Begin typing your search above and press return to search. Press Esc to cancel.

Archives

Åkesson beskriver ny politisk skiljelinje

Idag presenterade Sverigedemokraterna sin vårbudgetmotion. Det skedde efter en tydlig ideologisk och värdebaserad inledning av partiledaren Jimmie Åkesson. Han sa att samhället står inför en kollaps, men att det också finns en väg ut: “– Vårt land befinner sig i ett väldigt kritiskt tillstånd. Vi ser splittring, segregation och polarisering som tar allt större plats i samhället som leder till en lägre grad av tillit och trygghet. Vi ser vitala samhällsfunktioner som visar upp allvarliga brister och problem.”

Satir: Kaplans bäste vän Erdogan – i verkligheten

Den brittiske läraren John Oliver har gjort kometkarriär inom amerikansk TV-satir och har nu egen show hos HBO. Igår analyserade han Turkiets president Erdogan på det mest träffsäkra och komiska sätt jag sett. Här får man också reda på varifrån Kaplan fått sin naziliknelse ifrån.

MP blundar fortfarande för islamismen

Så har då klimatministern och “vice” statsministern Åsa Romson (MP) åter gjort ett uttalande som får oss andra att skaka på huvudet. Idag har hon kallat ett av världshistoriens värsta terrordåd den 11 september 2001 för “olyckor”. Expressen ställer viktiga frågor om detta synsätt i ledaren: “Så hur är det ställt med reflexerna vad gäller islamism och terror inom MP? Romsons senaste “felsägning” påminner om när hon i valrörelsen sa att Medelhavet blivit ett Auschwitz.”

Miljöpartiet flyr sitt ansvar

Språkröret Gustav Fridolin har på morgonen ställt in en sedan tidigare planerad presskonferens, rapporterar Expressen. Förmodligen därför att han inte vill svara på frågor om statsrådskollegan Mehmet Kaplans samröre med islamfascister och förminskning av Förintelsen. Det är skandal att Sverige har ett statsråd som gör det ena märkliga uttalandet efter det andra, för att sedan inte be om ursäkt och ändå sitter kvar. Miljöpartisterna springer nu och gömmer sig.

Skillnad på drev och drev – Kaplankrisen inte över

Hade bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) kunnat undvika avgång? Den gamle krishanteraren Paul Ronge tycks mena det när han i Expressen skriver: “Botemedlet mot detta [kris som slutar i avgång] är skickliga medarbetare som håller huvudet kallt och framför allt koncentrerar sig på att se det som är rätt och relevant i kritiken, det som måste bemötas för att det ska finnas en chans att komma ur den helskinnad. Tyvärr omger sig just politiker alltför ofta med ja-sägare. De som bara klappar dem på axeln och säger tröstande ord om ‘dumma journalister’.”

Svenska staten närmar sig sammanbrott

Allt fler av statens regelverk sätts ur spel. Försäkringskassan är en av terrorismens största finansiärer. Polisen tappar greppet om allt fler bostadsområden som istället styrs av kriminella. Personalflykten från socialtjänsten är enorm. Försvaret kan inte försvara landet mot angrepp ens i en vecka. Trots politiskt tjat om nya jobb och bostäder händer knappt något. Fortsätter utvecklingen är snart statsmakten helt oförmögen att lösa några uppgifter. Vi går mot anarki.

Foreign Policy: Trumps machiavelliska utrikespolitik

Till slut har även medier börjat ta Donald Trump på allvar. Och de upptäcker att han, bakom de bombastiska och populistiska tillställningarna, faktiskt har sammanhängande politiskt tänkande. Inte minst på det område där han fått mest kritik och oftast utmålats som en dåre: Amerikansk utrikespolitik. Nu erkänner både vänstertidningen New York Times och tidskriften Foreign Policy att det till och med kan vara så att den ende ledande politikern som har en sammanhängande policy för vår tids maktspel är Trump.

Medborgarskapet måste betyda någonting

I Dagens Industri tar PM Nilsson upp två exempel ur vår generösa välfärdsstat som lockar många att komma till Sverige, inte för att arbeta utan för att leva på bidrag. Våra bidragssystem är välmenande, men de är också generella och öppet för alla som rest till Sverige för att utnyttja.

“Trump frisk fläkt i utrikespolitiken”

Förre utrikesreportern för New York Times och Guardian, Stephen Kinzer, skriver i Boston Globe att Donald Trump, trots vissa tvivelaktiga uttalanden har haft ett positivt inflytande på Amerikas utrikespolitik genom att våga utmana rådande dogmer: “Men ändå, han har vågat ifrågasätta de förstelnade principer som formar USA:s utrikespolitik och för det förtjänar han vår tacksamhet. Trump har konsekvent vägrat att acceptera den internationella politikens mantra (…) och det har skapat panik i det amerikanska utrikespolitiska etablissemanget. Det är befriande att se. […]

Minister bland islamfascister och folkmordsivrare

Bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) har varit på middag med ledare för islamfascistiska Grå Vargarna och Turkiska Riksförbundets vice ordförande som nyligen hetsade mot armenier och talade om “död åt hundarna”. Allt enligt den svenska regeln om att du får vara hur extremistisk och antidemokratisk som helst — bara du är invandrare.

När polisen retirerar bort från gator och torg

I Smålandsposten skriver idéhistorikern Lars F Eklund intressant om hur polisen förespråkar medborgarinitiativ på landsbygden: “Chefer inom polisen talar om behovet av att medborgarna själva organiserar sig i brottsförebyggande verksamhet, såsom grannsamverkan. Det finns en insikt om att man inte kan begära att medborgarna förvandlar sina hem till ointagliga fästningar genom dyra larm, speciallås och dylikt. Vaksamhet och samverkan förespråkas istället. […]

Sanningen om politikens oförmåga

Det finns undantag. Personer i den yppersta eliten som ser verkligheten. Visserligen före detta chefredaktör i Dagens Nyheter, men ändå. Hans Bergström skriver några sanningens ord i Dagens Industri: “Etablerade krafter, och de partiknutna ideologerna, ägnar sig åt verklighetsflykt. De tror att de snart kan fly flyktingfrågan, med dess konsekvenser. De tror att de kan välja den tid de lever i…

Jämnt mellan Trump och Clinton

Trots att Donald Trump attackeras från alla håll samtidigt — från etablissemanget i det egna partiet, alla lobbyister i huvudstaden och medierna samt demokratiska partiet — ligger han hack i häl på Hillary Clinton om de båda skulle ställas mot varandra inför presidentvalet i november. Clinton leder med endast två procentenheter, 38-36 procent, meddelar NBC.

Obama: Mitt värsta misstag? Libyen.

Det ryktas att både president Obama och frun längtar bort från Vita huset. De har tröttnat på att behöva ta ansvar. Kanske var det inte så kul att vara president som han hoppats. Nu jobbar han för att rädda sitt eftermäle. Även om han inte kan flytta ut förrän i januari. I Fox News har Chris Wallace intervjuat presidenten om hans tid vid makten. Chris Wallace är den “gamla” sortens journalister som är påläst, trevlig men samtidigt ställer de giftigaste frågorna.

Åsiktsförtrycket i Sverige

I Sydsvenskan slår Carl Rudbeck i sin krönika ett slag för yttrandefriheten: “Kristendomen har varit ett lovligt byte i flera hundra år. (…) Hur kan det då komma sig att det som idag finns kvar av intelligentian försiktigt tassar omkring på tå när islam kommer på tal? Man talar då istället om islam som en fredens religion; somliga påstår till och med att ordet ‘islam’ betyder fred medan ‘underkastelse’ är en bättre översättning. (…)”

Är Mona Sahlin och Ylva Johansson rasister?

För inte så länge sedan stämplade Mona Sahlin och en samlad mediebransch alla som riktade minsta lilla kritik mot invandring och integration för förskräckliga tillmälen som främlingsfientlig och rasist. Nu, plötsligt, riktar samma Mona Sahlin kritik mot dem som inte tar islamistisk extremism på allvar. Det har visat sig att två muslimer bosatta i Sverige medverkat i terrordåden i Bryssel.

Panamapappren mer än skvaller?

Att den globala skuggkulturen av brevlådeföretag blir genomlyst är bra. Här gömmer förmodligen kriminella karteller och korrupta makthavare undan pengar, inte för att undgå skatt utan för att dölja kriminell verksamhet genom pengatvätt. Läckor av detta slag innebär att medier och andra kommer närmare och kan granska sådan aktivitet.

Tål svensk yttrandefrihet islamkritik?

På journalistiska “Grävseminariet” på Svenska Mässan i Göteborg medverkade konstnären Lars Vilks. Men säkerhetspådraget var enormt och man var tvungen att låta bli att förannonsera hans namn, istället var han “hemlig gäst” — allt för att inte islamister skulle förvarnas och kunna planera terrordåd. Ändå är det Lars Vilks som utmålas som boven i dramat. Han anklagas för att skapa ett “vi-och-dom” och för att han spär på hat och motsättningar i samhället.

Integrationen sämre än politiker säger

Dagens Industri kryper till korset efter att ha använt den mycket spridda uppgiften att hälften av invandrare är i arbete efter åtta år. DI medger efter läsares påpekande att detta inte är sant. Det är mycket sämre. PM Nilsson skriver i Integrationen mer akut än vad vi trodde: “Det går lätt troll i siffror (…) arbetsmarknadsläget är värre än vad Di, Svenskt Näringsliv och de flesta politiska partier brukar ange. (…)”

Offentliganställda måste kunna straffas för tjänstefel

Det är lite märkligt att ett telefonsamtal med skvaller får stor uppmärksamhet i medierna så som exempel på offentliganställdas brister i arbetet. Uppdrag granskning kan visa att överdirektör på Skatteverket försökt ringa en tidigare kollega för att förvarna, när hon förstår att media begärt ut skatteuppgifter om denne.

Nya regler om pass inte tillräckligt stränga

Svenska pass är eftertraktade. Många säljer sina pass till människosmugglare och terrorister. Hittills har det bara varit att beställa ett nytt, och efter några veckor ytterligare ett och så har det kunnat fortgå. Naiviteten har här, som överallt annars, varit enorm. En naivitet som gynnat terrorism och kriminalitet. Under 2013 försvann 177.000 svenska pass. Nu skärps reglerna.

Med vänsterregering insjuknar folket

Igår höll regeringen presskonferens inför vårbudgeten som ska läggas nästa vecka. Man gick till storms mot de skattesänkningar som den tidigare borgerliga regeringen genomfört. “Lustigt”, tänkte jag. Socialdemokraterna lovade folket inför förra valet att inte höja skatterna, så man står bakom dessa skattesänkningar man så hårt kritiserar.

Toppsossarnas lyxliv

Expressens Michael Syrén har gjort ett slagkraftigt reportage om hur tidigare socialdemokratiska politiker lever idag. Med “Internationalen” i bakgrunden visas lyxvillor, snabba sportbilar och mångmiljonsinkomster. Det hade varit vass satir — om det inte bara varit en rak rapportering av fakta.

Trump utmanar alla makteliter

Donald Trump är unik. Han utmanar inte ett etablissemang, utan alla. Det är intressant att höra och läsa Trump. Hans budskap är nydanande, hårddragna, kontroversiella och samtidigt fyllda med taktik och strategi. När hans budskap däremot förmedlas genom journalisternas vinklade tolkningar framstår han som en korkad dåre.

SR: Farligast är inte terrorister utan nya partier

Sveriges Radio fortsätter i Godmorgon Kamrat! att ge en besynnerlig bild av världen. Idag intervjuar man en “sanningssägare” som menar att nya partier i väst som är kritiska till migration är farligare än… muslimska terrordåd. I samma reportage hävdas, naturligtvis, att global uppvärmning är viktigare än att islam spränger världen i bitar för hundratusentals människor. Och i väst dör fler i fetma än i terrordåd.

Finns annan politisk gemenskap än nationalstatens?

Vår globala tid river det som förut var oöverkomliga gränser mellan samhällen och civilisationer. Förr var resor omöjligt dyra, människor utanför väst alltför fattiga för att förflytta sig om man utsattes av förtryck och våld i det egna landet. Så är det inte längre. Många hundra miljoner i Mellanöstern och Afrika har praktiskt sett möjligheter att söka sig till Europa. Då blir det plötsligt vårt ansvar att skaffa oss filosofisk, moralisk och praktisk hållning till yttre gränser för våra samhällen.

Är Pagliano för Hillary vad Butterfield var för Nixon?

Det mest avgörande ögonblicket under Watergateskandalen var när assistenten i Vita huset, Alexander Butterfield, under utskottsförhör fick frågan om Nixon spelade in samtalen i Ovala rummet. Butterfield svarade: “ja”. Det var nämligen han som skötte rullarna med band som användes i bandspelarna. Dessa band avslöjade mörkläggningen och Nixon tvingades avgå. Hillary Clinton hade som utrikesminister en server i hemmet som inte var säkerhetsklassad vilket har riskerat att hemligstämplad kommunikation kan ha hamnat i orätta händer. FBI utreder om det finns skäl att åtala Clinton för vårdslöshet med hemligstämplade handlingar.

Ökad säkerhet för britterna utanför EU

Efter terrordåden i Paris och Bryssel får frågan om säkerhet ökad tyngd inför den historiska folkomröstningen i Storbritannien i juni om att “stanna” eller “lämna” den europeiska unionen, rapporterar Dagens Industri i Säkerheten på spel i brexit-omröstning: “Samtidigt som bomberna detonerade i Bryssel förra veckan skrev den förre MI6-chefen Richard Dearlove en uppmärksammad artikel. Ett brittiskt utträde ur EU, brexit, påverkar inte säkerheten var temat. (…) Han angav flera skäl. Ett var handlingsförlamning. De organ som EU har ställt samman, som Europol, fungerar dåligt. De är ‘läckande’ och ‘långsamma’.”

Låg tillit till svenska medier

Mediebranschen slår sig för bröstet och hävdar att svenska folket har stort förtroende för medierna sedan en Ipsos-mätning undersökt saken. Det är tydligt vinklad beskrivning av de drygt 1000 svarande i webbpaneler. När Dagens Media rapporterar om mätningen skriver man: Fyra procent säger sig ha stort förtroende för Avpixlat, att jämföra med 21 procent som har stort förtroende Aftonbladet. Sju procent instämmer i påståendet att Avpixlat ger en sann bild av verkligheten. Snacka om att jämföra äpplen och päron. Aftonbladet hade intäkter på två miljarder kronor 2015, medan Avpixlat drivs ideellt i föreningsform, vad jag kan se.

FN en del av världens problem

Förenta Nationernas generalsekreterare Ban Ki-Moon har varit i Sverige. Och regeringen har velat sola sig i glansen av en världspolitisk aktör, tror man. Men FN är ingen god kraft i världssamfundet, utan en av diktaturer, mutkultur och smutsigt spel präglad hydra där mänskliga rättigheter inte har någon central roll annat än som svepskäl till organisationens existens.