Mina funderingar väcks till liv av en krönika av skribenten Jan Norberg på sajten Newsvoice. Norberg hade träffat ett antal ”yngre personer” med politiskt korrekt läggning, tydligen i USA, och ställt frågor till dem om deras tro. En av dessa yngre personer hade studerat political science, det vill säga statsvetenskap, och Norberg frågade varför han valt just det ämnet. Den unge mannen förklarade att han ansåg att han på det viset kunde få en ”god möjlighet till en bra yrkesmässig karriärutveckling inom den offentliga sektorn”.

I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 7 februari) pratar jag med Richard Sörman. Han är docent i romanska språk och arbetade i tjugo år som forskare och universitetslärare i franska.

Och varför ska det vara så svårt att erkänna att nationalitet och identitet inte bara är medborgarskap men också ursprung och kultur? Det är väl en självklarhet även om det inte går att dra några exakta definierbara gränser för när man är det ena eller det andra.

Mordängeln är en film från 1962 av den spanske filmmakaren Luis Buñuel. Jag har fascinerad sett filmen ett par gånger utan att förstå. Så här beskriver Wikipedia handlingen:

Strindberg beskriver motsättningen mellan de besuttna och de obesuttna, mellan överklassens omedvetna högmod och underklassens elände, som tvingade den till bitter realism. Det var en konflikt lätt att beskriva. Det var en tvekamp mellan två stridande, bundna vid varandra som två fornnordiska kämpar, förenade med ett rep om bådas liv. Detta ömsesidiga beroende tvingade med tiden fram en länge hållbar kompromiss.

Den senaste i raden av kulturrelativister, som ger uttryck för en högst olustig ödmjukhet inför en kulturyttring som dels är olaglig i Sverige, dels borde väcka raseri hos hela den civiliserade världen, är professor Birgitta Essén. I en artikel på SVT förklarar hon att folk minsann borde sluta att överdriva konsekvenserna av könsstympning eftersom de faktiskt inte är så farliga.

Jag känner mig ganska vanlig i bemärkelsen att jag har ungefär samma värderingar som en majoritet av svenska folket. Jag skulle tro att en tredjedel av befolkningen är PK-ister och resten, där jag ingår, är medelklassare med mer eller mindre välutvecklat sunt förnuft. Partitillhörigheten spelar inte så stor roll.

Det råder numera sedan kanske tjugo år tillbaka en besvärande känsla av att västerlandet är fel ute. Vari felet ligger vet man inte. En del – som i 2019 års svenska regeringsförklaring – inleder med att peka på populismen:

Efter ett ungefär ettårigt uppehåll har min YouTube-kanal kommit igång igen. Jag ska försöka lägga upp nya videoklipp så ofta jag kan. I det här klippet pratar jag om Koranens förhållande till vetenskapen:

Hörde för ett tag sen denna 70-talsklassiker, som jag vill minnas ingick i den allsångsskatt som förvaltades av mig och mina vänsterradikala vänner i mitten på 80-talet, när vi i gott sällskap inväntade revolutionen genom att äta kräftor på Örjans brygga i Göteborgs skärgård.

Nu ska jag göra en historiefilosofisk betraktelse. Jag varnar redan här så att du som inte gillar sådant kan slippa läsa vidare.

Skådespelaren Liam Neeson, en av mina favoriter för övrigt, anklagas för att vara rasist. I senaste filmen Cold pursuit spelar han en ensam man som tar till blodigt våld för att hämnas en oförrätt.

Min förståelse av det moderna västerländska samhället utvecklas i raketfart. Med alltmer vässad skärpa upptäcker jag hela tiden saker som jag redan vet.

I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 4 februari), pratar jag med Gunnar Sandelin. Han är socionom, journalist, författare och skribent här på Det Goda Samhället.

I en tidigare krönika har jag berättat att jag 1976 flydde till Sverige från det kommunistiska Polen och att jag nu ser likheter mellan dagens Sverige och dåtidens Polen.

I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 2/2) pratar jag med skribenten Nikodemus Ungh. Han skriver på den libertarianska sajten Mises.se.

Sveriges mest hyllade samtalare Navid Modiri fick mycket kritik när han för någon vecka sen intervjuade Ingrid Carlqvist i sin podd ”Hur kan vi?”. Det var nästan som att han, bara genom att ge henne mikrofonen, befarades öppna ett ”giftskåp” som 20 år av idogt värdegrundsarbete lyckats täppa till.

Tänk dig att någon, på din bekostnad, föresätter sig att skapa en bättre värld, formulerar mål och medel och startar projektet med väldig energi och övertygelse. Så går tiden.

Det sägs ofta att Sverige och svenskarna är lagom i meningen att vi hyllar någon form av konsensusdriven medelväg, mittemellan.

Yttrandefriheten mår inte bra i islamiska länder. Det kan vara väldigt farligt att skoja om Koranen eller Muhammed. I många länder är det förbjudet i lag. Därför finns det inte en kritisk diskussion om Guds existens, himmel och helvete och andra religiösa frågor som vi blivit vana vid att kunna prata fritt om i väst. Vi har haft det bra under en tid.

Uppräkningen kan fortsätta. Skolans allt sämre prestationer, polisen allt mer uppenbara misslyckande, sjukvårdens allt sämre tillgänglighet, ökningen av hemlösheten, bostadspolitikens grandiosa misslyckande, många pensionärers allt svårare tillvaro, ekonomiskt och socialt:

Nu ska jag yttra några saker som är så förbjudna att jag tar skydd bakom historiska celebriteter som Biskop Thomas och nobelpristagaren i litteratur Alexandr Solzjenitsyn.

För några månader sen skrev jag om hur vissa unga kvinnor verkar vilja ha en feministisk diktatur, där grundläggande demokratiska rättigheter får vika för ”större” uppgifter som de själva definierar.

År 1976, då jag var 20 år, flydde jag från det kommunistiska Polen till Sverige. När jag idag tänker tillbaka på min tid i Polen finner jag tyvärr likheter med dagens Sverige.

Något jag förstått är att de svenska högtiderna bygger på två element, det hedniska och det kristna och det hedniska förstås är äldre. Men det hedniska är av en annorlunda karaktär än det kristna eftersom det handlar om naturen, inte om en lära från himlen.

Om vi håller oss till migrationsrelaterade frågor så kan jag inte se annat än att Svenne Banan sedan årtionden tillbaka gjort allt för att minska spänningar mellan etniska grupper – varav Svenne och hans släkt är en – och att förmå migranter att samarbeta, i huvudsak genom att skaffa sig jobb på den svenska arbetsmarknaden vilket betyder att söka anställning hos Svenne.

”Vi var pionjärerna som startade partiet från grunden. Vi hade usel ekonomi, få medlemmar och var ständigt utsatta för förtryck och våld i olika varianter. Allt arbete skedde ideellt och jag var fattig som en kyrkråtta när jag bestämde mig för att avsluta mitt partiarbete.”

Frasen om ”allas lika värde” har kommit att bli ett nyreligiöst mantra, en magisk besvärjelse som upprepas och omhuldas av politiker, massmedia och troende enskilda.

Venezuelas befrielse från Nicolás Maduro måste vara venezolanernas eget verk. Den uppfattningen utgår ifrån en geopolitiskt viktig princip: ”ett folks befrielse måste vara dess eget verk”. Historiskt har befrielse på andras länders bajonetter sällan blivit lyckade.

I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 31/1), pratar jag med Det Goda Samhällets chefredaktör Patrik Engellau. Sverige har fått en ny vänsterliberal regering som består Socialdemokraterna och Miljöpartiet och som samarbetar med Centerpartiet och Liberalerna.