och det är det som gäller nu.”

Det tyska politiska landskapet ser ut att vara på väg att ritas om. Det framgår av dagens delstatsval. De förut så dominerande partierna Kristdemokraterna (CDU) och Socialdemokraterna (SPD) håller på att tappa greppet om väljarna. Man klarar inte av att föra en politik som folket har förtroende för. Likt i Sverige svävar de gamla partierna på rosa, utopiska moln utan någon som helst kontakt med verkligheten.

För att stoppa Donald Trump har extremvänstern i USA börjat tillgripa fascistiska metoder, som att attackera motståndarens valmöten. Men det riktigt illavarslande är att medierna — precis som i Weimarrepubliken — inte angriper våldsverkarna utan skuldbelägger dem som vill utöva mötesfriheten och yttrandefriheten. I detta fall Donald Trump som får sina valmöten saboterade.

Författaren och kritikern Torbjörn Elensky skalar av utrikespolitiska debatten ett av de outtalade lagren av ideologier. I nya numret av Axess klär han av de svenska etablissemangtens vurm för diktaturer och mördare i det som en gång kallades “tredje världen”, men som inte längre är ett användbart begrepp. Elensky konstaterar att Olof Palmes engagemang “gjorde honom några år till en central, samlande genstalt för tredjevärdismen i västvärlden”. Och att det är den roll som Palme hade som nuvarande utrikesministern Margot Wallström försöker blåsa liv i.

I Fokus analyserar Torbjörn Nilsson Sverigedemokraternas vägval, Vilse i samtiden: Vad ska sverigedemokraterna vara bra för när både moderaterna och regeringen tagit över deras åsikter om migration? Nilsson finner två vägval: Statsmannalinjen, har den kallats internt, eller tålamodslinjen. Hellre hålla käften och vinna anseende än säga något plumpt och riva ner applåder bland de redan frälsta. (…) Svårigheten, beskriver partiaktiva på alla nivåer, har hela tiden varit att just det plumpa gett störst utslag i opinionsmätningar och valresultat. [Och] tillägger populistlinjens förespråkare: Blir vi bara tillräckligt stora kan ingen ignorera oss, då tvingas de andra partierna att ta in oss i värmen.

Så har då en politisk kommitté suttit vid ett skrivbord och ritat om Sverige på en karta. Helt utan kontakt med verkligheten. Det man kallar “storregioner” betyder i verkligheten att man slår sönder den största regionen i Sverige, Mälardalsregionen. Institutet för Framtidsstudier har visat hur den redan fungerande — och frivilliga – regionala samverkan i Mälardalen är utmärkt…